Alla inlägg av filosoftanten

Filosoftanten är en alldeles vanlig mamma och fru med ibland ovanliga funderingar. Min blogg kommer till stor del att handla om mina olika filosofier och tankar kring livet i största allmänhet. Gillar fotografering, spela golf, umgås med vänner och äter gärna god mat. Allt jag skriver är mina tankar och funderingar. Mina foton är mina och får inte används utan mitt godkännande.

Golf

All inclusive

4 oktober, 2014 filosoftanten 1 kommentar

Jag visste att det var något jag glömt (eller kanske förträngt).

För knappt 20 år sedan tog jag grönt kort för golf. Jag ville så gärna lära mig detta fantastiska spel och min man spelade redan då en del (typ 8 i hcp).

I en relation är det nog en stor fördel att vara nybörjare samtidigt. Då kan man traggla och kämpa på lika villkor. Det känns mer rättvist.
Så var det inte förr. Som den tävlingsmänniska jag är och helst vill kunna allt redan innan jag börjat, uppstod det lätt friktion under de gemensamma golfrundorna. Det var för mig helt omöjligt att inte jämföra.

På grund av diverse orsaker slutade jag spela. Golfen var så sanslöst mycket svårare än jag kunde föreställa mig. Dessutom kunde jag inte riktigt behärska min frustration så min man fick ta en del skit från mig. När jag blev gravid fanns en bra anledning att lägga golfen på hyllan.

Nu knappt 20 år senare har jag gjort det igen, uppdaterat mitt gröna kort. Och jag undrar, hur tänkte jag nu?
Spelet är fortfarande lika j-v-a omöjligt att lära sig. Plötsligt minns jag alla frustrationer över bunkrar, vattenhinder och att bollen inte hamnade där jag ville.

Känslan av glädje när resultatet blir bra förbyts på en tiondels sekund till total frustration och hjälplöshet. De finns ett antal gånger då jag önskat jag kunde säga, det var bara en provsving.

Men nu är är allt köpt. Fina klubbor, bag och en väldigt tjusig lättstyrd golfvagn. Synd att man inte kan köpa själva golftalangen också. Ett komplett paket med all inclusive.

Som ett envist kontrollfreak och tävlingsinriktad nybörjare är nu målet att komma ner till officiellt hcp så snart det bara går. Helst innan maj nästa år. Realistiskt mål, absolut inte. Men varför vara lagom?

Denna gången gäller det att inte ge upp eller att skylla på tiden som inte räcker till. Jag ser det som en investering i framtiden. Jag kan se mig själv om tjugo år. Nybliven pensionär, på en golfbana i Spanien med kall sangria i dryckeshållaren på golfvagnen…Å då ska jag minsann inte placera bollarna utanför farway utan utnyttja den rätta delen av banan. Den delen som jag faktiskt betalar för att spela på.//Filosoftanten

Tänkvärt

Utopi

2 oktober, 2014 filosoftanten Lämna en kommentar

Jag läser tidningar och lyssnar på nyheterna för att hålla mig au jour med omvärlden. På något sätt tillhör det väl en del av allmänbildningen att veta vad som händer runtomkring, både i stort och smått. Tyvärr börjar jag tycka att de är väldigt jobbigt att läsa om politik, konflikter, demonstrationer, fullskaliga krig och olyckor. Det tär.

I Sverige har vi förmånen att ha demokrati och därför rätt att ha olika åsikter och att uttrycka dessa. Det är så vi vill att de ska vara och något vi måste vara rädda om. Mina medmänniskor måste respektera mina åsikter och jag måste respektera deras. Jag kan/får inte tvinga någon att tycka likadant. Den demokrati som vi tar för givet, finns inte alls på flera håll i världen.

Jag läser om pågående konflikter där personer är så starka i sin ideologi, att de använder grovt våld mot oskyldiga människor för att stärka sin egen position.
Det finns berättelser från mammor som får se sina oskyldiga barn utsättas för fasansfulla övergrepp. Barn som inte ens är gamla nog att ha egna åsikter eller möjlighet att uttrycka dessa. Jag undrar hur människor kan klara av att genomföra de handlingar som det berättas om. Enligt mig föds inga människor onda. Det måste vara en serier av händelser, upplevelser och påverkan från omgivningen som avgör hur man blir och agerar som vuxen.

