Alla inlägg av filosoftanten

Filosoftanten är en alldeles vanlig mamma och fru med ibland ovanliga funderingar. Min blogg kommer till stor del att handla om mina olika filosofier och tankar kring livet i största allmänhet. Gillar fotografering, spela golf, umgås med vänner och äter gärna god mat. Allt jag skriver är mina tankar och funderingar. Mina foton är mina och får inte används utan mitt godkännande.

Konfirmation

konf 1

Vi har fått äran att fira både Vilma och Cornelia på deras speciella dag. Man kan lugnt säga att de hade tur med vädret. Lördagen var nog årets varmaste dag, hittills. Lite skillnad mot när vår Ina konfirmerades i april. Då var det betydligt svalare.

Det är helt klart väldigt speciellt med konfirmation. På något sätt känns det som en milstolpe i livet. Prästen säger att ungdomarna tar steget in i vuxenlivet och så är det kanske till viss del. När man ser sitt barn gå högtidligt längs altargången är det genom väldigt blanka och tårfyllda ögon som man tittar.
Liten börjar bli stor på riktigt.

IMG_3984 (2)

Jag tycker det är speciellt att vara i en kyrka. Oavsett anledning så är det väldigt stämningsfullt och faktiskt lite respektingivande. Det är oftast ganska fina byggnader som i de flesta fall har mycket historia bakom sig.
När jag sitter i kyrkbänken är det många minnen och känslor som tränger sig på. Så när jag tillsammans med alla andra sjunger ”Den blomstertid nu kommer” och ”Härlig är jorden” vattnas ögonen och jag får anstränga mig ordentligt för att de inte ska kladda ut mascaran ännu mer.

Ibland tycker jag dock att vuxna människor är lite respektlösa inne i kyrkan. Det pratas lite för högt i bänkraderna. Jag har förståelse för små barn som inte kan vara tysta och sitta still, men vuxna och ungdomar borde kunna hålla en lägre profil. Det är så otroligt irriterande när man inte riktigt hör vad konfirmanderna säger.

Två stora kalas på samma dag innebär så klart mycket god mat och dryck. Eftersom jag fortfarande har ont efter visdomstanden hade jag väldigt svårt att äta och kunde bara smaka en bråkdel av allt. Så jäkla tråkigt. Men det jag åt var fantastiskt gott.

Vi hade en jätte fin dag och kväll och det är så kul att få vara delaktig. Det skapar en samhörighet och många fler fina gemensamma minnen.
Att få höra Cornelia sjunga och spela ”A sky full of stars” av Coldplay var väldigt roligt. Jag har nog inte riktigt fattat hur otroligt musikalisk hon är. Coolt.
Att vädret dessutom var så fint som det bara kunde, känns nästan overkligt. //Filosoftanten

Aj aj aj

Det har varit på gång länge. Visdomstanden skulle ut. Jag har våndats och oroat mig för detta hur länge som helst. Nu är det gjort. 

Jag är egentligen ganska smärttålig men när det gäller tänder så blir jag nästan som ett barn. Jag har dock varit förskonad. Detta är första tanden på 46 år som jag drar ut. Så jag ska nog vara rätt tacksam. 

Själva bedövningssprutorna har jag inga problem med. Inte alls faktiskt. Är ju van. Det är ljudet och känslan när man drar och skrapar i tänderna som jag inte gillar. Det obehagliga krasandet som fortplantas genom huvudet och som inte kan fokuseras bort, hur mycket jag än försöker. Dessutom får jag tydligen bara äta flytande kost i två dagar och jag måste ta det lugnt så stygnen inte går upp. Tråkigt så klart. Men det är bara att härda ut och hoppas att det läker snabbt. Känns på något sätt som ett väldigt litet obetydligt problem. Finns värre saker.

Tack och lov går jag till världens bästa tandläkarklinik.  Är glad att de är så professionella och kan sin sak. Det underlättar när man har lite tandläkarskräck. Hoppas att jag aldrig behöver byta.//Filosoftanten 

Ciao Milano

milano 7

Milano, Italiens näst största stad. Framför allt känd som en av Europas mode metropoler. Här finns otroligt mycket shopping för dem med lite större plånböcker. För oss andra, var det inte riktigt som jag tänkt. Således inga nya fräcka kläder att ta med hem. Däremot lyckades jag hitta ett par solglasögon. Att unna mig lite mer exklusivt just här i Milano känns faktiskt extra roligt.

milano 17

milano 8

milano 6

När man är i Milano är det vissa saker man inte får missa. Il Duomo är en av dem. Katedralen är en av världens tre största och rymmer 40 000 människor. Det är dock en siffra som jag tar med en nypa salt. För mig känns den betydligt mäktigare på utsidan än på insidan. Så otroligt många tinnar och torn så jag förstår att den tagit mer än 500 år att bygga färdigt.

