Är egentligen inte speciellt intresserad av att redigera mina bilder. Orsaken är helt enkelt att jag inte kan eller har rätt utrustning . Men att göra om bilderna till svartvitt är roligt.
//Filosoftanten
Kategoriarkiv: Foto
Hedda
Finaste Hedda.
//Filosoftanten
Isigt värre
Oj vilket vinterväder det blev, i alla fall i Skånska mått mätt. Vi har varit hos familjen Hallberg i helgen på spontanbesök. De bor helt fantastiskt fint precis vad havet. Igår var vi ute på långpromenad och det var verkligen isande kallt om kinderna. Jag ska ärligt säga att vinter definitivt inte är min favorittid på året. Det är helt enkelt för kallt. Men även om jag föredra is i drinken måste jag säga att ett isigt vinterlandskap kan vara otroligt vackert.
Efter promenaden var det väldigt skönt att krypa in under filten och vila en stund medans min kusin och hennes man fixade maten. Snacka om vardagssyx de lux. Tack för att ni pysslade om oss <3. //Filosoftanten
Yngsjö
Jag tror de flesta av oss någon gång har känt den där krypande känslan av lätt ångest som dyker upp som ett brev på posten när man har alldeles mycket att göra. När stressen över allt som ska hinnas med blir så stor att hjärnan nästan går i stand by. Det känns som jag själv är i brytpunkten där den positiva stressens effekter slår över och blir negativa istället. När det händer gäller det att vara väldigt försiktig så det inte går för långt.
Oftast är det jätte svårt att sätta ner foten och säga nej. Jag har just nu för många stora jobbprojekt och det är helt enkelt svårt att prioritera bort eller delegera. Dessutom är mamma ett växande orosmoment som är extremt svårt att hantera. Men det finns annat som hjälper mig att ladda och sluta tänka för ett litet tag.
För mig kom en helg i Yngsjö med perfekt tajming. Natur, frisk luft, inga måsten, god mat, trevligt sällskap och massor med tid för fotografering. Bättre kunde det knappast bli. Tack för att vi fick följa med!
Nu ska jag ta mig an kommande vecka. En sak i taget, fokusera och inte stressa. Det hjälper ändå inte. Jag ska också återvända till platsen vid havet och lyssna på vågskvalpet, förnimma solens varma strålar, knarrandet under fötterna och känslan av rofylldhet. Jag ska också ha i tanken att om jag bara göra mitt allra allra bästa och försöker, så är det alldeles tillräckligt. //Filosoftanten
Fotografiska
Jag har varit på Fotografiska i Stockholm en gång tidigare och jag gillade det verkligen. Under vår Stockholmsvistelse fick jag äntligen chans att gå dit igen.
Museet ligger längs Stadsgårdskajen och läget är så fint. Den fantastiska restaurangen, är med utsikten mot Gröna Lund på andra sidan vattnet, verkligen väl värt ett besök.
Anton Corbijn är en känd Nederländsk fotograf och regissör. Han har under lång tid följt olika musiker och med kameran skapat porträtt som är väldigt avskalade och utan krusiduller. De visar verkligheten hur den är just där och då. Det mesta är fotograferat i svartvitt. Vissa fotografier är till och med lite suddiga. Men ändå är de så fina. Hade jag själv tagit en suddig bild hade den blivit dissad direkt. Det kanske är dags att tänka om.
Trots att A Corbijn producerat ett antal musikvideor och bilder på stora världsartister och grupper, var han för mig helt okänd. Således hade jag inga förväntningar på själva utställningen innan. Vilket var ganska bra.
Jag verkligen älskar att gå runt och titta på denna typ av bilder, så levande. Speciellt svartvita. Trots att de är världskändisar är de också vanliga människor, precis som vi alla andra. Många av bilderna visar en avskalad verklighet av kändislivet. De förmedlar känslor som jag kanske inte alltid har så lätt att sätta ord på.
Jag vill verkligen själv kunna fotografera ordentligt. Men tyvärr räcker det inte bara att sätta fingret på avtryckaren och hoppas på ett bra resultat. Det krävs mycket mer. Allt det tekniska och alla funktioner som jag har i min systemkamera har inte riktigt lyckats tränga sig in i min kunskapsbank. Om det beror på tröghet eller helt enkelt för att jag lite bråttom i mitt fotograferande, vet jag inte. Det enda jag vet är att det är väldigt roligt med fotografering och ibland blir hoppet faktiskt verklighet.//Filosoftanten
Molte esperienze a Roma
Vi har verkligen hunnit med mycket. Jag kan inte säga vilket som var det mest uppseendeväckande. Under den guidade turen på Forum Romanum fick vi veta att enbart 30 % av det antika Rom är utgrävt. Det finns alltså en hel del kvar som ligger dolt under det moderna Rom. För att förstå Romarrikets och övergången till Medeltiden måste man ha gedigna historiekunskaper. Jag ger mig inte in där. När Romariket föll plundrades allt av värde och mycket av den kunskapen som fanns försvann. Metaller och marmor bröts loss för att användas till andra byggnadsverk. Både Fontani di Trevi och Peterskyrkan är typiska exempel på återvinning. Oavsett så är det en ganska häftig känsla att gå på samma stenar som Romarna gjorde för 2000 år sedan. 
