Har nu varit i Toscana på semester ett antal gånger. Jag blir lika tagen varenda gång jag kommer dit. De vackra vyerna, ljuset, de gamla byarna och den fantastiska italienska maten. Jag älskar det.

I juni under semestern bodde vi, förutom i Ligurien, även några nätter på Poderi del Paradiso. Det ligger precis utanför San Gimignano i Toscana. En helt fantastisk liten gård som har produktion av både vin och olivolja. Ett perfekt boende om man är ett par familjer som vill semestra tillsammans men ändå rå om sig själva i eget boende. Gården är omgiven av vinrankor och olivträd. Från poolområdet har man en fantastisk utsikt över staden San Gimignano.

Stadens första stadsmur byggdes år 998. De historiska tornen som reser sig mot den blå himmeln är kvarlevor från den tiden då byn var en central och en viktigt punkt för pilgrimernas vandring mot Rom. Under mitten av 1300-talet härjade Digerdöden och mer än halva byns befolkning dog. Idag har staden 7 500 invånare och dess centrum sattes på UNESCOS världsarvslista 1990.

Att promenera ensam genom byn en väldigt tidig morgon är mysigt. Det är tyst och avskalat utan alla turister och butiksskyltar som på dagtid utgör stadens sorl och vyer. Sakta, sakta ser jag hur staden vaknar. En och annan sopgubbe kommer förbi och jag ser en gammal dam som är ute och på promenad med sin hund. Cafe-ägarna börjar lägga ut sina dukar på borden och jag inser att det inte dröjer länge förrän kommersen är i full fart. För mig är det dags att åka hem. Efter 2 veckor i Italien är äventyret slut. Jag har fått uppleva mitt paradis, Toscana, och jag hoppas innerligt att det blir snart igen.//Filosoftanten

För några år sedan tillbringade vi semestern en liten bit utanför Aulla. Staden ligger i norra Toscana och tillhör provinsen Massa-Carrara. Under den resan tog vi oss aldrig tid att besöka staden Carrara. Denna gången ville vi inte göra samma misstag. Staden är väl känd för sin export av högklassig marmor.

De vita bergen, där man sedan 200 år f.kr har brutit marmor, tornar tydligt upp sig en bit från autostradan mellan Genua  och Florens. Det går inte att missa dem. Eftersom det var söndag var det mesta stängt. Vi lyckades dock hitta ett trevligt café där de serverade nybakade croissanter och välbehövlig cappuccino. Gatorna och byggnaderna i den lilla staden präglas av den vita stenen uppifrån närliggande berg . På ett av de små torgen står Skultörer  och visar upp sina tekniker. Till och med trottoarkanterna var byggda i marmor.

Det var inte helt lätt att hitta rätt på de slingriga vägarna upp mot stenbrotten. Skyltningen var inte helt tydlig och vi var faktiskt på väg att ge upp eftersom vi var lite rädda för att hamna fel. Men vi lyckades till slut. Det var en hisnande känsla att titta ut över bergen. Jag kan inte förstå hur lastbilarna med de flera ton tunga marmorblocken tar sig ner för de slingrande och otroligt smala vägarna. Och hur tusan gjorde dem förr??? Det finns flera kända byggnader, både äldre och nyare, som har byggstenar av marmor härifrån. Santa Maria del Fiore i Florens, Lutande tornet i Pisa, Peterskyrkan i Rom, Operahuset i Oslo, Marble Arch i London för att nämna några.

Michelangelo skapade sitt mästerverk David, 5.17 m hög, i marmor från Carrara. Det sägs att marmorblocket som användes hämtades redan 1464. Det var skulptören Agostino di Duccio som gjorde de första konturerna av överkroppen, benen och fötterna. Hans uppdrag misslyckades. Marmorblocket blev därför liggande ända till Michelangelo fick det officiella uppdraget den 13 september 1501. Han var då bara 26 år gammal. Arbetet pågick fram till 1504.