milano 1

milano 9

milano 10

Vi strosade också längs kanalerna i Navigli. Det är ett ”litet” (90 km) kanalsystem som det tog 35 år att bygga. 1482 fick Leonardo da Vinci uppdraget att fortsätta utveckla kanalerna för att underlätta transport av marmor till bygget av Il Duomo. Trots gammal historia känns området modernt. Fullt med restauranger och pubar längs med vattnet gör att det samlas otroligt mycket människor här. Ett perfekt område att äta gott och bara strosa runt i.

milano 13

milano 12

milano 15

milano 4

milano 16

Tyvärr tog vi oss inte tid att se Nattvarden som målades i Santa Maria delle Grazie 1495-1498 av Leonardo da Vinci. Kanske en miss men Rosé-pausen på Gucci’s Café inne på Corso Vittorio Emanuele kändes mer intressant just då. Att sitta och titta på människor som passerar förbi är faktiskt väldigt rogivande. Det finns verkligen oändligt antal stilar. Det blir väldigt uppenbart att man aldrig ska döma hunden efter håren. Och det gäller inte bara människor.

milano 5

Vi hade hyrt en jätte fin lägenhet i ett bra område i Milano. Supertrevlig och hjälpsam tjej vid incheckning. Det visade sig dock att det fanns andra inneboende där. Kackerlackor. De är ju inte farliga men oerhört äckliga. Det blev extrem sanering av allt när vi kom hem.

Milano är en trevlig stad och det är kul att ha varit där. Det är dock ingen stad som jag känner att jag måste åka tillbaka till. Då väljer jag mycket hellre Florens igen. Den har för mig mycket mer charm och är en sån stad som man aldrig blir riktigt färdig med.

milano 3

milano 18

milano 19

Oavsett var så är maten och vinet underbart. Och ganska snart är det dags igen. Till hösten åker vi med våra vänner till Vendig. Det ska bli så spännande att få uppleva det. //Filosoftanten

Toscana

italien 17

Det är med stort vemod som jag lämnar vårt boende i Toscana. En vecka har vi tillbringat på Azienda Tenuta la Casetta i västra Toscana. Det ligger mellan Casiana Terme och Santa Luce. Som vanligt när vi befinner oss i Italien har vi valt ett boende som ligger mitt på en kulle med fantastisk utsikt. Vinodlingar, åkrar, olivträd och solrosor. Inget glamoröst, bara enkelt, lugnt och skönt. Det är verkligen behövligt att få koppla bort all inbyggd stress. Att sitta på pool-kanten utan ljud från bilar och annat sorl är så skönt. Tydligen hade inte semesterperioden kommit igång så vi hade hela poolområdet för oss själva. Lyxigt värre.

italien 3

 italien 1

italien 2

italien 10

När man väljer att bo så här är bil ett måste. I vanliga fall brukar vi köra hela vägen ner, fast inte i år. Vi ”fuskade” och flög till Milano och hyrde bil. Väldigt smidigt faktiskt. Fast egentligen  gillar jag grejen med bilsemester. Fritt och obundet. Men efter förra årets trafik- och väderkaos blev vi lite less.

italien 18

italien 11

En vecka går så otroligt fort och jag önskar att vi hade kunnat stanna längre. Men förutom poolhäng har vi hunnit med en hel del. Pisa, Volterra, Lucca, Lajatico, Vada, Lari och några ytterligare små fina byar som vi passerat.

italien 12

italien 5

italien 16

italien 9

italien 8

italien 6

italien 19

Givetvis har vi också varit på vinprovning. Ett måste när man är i detta område. En lokal liten vingård, Villa Vestri, som bara producerar ca 4000 flaskor om året. Ägarinnan var mycket trevlig och vi fick prova viner från 2006. Väldigt gott. Tyvärr kunde vi inte handla så mycket eftersom vi flyger hem. Det är baksidan med att inte ha egen bil som man kan fylla med massa italienska godsaker.

italien 14

italien 13

italien 15

Jag hoppas det blir fler tillfälle att få komma till Toscana. Det finns helt klart mycket mer att utforska och provsmaka. Arriverdeci Toscana och ciao Milano. /Filosoftanten

Ledsen

  
Jag känner mig väldigt ledsen och uppgiven idag. Jag försöker oftast att vara positiv, men inte idag. Jag vet ju innerst inne att klumpkänslan jag har i bröstet beror på mamma. Inte för att det är hennes fel, men på grund av det som händer henne. 

Ibland känner jag mig låst. Det har gått så långt att jag har svårt att njuta av trevligheter om jag vet att mamma sitter själv hemma. Det är så dumt av mig. Jag måste ju också få andrum och hämta in nytt friskt syre för att orka. Jag tror att det är typiskt oss döttrar att ta på oss ett större ansvar än vad vi definitivt behöver. 

När jag inom loppet av någon timme fått fem samtal som gäller samma sak, har jag faktiskt lust att inte svara den sjätte gången det ringer. Men jag kan oftast inte. Jag vill kunna låta bli att svara utan dåligt samvete. Visst har jag tryckt bort samtalen några gånger, svårt att jobba annars. Men tankar om att det kanske hänt något finns där varje gång. Jag önskar faktiskt att jag kunde vara lite mer känslokall. Det  låter jätte hemskt och egoistiskt, jag vet. Men förmodligen är det de enda sättet för att inte låta mammas sjukdom ta över hela mitt liv och min familjs också. 