Tittar man på Colluseum ser den ut som en en schweizerost. Metall som höll ihop stenarna har knackats ut vilket bidrog till att stora delar rasade under en jordbävning 1349. Under storhetstiden kunde arenan ta ca 87 000 åskådare. Inträdet var gratis.
Det är helt klar fascinerande att det överhuvudtaget gick att bygga så här för mer än 2000 år sedan. Om jag förstod vår guide rätt så tog det sju år att bygga arenan. Inte speciellt lång tid med tanke på byggnadens storlek.
Lite längre tid tog det att bygga Basilica di San Pietro. 1506 till 1626 pågick arbetet som beordrades av Julius II. Lite tråkigt att beordra ett sånt bygge och sen inte få se resultatet. När jag sitter här och kolla fakta inser jag att vi missade en otroligt viktig detalj i kyrkan, Drottning Kristina som ligger begravd under Basilikan.
Väl inne i Vatikanen och Basilican var vi så klart också och tittade på Michelangelos takmålning i Sixtinska kapellet. Väldigt imponerande och vackert. Det är ett stort tak och likväl tog det ”bara” fyra år att färdigställa. Tyvärr fick man inte fotografera där inne.
Vi tog de 510 trappstegen upp till kupolen. Väl värt besväret. Tur man inte har tendens till klaustrofobi. Det var väldigt smalt på slutet.
Att stå och titta ner över Petersplatsen var otroligt häftigt. Det var fler än vi som var uppe i kupolen och man kunde inte annat än att hoppas att Michelangelo gjort sitt arkitektarbete noga. 20 000 besökare har Basilikan varje dag. Kanske tur för den kostar nog en förmögenhet att hålla igång. Skulle faktiskt vara rätt häftigt att vara med på en riktig gudstjänst. Enligt hittade uppgifter skulle 60 000 människor få plats samtidigt. Det säger ju inte lite. Kupolen på Peterskyrkan är designad efter kupolen på Pantheon. Dock är den inte öppen upp i taket.
Det är fantastiskt att äntligen ha fått uppleva Rom, och dessutom med det detta resesällskapet. Så tacksam att vi kan göra detta tillsammans och jag hoppas verkligen att planer på nytt resmål sätts i verket snart. Det enda jag önskar är att det skulle varit lite mindre turister där samtidigt. Det hade öppnat upp staden på ett helt annat sätt. Jag önskar också att bokningssajten vi betalt första hotellet igenom inte hade gått i konkurs. Att anlända till staden taggad och inse att det inte finns något hotellrum och de inbetalda pengarna är borta. Ingen rolig känsla. Det löste sig men det blev dyrare än tänkt. Jag hoppas det blir tillfälle att åka tillbaka men då kommer jag nog välja en annan säsong. Jag kommer också, oavsett var jag ska åka, undvika att betala boendet i förskott. // Filosoftanten
Roma, cosi atteso
Jag hade jätte höga förväntningar inför Rom-resan. Har velat åka dit så länge. Jag och mitt resesällskap hade fantastiskt trevligt. Att strosa runt bland små gränder, titta i affärer och stanna för en drink lite då och då är perfekt storstadssysselsättning. Synd att vi inte hade stegmätare. Skulle varit väldigt roligt att veta hur många km vi egentligen gick varje dag. När det gäller själva staden Rom har jag lite blandade känslor. Ja, egentligen inte om Rom i sig själv, men alla andra som också vistades där samtidigt.
Rom är en fantastisk stad men på något sätt tar allt det turistiga bort lite av charmen. Vid alla de stora ”måste uppleva” platser är det så mycket folk att det är svårt att se det man verkligen vill se. Det går inte riktigt att ta in det vackra och fantastiska. För det är otroligt vackert. Och det är nog just detta som gör mig lite frusterad. Jag vill så gärna komma nära och andas in kulturen men det går inte riktigt.
Vi har utnyttjat dagarna till max för att hinna uppleva så mycket som möjligt. Colosseum, eller egentligen Flaviska amfiteatern, Forum Romanum, Pantheon, Piazza Navona, Fontana di Trevi, Basilica di San Pietro, Musei Vaticani, Scalinata della Santissima Trinità dei Monti och mycket mer. Ändå finns det massor kvar. Enligt sägnen kommer man tillbaka om man slänger ett mynt i Fontanin di Trevi över vänster axel. Givetvis gjorde jag det. Hade jag slängt två mynt betyder det att jag skulle träffa kärleken och tre mynt att jag skulle gifta mig. De två sista hoppade jag över. Jag har ju redan hittat den bästa.//Filosoftanten