Fåglarna kvittrar, rapsfälten lyser som guld i solskenet, hundarna springer som om de vore tokiga och min kompis och jag pratar om livet i stor och smått.
En tisdag kväll efter en lång dag på jobbet kan väl knappast spenderas bättre för att få maximal energi boost.
Fler såna här dagar vill jag ha.//Filosoftanten
Den gångna helgen har verkligen varit helt fantastiskt avkopplande. Umgåtts med goda vänner, härliga barn och busiga hundar. Helt utan förväntningar och höga krav. Bättre kan det knappast bli.
Att umgås med hundar och barn är ett otroligt bra sätt att vara i nuet. De lever inte som vi vuxna med massa inbyggda förväntningar på hur saker och ting ska vara. De bara är. Precis så som vi vuxna också borde vara lite oftare.
Jag försöker oftast ta med kameran för att möjliggöra lite fotografering. Att fota små livliga figurer tillhör verkligen inte det lättaste. Å andra sidan är det inte lätt att fotografera en solnedgång heller. Det är näst intill omöjligt att få den där perfekta spegligen av verkligheten. Fast det är inte resultatet som är det viktiga. Huvudsaken är att ha kul och experimentera.//Filosoftanten
Våren är i antågande. Så underbar och efterlängtad av de flesta, tror jag i alla fall.
Har sett att många börjat vår röja i sina trädgårdar. Det känns lite tidigt tycker jag. Nu är jag inte en person som älskar att rensa och röja så jag väntar gärna några veckor till innan det är dags.
Helgen har varit slapp och skön på alla sätt och vis. Vi har varit på stranden och i skogen och bara njutit av att vara ute. Vissa har till och med tagit sitt första dopp i havet detta året. Jag gillar denna tiden på året då allt börja hända. Några veckor till sen kommer tulpaner, påskliljor och andra härliga vårblommor att slå ut.
Hedda har som vanligt fått agera modell ett antal gånger under helgen.
Imorgon är det en stor dag. Min äldsta dotter åker till Sydafrika med Star for Life. Så coolt och vilken upplevelse det kommer att bli för gänget som åker. Det kommer dock att kännas tomt med bara två tjejer här hemma och inte tre. Dessutom kommer jag nog ha väldigt svårt att inte vara orolig. Ser verkligen fram emot när hon kommer hem och det ska bli spännande att få se hennes foto på alla upplevelser hon fått med sig. Inte utan att man är lite avundsjuk. //Filosoftanten
Hittade denna bild på Hedda när hon är i full action. Det är helt annat mot vad jag är just nu.
Foten i högläge efter tre kortisonsprutor. Det är faktiskt rekord för mig att få så många på en gång inom en yta på bara 3-4 cm. Det gör ont i 24 timmar sedan kommer det garanterat att bli bättre.
Tack och lov har jag möjlighet att sitta hemma och jobba vilket underlättar betydligt. Hedda tycker också det är skönt med sällskap men matte kunde ju varit något roligare att ha hemma.//Filosoftanten
Hedda och jag har varit på stranden i Ljunghusen och i Skanör. Vi skulle träna inkallning i långlina. Det gick fantastiskt bra. Visserligen var det inte mycket störningar men det är skönt när både jag och Hedda håller på att lära oss.
Givetvis passade jag på att fotografera lite också.
Bara för skojs skull har jag gjort om bilderna till sepiaton. Lite gammaldags men häftigt tycker jag.//Filosoftanten
Medan flickorna var på bio i söndags passade jag och Hedda på att gå en runda i Malmö. Ribban, Kungsparken och Lilla torg. Lyckades locka med min väninna och vi satt faktiskt ute och drack varsin kaffe. Kallt som attan men ändå mysigt och bitande skönt i kinderna.
Just nu är vår lilla chokladbit inne i en trotsperiod. Det är mycket som görs men som inte får göras. Vi blir ordentligt utmanande och det hon inte vill höra har vi aldrig sagt. Så enkelt är det.
Oavsett Heddas tillfälliga nonchalans så hade vi en jätte mysig eftermiddag tillsammans. Och till slut lyckades jag att fånga henne på bild även framifrån.//Filosoftanten
Trattar finns i olika varianter, men den sorts tratt jag syftar på är en sån hundar får när de skadat sig. Bra så klart men otroligt otymplig. När tratten sätts på över huvudet blir det helt omöjligt för hunden att röra sig på ett normalt sätt.
Eftersom vår Hedda har skurit sig i benet på en plåtbit får hon just nu erfara hur livet med tratt är.
Vi har fått restriktioner att Hedda ska ta det lugnt och använda denna tratt hela tiden för att hon inte ska komma åt och slicka på såret.
Kan ju säga att det funkar sådär.
Det är inte helt enkelt att ha kontroll på dörrkarmar och möbler när något ofrivilligt sticker ut utanför kroppen. Ibland ser det dock ganska komiskt ut och Heddas förvåning är stor när det plötsligt bara blir tvärstopp. Det tar några sekunder innan hon har löst hur hon ska komma vidare.
Mest tycker jag synd om henne då skadan och tratten begränsar. Jag hoppas verkligen att hennes sår läker fint så att hon snart kan få vara som vanligt igen.//Filosoftanten