Ibland är det svårt att veta hur mycket eller hur lite man ska berätta om olika saker, eller till vem. Eftersom flera av oss har förmågan att förstora och även förvränga saker bör man nog ibland tänka sig för en extra gång. Det klassiska uttrycket ”att göra en höna av en fjäder” stämmer väldigt väl.
Jag har själv haft ångest för hur mycket jag ska berätta gällande min reumatism. Vem kan få veta och hur mycket. Jag vill ju inte att någon ska få en förutfattad mening om hur jag är eller snarare hur jag inte är. Tänk om jag måste byta jobb. Vill en arbetsgivare verkligen ha en ”sån” som mig? Den personen vet ju inte hur jag är som människa. Beslut grundas ofta på fakta. Och just om kronisk ledgångsreumatism finns det mycket fakta och prognoser som inte alltid är så positiva. Jag kan så klart förstå de personer som ska göra ett val om vem som ska anställas, det kan inte vara lätt. Tyvärr är det nog så att många arbetsgivare väljer bort oss med kroniska diagnoser för att det är enklast. De vet inte att många av oss är otroligt tåliga och inte har mer sjukfrånvaro än någon annan. Det kan man ju bara bevisa efter att man fått jobbet.
Ska man då informera om sin situation på anställningsintervjun? För mig beror det på hur öppen diskussionen är. Jag skulle aldrig ljuga om jag fick en fråga men jag skulle aldrig heller presentera mig som ” jag är och jag har reumatism”. När jag började min anställning på den arbetsplatsen där jag jobbar idag, föll det sig helt naturligt att berätta. Det kändes faktiskt extra skönt att gå in med alla korten på bordet . Annars kan ju risken vara att man får en olustighetskänsla av att ha mörkat något. Givetvis är det upp till var och en. Viktigt är en bra balansgång och en känsla för att inte komplicera saker mer än nödvändigt.
För mycket information kan bli tokigt och för lite kan bli ännu tokigare. Klassiska svenska uttrycket lagom är alltså väldigt passande. Men balansgången är jätte svår. Extra försiktig måste man definitivt vara när man hör eller om man berättar något. Det behöver inte vara stort, hemligt eller sensationellt från början men kan lätt bli under tiden det cirkulerar runt.
Saker man hör på stan och vem som sagt vad, ska man nog i många fall ta väldigt fjäderlätt på. De flesta hönor som flyger runt har från början med stor sannolikhet varit som Hönan Agda är i slutet på visan, fjäderlösa och nakna. //Filosoftanten