Jag läser om katastrofer i världen som vi alla måste utkämpa. Det finns sjukdomar som slår hårt och där alla är i samma riskgrupp oavsett kultur, var vi bor eller vilka åsikter vi har. Forskare kämpar febrilt med att hitta effektiva behandlingar mot exempelvis Cancer, Ebola och Hiv men det saknas tillräckligt med resurser.
Jag läser om naturkastrofer som slår till plötsligt och helt skoningslöst i många delar av världen.

Medan jag läser bygger jag upp min egen utopi. Ett samhälle med demokrati, rättvisa, jämställdhet och alla människors lika värde.
Ett samhälle där det bara finns olikheter och inga extrema ideologier som inte tar hänsyn till de mänskliga rättigheterna. Ett samhälle där vi alla är medmänniskor och agerar respektfullt mot varandra. Ett samhälle där vi tillsammans hjälper de som redan är drabbade istället för att starta nya konflikter som enbart orsakar mer lidande. Ett samhälle där vi inte tappar respekten för rättvisan. En utopi som är helt orealistisk, både nu och i framtiden.//Filosoftanten

Allmänt

Vaccinering

22 september, 2014 filosoftanten Lämna en kommentar

Jag har den senaste året läst en del om vaccinationer. Allt för att försöka bilda mig en uppfattning om dess för- och nackdel. Det är framför allt på grund av det omtalade Gardasil, erbjuds nu igen till alla unga tjejer, som jag fått en ökad nyfikenhet men det är också otroligt intressant rent allmänt.

Jag har faktiskt en möjlighet att själv få bestämma vad som känns mest rätt att göra. Mina barn har fått alla barnvaccinationer som rekommenderats genom åren. Utan att veta vilka risker jag egentligen ha utsatt dem för. Samtidigt har jag inte haft någon vetskap om vilka risker jag kunde utsatt dem för om jag valt att inte få dem vaccinerade.

Idag har jag en helt annan syn på vaccinering. I de vaccinationsprogram som varit aktuella de senaste åren har jag varit mycket mer aktiv och försökt samla information och kunskap från både ja-och nej sidan. Allt för att det tagna beslutet ska vara välgrundat. Jag tror inte att alla vaccinationer är bara av godo. Det är dock otroligt svårt att veta när nyttan överväger de eventuella riskerna.

Som förälder vill jag att beslutet jag tar, oavsett om det är för eller emot, känns rätt och att det inte fattas utifrån att ”alla andra gör ju”. Att granska information från olika källor och försöka få en tydlig bild är inte lätt. Informationen är så motsägelsefull att det blir ett enda virrvarr av experter som uttalar sig och förespråkar sin ståndpunkt.

Det som varit väldigt aktuellt för mig just nu är HPV-vaccinering av mina tjejer. För mig var det från början helt självklart att båda två skulle få dessa injektioner. Däremot var jag väldigt skeptiskt till att de skulle behöva vaccineras i så tidig ålder (10-12 år). Jag började därför läsa lite mer om HPV på nätet och fick faktiskt en helt annan bild en den jag hade. Plötsligt var vaccineringen inte alls lika självklar längre.

Vi har faktiskt bestämt att flickorna inte ska vaccineras just nu. Jag är ännu inte överbevisad att nyttan överväger risken. Det finns för mycket rapporterade biverkningar i samband med vaccineringen. Unga friska tjejer som plötsligt blir allvarligt sjuka skapar en viss osäkerhet. Även om det inte finns ett klart orsakssamband mellan injektionerna och uppkomna biverkningar så finns det inte heller något som bevisar motsatsen.

