Denna är inte ett dugg rolig men jag vet att det var mitt fel för jag gav henne chansen! Tack och lov har hon inte svalt något ”bara” tuggat.

Jag vet att Hedda bitit sönder saker tidigare, men jag trodde nog att hon slutat med det (eller i alla fall hoppades). Det visar sig uppenbarligen att jag hade helt fel. Ett litet monster kan tydligen gömma sig i vilken kostym som helst med hög söthetsfaktor och varma bruna ögon.

Högst på shoppinglistan står således ett par nya skor, så klart. Näst efter ligger ytterligare märgben, men hur många ska man egentligen behöva? 3 måste väl ändå räcka.
Fast innerst inne tror jag ett par härliga lagom använda mockakängor är mycket mer attraktiva än ett ben. I alla fall om man heter Hedda.//Filisoftanten

Att fatta beslut och dessutom vara övertygad om att det är helt rätt, är faktiskt inte alltid lätt. Jag har tidigare skrivit om att de beslut man tar måste grundas på den fakta som finns där och då. Förutsättningarna i livet och det som är idag kan ändras, både av egen påverkan men också av sådant som man inte kan påverka.

Vi har varit sugna på att köpa hund länge. Vi har dock valt att avstå då vi varit tveksamma till att tiden för hunden kanske inte ska räcka till och att vi inte har tillräckligt mycket hundkunskap. Det är ett stort ansvar och det är många år som vi faktiskt binder upp oss.

Sedan våren 2012 har vi haft möjlighet att hjälpa till som fodervärdar till blivande ledarhundar. Detta har varit helt fantastiskt. Vi har verkligen fått känna på vad det innebär att ha hund, på riktigt. Fyra hundar med helt olika personligheter har fått bo hos oss i omgångar under 1,5 år. För att kunna bli ledarhund ställs det stora krav på hundens mentala och sociala förmåga. Det är många pusselbitar som ska passa ihop innan man vet vilka hundar som har just det där som en ledarhund måste ha.

En av ”våra” hundar är idag färdig ledarhund och det känns fantastiskt roligt att få ha varit lite delaktig i detta. Den fjärde, som bor hos oss nu, har tyvärr svårigheter med vissa typer av underlag vilket inte alls fungerar om man ska arbeta som ledarhund.

Och nu är det svårt, eller egentligen inte. Beslutet att Hedda, vår chokladbruna lilla tik, får stanna i det Hagströmska hemmet är taget. Hon får bli en ”vanlig” familjehund. Vi vet vad ett hundägarskap innebär. Erfarenheten kommer under tiden och det som uppstår under resan får helt enkelt lösas efter hand. Många tankar om vad som kan hända och att förutsättningarna för att ha hund faktiskt kan förändras, finns i bakhuvudet. Det är bra att tänka så, men vi måste trots allt se på hur vår situation ser ut idag, inte om x antal år framåt. Ingen vet något om hur framtiden ser ut.

Jag vet att det blir mycket jobb men jag vet också att hon kommer tillföra mycket glädje och gemenskap. Beslutet om att bli hundägare har varit svårt och det har fått ta tid, lång tid. Men nu känns det helt rätt. Skulle något i framtiden påverka det val vi gjort idag får vi helt enkelt se över situationen och lösa det uppkomna. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.//Filosoftanten

Vi har förmånen att få passa världens gosigaste chokladbruna hund (jag älskar choklad). Hon är absolut inte den som alltid lyssnar uppmärksamt. Nejdå, hon går helt klart sina egna vägar och lossas helt enkelt att vi inte finns, precis sådär som hundar gör ibland. Hon tittar upp, vänder bort blicken och man kan riktigt se i hennes ögon att hon struntar i vad matte eller husse säger. Just nu extra mycket.

Hundägandet har verkligen dubbla sidor.

Jätte roligt men ibland också jobbigt. Skönt med morgonpromenad men tungt att stiga ur sängen när det regnar. Bra att hon skäller när hon hör något skumt utanför men inte så kul när det blåser och det låter hela tiden. Det syns väldigt väl när man dammsugit, fast känslan av ny städat är väldigt kort. Det är mysigt när hon kommer och lägger huvudet i knäet för att gosa men kanske inte lika mysigt när man plötsligt har tre fjärdedelar av en lekfull nafsande Hedda i soffan.

Det är verkligen utmanande och underbart att ha hund. Givetvis har vi diskussioner i familjen om vems tur det är att gå ut, leka eller träna henne. Hela familjen har mycket på olika håll men alla är med och tar ansvar och hjälper till. Utan gemensamt synsätt och samarbete skulle det aldrig fungera. Hon knyter  samman familjen.

Vi älskar vår fyrbenta dubbelsidiga chokladbit oavsett vad hon gör men vi älskar kanske inte alltid just det hon gör. //Filosoftanten

Vi har blivit med hund igen. En chokladbrun labrador tik på 8 månader. En social, charmig, jätte gosig, snäll, envis, och balanserad (oftast i alla fall) liten tjej. Men precis som alla tonåringar får hon sina spratt.

Hon är en liten smygare och vet nog egentligen ganska väl vad hon får och inte får göra. Men hon chansar. Är soffan ledig lägger hon sig gärna där, fast hon riskerar att bli tagen på bar gärning. Att inspektera om det finns spännande saker på diskbänken, gör hon snabbt och lätt. Jag ser henne genom fönstret, men då är det redan försent. Innan jag hunnit in, är hon färdig med inspektionen.