Förnuftet säger att jag gör mer än tillräckligt. Känslorna säger att jag kan göra mycket mer. En inre kamp pågår.

Jag vet att det finns hjälp om jag ber om den. Jag måste bara bli bättre på att be. Först då kommer klumpkänslan i bröstet att minska betydligt. //Filosoftanten 

Sofiero

Sofiero 9

Sofiero är ett slott med 15 hektar stor parkträdgård. Sedan 1973 ägs Sofiero av Helsingborgs stad.  Gustaf VI Adolf hade testamenterat egendomen Sofiero till Helsingborg stad på ett villkor, att staden åtog sig att ”för all framtid vidmakthålla parken och trädgårdsanläggningarna i huvudsakligen nuvarande utformning och skick samt hålla anläggningarna tillgängliga för allmänheten i sådan omfattning och på sådana villkor som kunna anses skäliga”. Parken på Sofiero fick alltså inte förvanskas. Vilken gåva.

Sofiero 15

I parken finns cirka 10 000 rhododendronbuskar av 300 olika arter och lika många hybrider. Sofiero har norra Europas största samling av rhododendron. Parken utnämndes till Europas vackraste 2010. Det är inte förvånande. Det är en park som är välskött men ändå vildvuxen och lite mystisk på något sätt.

Sofiero 14

Sofiero 12

Sofiero 10.2

 Sofiero 8

Sofiero 17

Det var jätte kul att fotografera där inne, så givetvis blev det en hel del bilder.

Vi hade turen att också få se utställningen, Passion på Sofiero. I Orangeriet visas, fram till september, flera olika passionsblommor. Jätte vackert.

Sofiero 2

Sofiero 1

Sofiero 6

 Jag förstår att det kostar inträde att gå in i parken, även om jag kan tycka att 100 kr för ett besök per person är lite mycket. Men det var en mysig och färgsprakande upplevelse. Det kunde dock gärna varit lite varmare.//Filosoftanten

Sofiero 4

Sofiero 5

 

Att bara få vara med

Det känns som lilla mamma blir mindre och mindre. Kroppen förbrukar allt hon äter och lite till, vilket gör att hon är väldigt smal. Några fettreserver finns det definitivt inte kvar. Vi handlar tillsammans och lunchen lagar hon hemma i lägenheten. På kvällen blir det ofta mat hos oss eller hos brorsan. Allihop försöker se till så att hon får vara med så mycket som möjligt. Mer kan vi knappast göra just nu.

IMG_4330

Mamma och tjejernas lillkusin.

IMG_4351

Mina underbara tjejer med svärmor och mamma.

Häromdagen när jag kom hem från golfen hade stora dottern lagat mat till sig själv och till sin mormor. Efteråt åt de hembakad rabarberkaka med vaniljsås. Mysigt.

Det är skönt att tjejerna (både mina och brorsans) är så stora så att de kan stötta och hjälpa till och ta hand om henne. Det blir shoppingturer till stan, café besök, hundpromenader och lite städning förstås.
Dock ska jag ärligt säga att de borde inte behöva ta något ansvar alls. Att på nära håll se den personlighetsförändring som pågår är minsann inte roligt för någon, allra minst för tjejerna. Precis som jag, har de så klart svårt acceptera det som händer. Den underliggande irritationen som tränger igenom är egentligen tecken på frustration och sorg. Ingen ska behöva se sin anhörigs personlighet förändras så drastiskt. Framför allt märker jag på min lilla dotter att hon inte riktigt kan hantera situationen. Hon har alltid stått sin mormor väldigt nära och nu är det ju inte samma mormor längre. Inte konstigt att det blir jobbigt att hantera.

Jag vet att demens kan vara ärftligt, precis som flertalet andra vanliga sjukdomar som finns, men det är inget jag går och tänker på. Jag får inte heller tänka på hur eller vad min reumatiska sjukdom kan ha för inverkan på mina barn och på mig själv framöver. Skulle jag låta de tankarna ta överhand skulle jag bli tokig. Ingen av oss vet ändå inte vad som väntar oss imorgon eller nästa dag.

Att oroa sig för något som jag inte vet något om, är ju att oroa sig i onödan. Ganska logiskt.

Skulle jag mot förmodan bli dement eller mindre orörlig på grund av min reumatism, finns det bara en lösning. Ett naturnära, tryggt och bra boende där man får dricka gott vin till kvällsmaten och vara uppe längre än till 22.
Kanske Ättestupa kan vara en annan lösning. Det känns dock lite väl drastiskt. Fast å andra sidan är det kanske ditåt vi är på väg.
Med största sannolikhet  kommer det ju inte finnas några pengar kvar i statskassan då det är min tur att bli gammal och sjuk på riktigt.
//Filosoftanten