För några år sedan tillbringade vi semestern en liten bit utanför Aulla. Staden ligger i norra Toscana och tillhör provinsen Massa-Carrara. Under den resan tog vi oss aldrig tid att besöka staden Carrara. Denna gången ville vi inte göra samma misstag. Staden är väl känd för sin export av högklassig marmor.
De vita bergen, där man sedan 200 år f.kr har brutit marmor, tornar tydligt upp sig en bit från autostradan mellan Genua och Florens. Det går inte att missa dem. Eftersom det var söndag var det mesta stängt. Vi lyckades dock hitta ett trevligt café där de serverade nybakade croissanter och välbehövlig cappuccino. Gatorna och byggnaderna i den lilla staden präglas av den vita stenen uppifrån närliggande berg . På ett av de små torgen står Skultörer och visar upp sina tekniker. Till och med trottoarkanterna var byggda i marmor.
Det var inte helt lätt att hitta rätt på de slingriga vägarna upp mot stenbrotten. Skyltningen var inte helt tydlig och vi var faktiskt på väg att ge upp eftersom vi var lite rädda för att hamna fel. Men vi lyckades till slut. Det var en hisnande känsla att titta ut över bergen. Jag kan inte förstå hur lastbilarna med de flera ton tunga marmorblocken tar sig ner för de slingrande och otroligt smala vägarna. Och hur tusan gjorde dem förr??? Det finns flera kända byggnader, både äldre och nyare, som har byggstenar av marmor härifrån. Santa Maria del Fiore i Florens, Lutande tornet i Pisa, Peterskyrkan i Rom, Operahuset i Oslo, Marble Arch i London för att nämna några.
Michelangelo skapade sitt mästerverk David, 5.17 m hög, i marmor från Carrara. Det sägs att marmorblocket som användes hämtades redan 1464. Det var skulptören Agostino di Duccio som gjorde de första konturerna av överkroppen, benen och fötterna. Hans uppdrag misslyckades. Marmorblocket blev därför liggande ända till Michelangelo fick det officiella uppdraget den 13 september 1501. Han var då bara 26 år gammal. Arbetet pågick fram till 1504.
På vägen ner körde vi genom en tunnel i marmor berget. Måste erkänna att det var en något klaustrofobisk känsla. Tack och lov var den inte så lång och ljuset från andra sidan lyste snabbt upp. Jag är verkligen imponerad över de arbetare som dagligen tillbringar dygnets alla ljusa timmar i de mörka grottorna. Deras fysik, precision och mentala styrka är långt över vad många av oss skulle klara. Det finns mycket mer arbete bakom den vackra David och våra fina polerade köksbänkar än vi kan ana. //Filosoftanten