Plötsligt har hon fått för sig att man faktiskt kan tugga sönder saker som inte är hennes egna. Pandan är nämligen helig och den tuggar man inte onödigt hårt i.  När yngsta dottern kommer hem och hittar sitt trätåg i tusen flisor, känns det inte speciellt kul. Som tur är har vilddjuret (hunden alltså) inte gjort sig illa på flisorna. Det tog en stund för mig att komma på hur hon fått fatt i denna prydnad som stod på tredje hyllan i bokhyllan, där de två nedersta skyddas av ett kompostgaller. Tyckte att jag förberett allt för de två timmarna som hon skulle vara ensam. Uppenbarligen hade jag missat en sak, stolen bredvid bokhyllan. Är man en smart hund tar man helt enkelt hjälp av en stol för att komma åt det man vill ha. Inget konstigt alls.

Nu har jag gått igenom och säkrat de rum hon är i med kompostgaller och plockat undan allt som kan vara av intresse. Det är i alla fall vad jag tror. Kanske är vår lilla chokladbit smartare och mer intresserad av otillåtna saker, men jag är garnterat mest envis och ger inte upp i första taget. //Filosoftanten

Menar då så klart inte ett hundår i negativt ordalag utan bara positivt.

För ganska så exakt ett år sedan bestämde familjen att vi skulle hjälpa till som tillfälliga fodervärdar för blivande ledarhundar och hundar i träning som behöver lite ledigt. Med hjälp av goda vänner fick vi kontakt med en instruktör och har nu haft förtroendet att ha några hundar inneboende.

Precis som människor är hundar väldigt olika. Det den ena gillar, gillar inte den andra. En sak har dock varit gemensamt för alla, vår stora saccosäck. Den som vi köpte ganska dyrt för några år sedan, har förvandlats till en perfekt hundsäng. I början var jag nog lite orolig att den skulle bitas sönder. Den prasslar och det kan vara nog så spännande för en hund. För tänk scenariot att hela huset är fullt med små frigolitkulor och en hund som måste magpumpas. Men det har gått bra och den är verkligen väl använd.

Under året har jag försökt att fånga de olika hundarna på bild. Det är minsann inte så lätt att få den där perfekta bilden, men roligt är det. Vid en tillbakablick är det faktiskt inte helt enkelt att säga vilken av de tre svarta labradorerna som är vem. Vi har hjälpt vännerna med Alex som knappt var sju månader när vi träffade honom första gången. Laban och Plura är bröder och båda har varit inneboende hos oss. Balder som är vit skiljer sig från de andra. Han är den hunden vi hade först och som varit hos oss två gånger. Och visst är känslorna lite speciella för just honom.

Just nu är vi hundlösa. Det är tomt men vi njuter faktiskt av att kunna sova lite längre på morgonen och barnen slipper skynda hem från skolan.

Vi hoppas så klart att nya hunduppdrag kommer. Det ger så mycket och vi vet att vi på detta sätt hjälper till så att synskadade ska kunna få ta del av en fantastisk vän och hjälpreda.

Vi vet garanterat att Balder kommer på semester till oss runt midsommar. Det känns skönt. //Filosoftanten

Å nej, det är inte så att jag går runt med en bulle i ugnen och väntar. Den tiden är liksom förbi. Vi går och väntar på någon annan, med fyra ben, som ska flytta in. Bara tillfälligt, men det är helt ok. Alla i familjen vet förutsättningarna. Vi har ju haft möjlighet att få passa ”små” labradorer som i väntan på träning är inneboende hos utvalda fodervärdar. Nu är det snart dags igen, och det är spännande.

Förra gången vi hade en hund hos oss, var i våras/somras. Det är fantastiskt att få gå ut en lång promenad i soluppgången. Hur trött man än är när klockan ringer är det ändå ganska enkelt att stiga upp. Det är ljust och förhoppningsvis ganska varmt. Dessutom är det omöjligt att ignorera ögonen som tittar väldigt intensivt och den frentiskt viftande svansen.

Jag kan komma ihåg de dagar när solen gick upp över blommande rapsfält. Så vackert . Denna gång lär det bli ganska annorlunda. Hösten är här och det är väldigt mycket mörkare, kallare och definitivt blötare ute. Både på morgonen och på kvällen. Nu gäller det att planera för bra kläder och skor så att man kan ge sig ut i höstrusket. Det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder (sägs det). Det som kommer att trigga mig till tidig uppstigning och promenad blir således svansen och ögonen.

Nu går hela familjen och väntar på besked på när han ska komma till oss. Förhoppningsvis blir det i slutet på oktober.

Snart är det också dags för jul…igen. Jag har tyvärr de senaste åren tappat lite av julinspirationen. Att julpynta hemma är inte så jätte viktigt. Inte som det var när barnen var små. Då skulle allt vara på plats lagom till Tomten kom på besök. Det som jag däremot tycker är mysigt och värt att vänta på, är dagen när barnen intar köket och bakar massor med pepparkakor. Doften som sprider sig i huset påminner om när jag själv var liten och det bättrar så klart på julstämningen betydligt.

Denna jul kommer med stor sannolikhet att bli annorlunda. Med en ”liten” vovve i huset blir det lite annat att fokusera på, inte bara julklappar och julmat. Jag väntar nu med spänning på att få träffa vår blivande inneboende samt på julstämningen som förhoppningsvis kommer, innan det är för sent.// Filosoftanten