Vår lilla Hedda är makalös på att hitta på både det ena och det andra. Fast denna gång var det i alla fall inget hon kunde hjälpa. Igår var det fjärde gången hon opererade bort en sprucken klo. Det är så tröttsamt. Framförallt för att det gör ont. Man vet ju själv hur det känns när man slår sig med en hammare på tummen (har hänt). Och jag kan tänka mig hur ont det måste göra om någon skulle ta bort min nagel. Men det är inte bara den fysiska smärtan utan det känns rejält i plånboken också.

Vi har haft Hedda i 3 år och de har verkligen varit fantastiska år och inget vi ångrar. Men det har också varit många akuta veterinärbesök och många fakturor. Gjorde en snabb kalkyl i huvudet och kom fram till att vi nog spenderat motsvarande en charterresa med all inklusive för 4 personer på veterinärbesök och omlackering av en motorhuv.  I kalkyleringen ingår inte löpande utgifter såsom mat, vaccinationer och försäkring.

Incidenten med motorhuven är helt knäpp. Hedda fick för sig att hon skulle hoppa upp på motorhuven på en bil som stod parkerad framför oss. Hon tyckte själv att hon varit superduktig som klarat av att komma upp på detta något hala hinder inom loppet av ett ögonblick. Vi fick snällt stå på parkeringen och vänta till ägarna kom ut från varuhuset och förklara situationen. Så dum jag kände mig. Men bilägaren, som var en väldigt trevlig småländska, sa bara helt lugnt ”oj då, som det kan bli”. Situationen löstes och vi betalade för omlackeringen. Ännu ett hål i plånboken.

Det jag vill komma till är att när vi köpte Hedda så hade vi så klart tänkt på att det kostar pengar med hund och att veterinärbesök är ett måste, ibland. Det vi inte hade kalkylerat på var att det där ibland, blivit ganska ofta med Hedda. Och omlackering av bil hade vi absolut inte tänk skulle kunna hända. Nu kan vi bara hoppas att resten av 2017 blir lugnt. Om inte så är det ändå värt varenda krona.//Filosoftanten 

Fick ett samtal från lilla dottern på eftermiddagen idag. Hörde direkt att hon var lite stressad. Tog några sekunder innan det gick upp för mig vad hon egentligen sagt. Hon hade precis kommit hem från skolan och var på väg ut med Hedda, när hon hittade sönderbiten plast och metall på golvet. Och en stor pöl av kräk. Och det skulle visa sig att det inte var den sista. 

Eftersom vi håller på att renovera toaletten där nere har jag lagt diverse saker i lådor på ovanvåningen, bland annat tvålbars och medicinburkar. Under dagen har Hedda lyckats äta upp en tvål och en hel burk med Prednisolon. Därav den stora pölen. Jag blev jätte rädd, och arg. Rädd för hon skulle dö och arg för att hon varit så obota dum. Men också arg på mig själv för att jag inte tänkte på vår ätglada hund. Men hur skulle jag ens kunna gissa mig till detta. Det är ju inte några godsaker precis. 

Efter samtal med veterinär och Google blev jag lite lugnare. Trots att Hedda fått i sig minst 400 mg kortison skulle det inte vara någon fara. Det enda var att hon kunde bli dålig i magen. Jo tack. Detsamma gäller tvålen. Jackpot alltså. 

När Hedda var liten tuggade hon sönder en del grejer. Agnes bettskena (dyr historia), tidningar, vedträn och skor (men bara Inas). Att lära av sina misstag och förstå konsekvenserna av sina handlingar ligger inte hundars natur. Inte i Heddas i alla fall. Och när jag tänker efter gäller det för vissa människor också. 

Det kommer bli en låång natt. Men det är ok, bara Hedda mår bättre imorgon. //Filosoftanten