Risken att utveckla livmoderhalscancer som ung är tack och lov väldigt liten. Därför vågar vi ta risken att vänta något år till. Vi har således inte på något sätt sagt nej till vaccination för alltid. När jag är övertygad om att vaccinet är säkert utifrån den fakta jag kan hitta och att tjejerna tycker det känns ok, då kan vi enkelt omvärdera vårt beslut.//Filosoftanten

Tänkvärt

Oärlighet

18 september, 2014 filosoftanten 2 kommentarer

Jag har nu förmodligen levt mer än halva mitt liv och kan lugnt konstatera att med stigande ålder kommer också vishet. Jag har fått värderingar och en syn på livet som jag inte hade för 20 år sedan. Jag kan känna tacksamhet på ett helt annat sätt och har lärt mig att var ärlig både mot mig själv och alla runtomkring. Grunden kommer givetvis från min uppväxt och hur jag fostrats. Jag har tidigt fått lära mig att det inte lönar sig att ljuga eller spela ett spel. Förr eller senare genomskådas det och då kan raset bli väldigt förödande för alla inblandade.

Givetvis har jag också i min ungdom ljugit någon gång. Jag tror de flesta människor gjort det. Tack och lov har många av oss ett samvete och vet när gränsen är överskriden. Men det finns också människor som inte har det och som skapar ett liv baserat på lögner och som bara passar deras egna syften.

Som vuxen och förälder har jag ett stort ansvar för att mina barn är ärliga och växer upp med rätt värderingar och att de blir starka självständiga individer. De ska känna tillit till människor och de ska veta vad som är rätt och fel. Föräldrar som lever sitt liv baserat på lögner, kan inte rusta sina barn för en framtid där de ska känna trygghet. Barn är inte dumma. De genomskåda sanningen. Kanske inte här och nu men i framtiden och då är skadan redan skedd.

Jag tror på ömsesidig ärlighet, tillit och respekt oavsett vilken typ av relation man har. När jag möter människor måste jag tro och förutsätta att de är genuina. Det kan så klart innebära en risk men den måste jag ta. I de allra flesta fall vinner jag mer än jag förlorar. I de fall där det visar sig att det genuina inte finns är jag tacksam när det genomskådas. Då kan jag agera och bemöta det som jag själv inte tror på, oärlighet. //Filosoftanten

Barn

Mamma på distans

31 augusti, 2014 filosoftanten Lämna en kommentar

Har varit förberedd länge på att vår äldsta dotter ska åka till Paris och studera. Jag tycker hon är så modig som vågar. Det är ett stort steg att flytta till ett annat land med ett språk som inte är så självklart att förstå.

Under de senaste veckorna har det förberetts en del. Oturligt nog lyckade hon bli sjuk. De sista dagarna innan avfärd har därför inte varit så lätt för henne. Halsfluss, snuva och feber underlättar inte packandet precis.

Fast jag haft tid att mentalt förbereda mig för den förändring det innebär här hemma, känns allt helt overkligt. Visst, hon är 17 och nästan vuxen men i min värld kommer hon alltid vara min lilla stora dotter. Oavsett var i världen hon befinner sig. När vi lämnande henne på flygplatsen igår, kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Uttrycket att klippa navelsträngen fick en väldigt tydlig innebörd. Plötsligt kan jag inte vara där när hon behöver mig och hon är inte här när jag behöver henne. Måste förlita mig på att hennes nya familj tar hand om henne och se till att hon mår bra.

Tomrummet som uppstår i hjärtat är svårt att beskriva. Det är verkligen något som fattas och det känns att saker och ting inte är som vanligt. Fast vi kommer så klart att vänja oss och det som nu är ovanligt, kommer att bli vanligt. Precis som det kommer att vara för vår lilla student i Paris. Hon är flygfärdig och det är bara jag som ska vänja mig vid att vara mamma på distans.

När den intensiva känslan av saknad dyker upp kan jag ändå känna glädje och tacksamhet för det vi får uppleva och att vi som föräldrar kan stötta henne i den chans hon får. Jag tänker på de föräldrar som inte ens får möjligheten. Det ger mig perspektiv på tomheten och saknaden därför att jag vet att hon kommer hem på mellanlandning när hon är klar i Paris. //Filosoftanten

Resa

Rimini

7 augusti, 2014 filosoftanten Lämna en kommentar

Min nyfikenhet har stillats. Rimini har varit en välkänd semesterort under många årtionden och jag har tänkt flera gånger att jag skulle vilja åka dit. Nu är det gjort.

