Sofiero är ett slott med 15 hektar stor parkträdgård. Sedan 1973 ägs Sofiero av Helsingborgs stad. Gustaf VI Adolf hade testamenterat egendomen Sofiero till Helsingborg stad på ett villkor, att staden åtog sig att ”för all framtid vidmakthålla parken och trädgårdsanläggningarna i huvudsakligen nuvarande utformning och skick samt hålla anläggningarna tillgängliga för allmänheten i sådan omfattning och på sådana villkor som kunna anses skäliga”. Parken på Sofiero fick alltså inte förvanskas. Vilken gåva.
I parken finns cirka 10 000 rhododendronbuskar av 300 olika arter och lika många hybrider. Sofiero har norra Europas största samling av rhododendron. Parken utnämndes till Europas vackraste 2010. Det är inte förvånande. Det är en park som är välskött men ändå vildvuxen och lite mystisk på något sätt.
Det var jätte kul att fotografera där inne, så givetvis blev det en hel del bilder.
Vi hade turen att också få se utställningen, Passion på Sofiero. I Orangeriet visas, fram till september, flera olika passionsblommor. Jätte vackert.
Jag förstår att det kostar inträde att gå in i parken, även om jag kan tycka att 100 kr för ett besök per person är lite mycket. Men det var en mysig och färgsprakande upplevelse. Det kunde dock gärna varit lite varmare.//Filosoftanten
Äntligen har jag varit där. Louisiana, det omtalade konstmuseet mellan Köpenhamn och Helsingör. Så mysigt ställe att bara promenera runt på. Både ute och inne.
Det var ingen, för mig, jätte känd utställare just nu men det gjorde absolut ingenting. Något udda verk av Picasso och Kardinsky visades. Men bara atmosfären och mitt sällskap var fullt tillräckligt och jag känner mig otroligt nöjd. Det som jag fastnade mest för var fotoutställningen med Jeff Wall. En Kanadensisk fotograf med stort fotografiskt sinne och kontroll för detaljer. Väldigt roligt att se.
En annan tavla som jag fastnade för, och inte för att den var snygg, utan för att jag inte kunde låta bli att fundera på vad tusan konstnären tänkte på. Lite som Skriet med Edvard Munch. Ett självporträtt kanske.
Det som jag inte förväntat mig var den fantastiska utemiljön. Det fanns möjlighet att röra sig ut och in precis som man ville. Dörrar i anslutning ut till parken fanns överallt. Jätte mysigt. Möjligheten att sitta och dricka ett glas vin i vårsolen gjorde inte saken sämre.
Efter en härligt intensiv julafton med tomtebesök och en slapp juldag, kom annandagen Som för mig fick en perfekt start. Sol, klarblå himmel, vindstilla, trevligt sällskap och en underbar promenad på stranden. Vilken härlig förmiddag det blev. Jag hoppas verkligen att det inte dröjer länge till nästa gång.
Fotograferandet gick dock inte riktigt som väntat. Med ett strulande objektiv, en hund, sand och saltvatten kanske det inte är så konstigt. Men några bilder blev det trots allt.// Filosoftanten
Jag och två kollegor har varit i Delhi några dagar för att auditera vår samarbetspartner. Det har varit otroligt intressanta, lärorika och intensiva dagar. Att komma till ett land som Indien öppnar upp ens perspektiv och skapar nya referensramar, både yrkesmässigt och privat.
Indien har ca 1,3 miljarder invånare och ligger på andra plats efter Kina när det gäller befolkningsmängd. Det är ett myller av människor och aktiviteter pågår överallt dygnet runt. När man som vi är på affärsresa är allt organiserat och boendet är i toppklass. Vi har chaufför som kör oss till och från de olika platserna och kommer således inte riktigt i närkontakt med verkligheten. Kanske lite trist men väldigt smidigt och skönt.
Att ta sig fram på egen hand med buss eller med lokal taxi är omöjligt och det är lätt att det blir fel. Trafiken är för oss totalt kaotiskt. Trafikljus, refuger och markerade övergångsställe är mest där för syns skull och inget som man tar speciell hänsyn till. Marginalerna mellan alla olika fordon, människor, kor och apor är minimala. Konstigt nog såg vi dock inga direkta olyckor. Har insett att vår rusningstrafik hemma inte är något att gnälla över.
När jag ser vilka stora skillnader det är på hur människorna lever får jag faktiskt lite dåligt samvete. Själv sitter jag i bilen och ser ut på det som försiggår, samtidigt som jag med kameran försöker fånga deras verklighet genom bilrutan.
Jag har svårt att få ihop pusselbitarna. På ett sätt känns det som att allt är total kaos och extrem fattigdom. På ett annat sätt så är det ett organiserat kaos med färgglada kläder och välstrykta skjortor.