På vägen ner körde vi genom en tunnel i marmor berget. Måste erkänna att det var en något klaustrofobisk känsla. Tack och lov var den inte så lång och ljuset från andra sidan lyste snabbt upp. Jag är verkligen imponerad över de arbetare som dagligen tillbringar dygnets alla ljusa timmar i de mörka grottorna. Deras fysik, precision och mentala styrka är långt över vad många av oss skulle klara. Det finns mycket mer arbete bakom den vackra David och våra fina polerade köksbänkar än vi kan ana. //Filosoftanten

Måste säga att Monte Carlo verkligen var ett häftigt ställe att besöka. Med sina 32 000 invånare är det landet i världen med högst befolkningstäthet, 18 000 per kvadratkilometer.  Husen är lyxiga och yachterna ännu lyxigare. Har man inte lust att äga en yacht, kan man ju hyra. För den ”lilla nätta” summan av 160 000 euro och uppåt per vecka, kan man åka längs den Fransk-Italienska Rivieran och njuta av bad i havet eller i den egna polen och ett svalkande glas Bollinger La Grande Annee Brut i loungen på däck. Jag förutsätter att champagnen ingår och att det är fri tillgång.

Casinot i Monte Carlo är ett av världens mest kända Casino. Givetvis gjorde vi ett besök men valde att spara på semesterkassan. Byggnaden designades av Charles Garnier 1863 och invigdes 1878. Enligt hittad information äger inte medborgare i staten Monaco, inklusive furstefamiljen, tillträde till kasinot.

Vi hade lite extra tur under vårt besök. Det visade sig att den årliga TV-festivalen pågick och lite kändisspotting är ju aldrig fel.  Fast tyvärr har jag lite dålig koll eftersom jag inte har tid eller direkt intresse av att följa olika serier. Våra tre tjejer hade däremot betydligt bättre koll. Stjärnor från Greys Anatomy, Chicago Med och Law and Order fick vi i alla fall fångat på bild.

Ett litet Zlatan-minne fick vi också med oss hem.

Monte Carlo åker jag gärna tillbaka till. En dag är långt ifrån tillräckligt.//Filosoftanten

Ja, nu är man hemma igen. Semestern har som vanligt gått alldeles för fort. Å andra sidan har vi hunnit med att se massa saker under våra två semesterveckor. Detta året tog vi egen bil och körde hela vägen ner till Ligurien och vidare till Toscana. Visst är det jäkligt jobbigt att köra så långt. Det tar massor med tid och det blir faktiskt inte mycket billigare än att flyga och hyra bil på plats. Men med egen bil kan man vara hur flexibel som helst, om man vill. Dessutom kan man handla på sig lite mer. Det enda som styr är att man måste vara hemma när det är dags att gå till jobbet igen.

Vi har besökt ett antal städer och mindre byar i Italien. Bolzano, Imperia, San Remo, Carrara, Pisa, Siena och San Gimignano. Eftersom det första boendet låg så nära den Franska gränsen, har vi så klart även passat på att åka över  till Monte Carlo, Nice och Cannes. Många mil har det blivit och många rundor kort. Vi kan fortfarande inte enas om vem som vunnit flest gånger (men det måste vara jag).

Ligurien är en smal landremsa som avgränsas av havet på ena sidan och Alperna och Appeninerna på andra sidan. Vyerna med bergen som bakgrund och det djupblå Liguriska havet gör landskapet spännande och väldigt vackert. Jag måste dock säga att stränderna inte är i närheten av våra fantastiska sandstränder här hemma. Dessutom är de flesta  väldigt svåråtkomliga och det kostar upp mot 25 euro per person att hyra en solstol över dagen.

Första veckan tillbringade vi i Imperia. Staden ligger på den omtalade Italienska Rivieran, Väster om staden Genua. För mig en ganska så intetsägande stad. Men ska erkänna att jag läst på lite dåligt så kan vara att vi missat något väldigt väsentligt. San Remo som bara låg en liten bit bort var betydligt charmigare. Och visst känns det lite speciellt att gå i Alfred Nobel, Evert Taubes och den glade bagarens fotspår. Kusten kallas för Riviera dei fiori, blomsterrivieran, vilket inte är så konstigt. Längs med bergskanterna och ner i dalgångarna finns ett oändligt antal växthus. Varje år transporteras blommor härifrån till Nobelfesten i Stockholm.

Även om inte stränderna är så fantastiska som hemma så är i alla fall havet fantastiskt. Vi hade tyvärr väldigt blåsigt under hela första veckan så något solbadande vid havet blev det inte. Vi kunde dock njuta av härliga promenader och lite mysiga fotostopp.

Fortsättning följer//Filosoftanten