En rörig stad med en strand fyllt av ett oändligt antal solstolar och parasoll uppställt i långa rader. Inte alls lockande. Kanske tur att det regnade när vi var där för stranden var folktom. Tänk en dag med strålande sol…

Den stenugnsbakade pizzan var jätte god och tjejerna fick shoppat så utflykten blev bra men jag kommer med största sannolikhet aldrig att åka dit igen.

Tacka vet jag en liten kulle på landet med vidunderligt vacker utsikt från poolen, oavsett väder.

Att vara kulturell när man är i Italien är ett måste. Planerna vara att besöka både Ravenna och Bologna. På grund av regn-hagel stormar fick vi tyvärr skippa Ravenna. Det gick knappt att köra bil. Vi lyckades dock ta oss nästgårds till en liten vinodlare och fick prova ett antal Sanjovese viner. Med teckenspråk och blandning av italienska/tyska/engelska lyckades vi kommunicera med ägaren. Så charmigt och oturistigt som det bara kan vara mitt i den italienska landsbygden. Vi konstaterade att varken billigast eller dyrast var godast. Mittemellan föll oss bäst i smaken. Kvällen avslutades med en fantastisk middag i den fina lilla byn Bertinoro. Hit åker jag gärna igen.//Filsoftanten

Resa

Salig blandning

6 augusti, 2014 filosoftanten

Italien blev i år en liten annorlunda semester och det är inte enbart beroende på vädret. Att första gången åka iväg på semester och lämna ett av barnen hemma har känts lite vemodigt. Men det är så det blir med äldre barn. I år fick vi äran att ta med oss min brorsdotter istället. Det hade nog inte varit så kul för dottern att tillbringa 10 dagar med ”bara” mamma och pappa och det hade inte varit lätt för oss att hålla henne aktiverad och nöjd. Nu blev det perfekt från alla synvinklar.

Det är speciellt att köra bil. Man känner sig självständig och fleixibel och allt behöver inte planeras in i minsta detalj. Vi valde att övernatta på två olika ställen i Italien för att få chansen att uppleva lite mer.

Vid Garda sjön var verkligen inte vädrets makter med oss. Det började med lite sol en blev det full storm och ösregn. Just då trodde jag att vädret inte kunde bli värre, men ack så fel jag hade.

Landskapet är dock helt fantastisk. Vinodlingar, oliv- och kiwiträd i långa rader med bergen i bakgrunden.

Mellan skurarna åkte vi till den söta lilla staden Verona. Tyvärr var jag väldigt dåligt påläst om stadens historia vilket innebar att vi förmodligen missade en del spännande platser.

Arena di Verona är en stor amfiteater som byggdes under det första århundradet efter Kristus. Faktiskt en av de största i Europa. Olyckligtvis drabbades arenan av ett jordskalv i maj 1117. Endast fyra valvbågar klarade sig och dessa finns fortfarande kvar på arenans nordvästra sida. Arenan används idag för opera- och balettstycken. Upp till 20 000 åskådare får plats inuti. Rätt coolt.

Precis som amfiteatern förstördes Duomo di Verona i jordskalvet men har sedan renoverats i omgångar.

Gränden där Romeo och Julia möttes under balkongen var vi ju tvungna att titta in i. För mig fanns det tyvärr inget magiskt eller förtrollande över platsen. Möjligtvis kunde man känt historiens vingslag om vi varit de enda människorna i gränden, men nu var allt bara kommersiellt och trångt. Lite synd för det är ju en väldigt vacker plats och en fin kärlekshistoria.

Med förhoppningen att vi skulle få något bättre väder söderut lämnade vi Castelnuovo Del Garda och begav oss söderut mot Bertinoro, en liten by i Emilia-Romagna. Det blev inte riktigt så fint som vi hoppats. Sol och regn i en salig blandning. Boendet var dock helt underbart. På en liten kulle med utsikt över kullarna tillbringade vi fem nätter. Poolen hade vi helt för oss själva. I alla fall till vi fick besök av våra goda vänner hemifrån. Tystnaden och lugnet gör att kroppen ställer in sig på slowmotion. Så välbehövligt. Hade vi valt att stanna med solen i Sverige hade jag inte kommit in i samma semestermod och inte fått tillbringa kvällarna under balkongen med vinodlingarna runtomkring och bästa sällskapet och gott vin. Bättre kan det knappast bli.//Filosoftanten