Under mina få dagar i denna enorma stad har jag insett att Indierna lever för dagen. Andligheten och närheten till sitt inre är viktig. Jag tror faktiskt aldrig de hört talas om ”att gå in i väggen”. Förmodligen för att de accepterar sin situation och har ett eget ansvar att göra det bästa av den, oavsett hur rik eller fattig man är. Vi Svenskar har nog en hel del att lära oss.
Fick möjlighet att vara turist också. Besöket i Lotus Templet eller som de säger i Indien, Bahá’í House of Worship, var väldigt häftigt och speciellt.
Templet byggdes 1980 och har ca 10000 besökare varje dag. Alla är välkomna, oavsett religion. Det är en vacker plats att mötas på och ingen behöver känna sig ensam, utanför eller annorlunda. Ett fint sätt att förena människor och olika kulturer.
Även det gamla Qutab Minar är fascinerande med sitt 73 m höga torn. Det byggdes redan 1193 och är numer med på UNESCOS världsarvslista. Detaljerna är helt otroligt välgjorda och den röda sandstenen är riktigt fin.
Det som känns mest annorlunda är att se hur barnen får växa upp. Jämfört med mina är det enorma skillnader och jag känner djup tacksamhet för vad vi kan ge våra barn. Samtidigt önskar jag att ungdomar kunde visa lite mer tacksamhet. Att faktiskt uppskatta allt de har och inte ta så mycket för givet.
Jag tar med mig mycket från dessa dagar. Min vardag och mina tankar kommer präglas av mer tacksamhet och uppskattning, både mot mig själv och min omgivning. Som en av fabrikscheferna sa, ”Don’t worry about tomorrow because you don’t know what it bring. Live today and enjoy what you have”. //Filosoftanten
Fantastisk mat, smakfullt vin, kära vänner, kulturnatt, fotoutställning, folkvimmel, shopping, långa promenader, gatumusikanter, blommor, öl-museum, sol och blå himmel. Det är verkligen lyx.
Trots att vi bor så nära Köpenhamn, tar vi oss nästan aldrig tid att åka dit. Tyvärr. När jag väl är där inser jag vilken stor skillnad det är på folklivet och det känns så mycket mer internationellt än det jag är van vid hemma.
De gånger jag väl är i Danmark blir jag lika fascinerad över alla blommor. Danskarna måste ha en helt annan blomkultur än vi och framför allt en annan prissättning. Det går att handla så mycket fint för en bråkdel av vad det skulle kosta här hemma. Blomstertorget vid Magasin Du Nord är en fröjd för ögat.
Och det finns inte bara ögongodis. Öronen har också en hel del att fokusera på. Fantastiska gatumusikanter som spelar sin musik på ett oerhört inspirerande och medryckande sätt. Det är så härligt att bara stanna upp en stund och lyssna. Musik kan verkligen engagera alla och det är något som både liten och stor kan förhålla sig.
Det är de här små stunderna som gör att den ibland lite tunga vardagen känns lättare och jag är tacksam för att jag har möjligheten. Det är definitivt inget jag tar för givet men så länge jag kan så kommer en weekend lite då och då att ligga högt på att göra listan.//Filosoftanten
Jag påbörjade ett tänkvärt inlägg om hur viktigt det är att lyssna på sin magkänsla och se sig själv i ögonen. När jag gör det kan jag nämligen se saker för vad det verkligen är och fatta de beslut som är rätt för mig.
Men istället för att läsa får ni titta på mina spegelbilder i vattnet. Fotona är tagna vid ett av mina favoritställen i Växjö, Kronobergs Slottsruin.
Jag hoppas jag kan se samma klarhet i min egen spegelbild när jag nästa gång står inför ett val jag måste göra. //Filosoftanten
Den gångna helgen har verkligen varit helt fantastiskt avkopplande. Umgåtts med goda vänner, härliga barn och busiga hundar. Helt utan förväntningar och höga krav. Bättre kan det knappast bli.
Att umgås med hundar och barn är ett otroligt bra sätt att vara i nuet. De lever inte som vi vuxna med massa inbyggda förväntningar på hur saker och ting ska vara. De bara är. Precis så som vi vuxna också borde vara lite oftare.
Jag försöker oftast ta med kameran för att möjliggöra lite fotografering. Att fota små livliga figurer tillhör verkligen inte det lättaste. Å andra sidan är det inte lätt att fotografera en solnedgång heller. Det är näst intill omöjligt att få den där perfekta spegligen av verkligheten. Fast det är inte resultatet som är det viktiga. Huvudsaken är att ha kul och experimentera.//Filosoftanten
filosofier och tankar kring livet i största allmänhet
