När man hör ordet Fischmarkt tänker man knappast på långbord, rockmusik, auktion, sjungande Barista, ost, korv, blommor och annat som finns mellan himmel och jord. Men det är precis vad det är. En helt fantastisk marknad som hålls varje söndag mellan sex och halv tio på morgonen.
Fam Kemvik har varit där tidigare och visste precis vad det handlade om. Tack för tipset. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig en sån häftig tillställning så tidigt på morgonen och dessutom en söndag. Att klockan nio på morgonen kliva in i en stor festlokal och det är fullt ös. Folk sitter vid långbord med sina kaffekoppar eller ölglas och sjunger glatt med till den klassiska låten 99 Luftballons från 1983.
Marknaden är en känd attraktion och har pågått sedan 1703. Läste någonstans att upp till 70 000 personer besöker marknaden varje söndag. Helt otroligt.
Jag är verkligen glad att vi gick dit. En riktigt häftig upplevelse som jag verkligen kan rekommendera. //Filosoftanten
Det känns som det är flera dagar sedan jag lämnade kontoret i fredags. Rätt häftigt att man bara genom att ge sig iväg lite utanför landets gränser, får helgen att kännas mycket längre än när man bara går hemma. Dessutom hade vi riktigt underbart väder.
Jag har varit i Hamburg en gång tidigare. Skolresan i nian och det är ju en evighet sedan, Nu har vi tillbringat helgen i denna en av Tysklands viktigaste och näst största stad. 1,3 miljoner invånare (med förorter, 3 miljoner). Staden delas av Elbe och binds samman av broar och Elbe-tunnlarna. Hamburg har ca 2500 broar vilket är den staden i Europa med flest broar (kan detta verkligen vara sant? Vad hände med Venedig?)
Udda skylt.
Trots att Hamburg ligger ca 10 mil från havet har staden, tack vare Elbe, en av Europas viktigaste hamnar. 2005 hanterades 8,9 miljoner containrar (ca 24 000/dag). Helt sanslöst.
En väldigt gammal pråm.
På 36 timmar inklusive resa hinner man mycket. Stora delar av dagen tillbringade vi på ett sort outletcenter utanför Hamburg. Det blev en hel del shopping för vissa och betydligt mindre för andra. Sen eftermiddag och kväll spenderade vi med ytterligare affärsbesök och när vi äntligen satte oss för att äta middag, insåg jag hur ont jag hade (har) i mina fötter och i kroppen.
På vägen tillbaka till hotellet tog vi givetvis vägen via Reeperbahn (som fått sitt namn efter de repslagare som jobbade där). Hamburgs nöjeskvarter är väl känt och omtalat, inte minst för sina sexshops, strippklubbar och prostitution. Men Reeperbahn är så klart mycket mer. Uteserveringar, pubar, nattklubbar, teatrar och restauranger. För många ett förmodligen skitcoolt uteställe men jag känner mig lite illa till mods. Har svårt att se bortom det som jag vet pågår på Herbertstrasse intill. Jag har varit i Red Light District i Amsterdam och förmodligen är kommersen i stort sett den samma här. Skillnaden är att ”gatan” i Hamburg är förbommad vilket den inte är i Amsterdam. Dagen efter på förmiddagen gick vi förbi och då passade jag på att kika in. Det var tack och lov ingen aktivitet just då.
Efter ett besök på Fischmarket (separat inlägg) tog vi en promenad ner till Landungsbrucken för att gå igenom Elbetunneln. Den är 426 meter lång och öppnades för trafik 1911. Otroligt byggnadsverk och jag kan inte låta bli att fundera på hur den byggdes. Det sägs att under andra världskriget så samlades Hamburg-borna i tunneln för att skydda sig mot de allierades bomber.
Vårt resesällskap, Fam Kemvik, har varit i Hamburg tidigare och var perfekta guider. Tack alla för en mysig och väldigt härlig helg.//Filosoftanten
Helgen som precis passerat förbi har varit fylld av känslor. Att säga hejdå till vår lilla Agnes var verkligen tufft. Väldigt ledsamt men så klart också glädje och stolthet. Hon ska ut på ett riktigt stort äventyr och kommer att få uppleva massor med nya spännande saker. Tur att det finns skype, sms, mms, mail och snap som gör det lätt att hålla kontakt.
Vi som inte skulle åka till Frankrike tillbringade helgen i Röstånga tillsammans med mina kusiner och kusinbarn. Ett litet mindre äventyr. Så fantastiskt roligt att få träffa alla, ett riktigt härligt gäng. Tidigare kusinträffar har vi alltid ordnat mat tillsammans och fixat allting själva. I år tog var och en med egen lunch och så gick vi på restaurang på kvällen. Väldigt smidigt och bekvämt. Undrar om det har med åldern att göra…
Vi bodde på Söderåsens Vandrahem. Ett fantastiskt hus precis vid nationalparken. Det var verkligen vackert och vi hade sån tur med vädret. Vi tillbringade hela dagen ute i trädgården. Ina hade fixat massor med roliga lekar och musikquizz. Eftersom ingen i släkten har någon direkt tävlingsinstinkt gick det väldigt lugnt till…eller kanske inte…//Filosoftanten
Har nu varit i Toscana på semester ett antal gånger. Jag blir lika tagen varenda gång jag kommer dit. De vackra vyerna, ljuset, de gamla byarna och den fantastiska italienska maten. Jag älskar det.
I juni under semestern bodde vi, förutom i Ligurien, även några nätter på Poderi del Paradiso. Det ligger precis utanför San Gimignano i Toscana. En helt fantastisk liten gård som har produktion av både vin och olivolja. Ett perfekt boende om man är ett par familjer som vill semestra tillsammans men ändå rå om sig själva i eget boende. Gården är omgiven av vinrankor och olivträd. Från poolområdet har man en fantastisk utsikt över staden San Gimignano.
Stadens första stadsmur byggdes år 998. De historiska tornen som reser sig mot den blå himmeln är kvarlevor från den tiden då byn var en central och en viktigt punkt för pilgrimernas vandring mot Rom. Under mitten av 1300-talet härjade Digerdöden och mer än halva byns befolkning dog. Idag har staden 7 500 invånare och dess centrum sattes på UNESCOS världsarvslista 1990.
Att promenera ensam genom byn en väldigt tidig morgon är mysigt. Det är tyst och avskalat utan alla turister och butiksskyltar som på dagtid utgör stadens sorl och vyer. Sakta, sakta ser jag hur staden vaknar. En och annan sopgubbe kommer förbi och jag ser en gammal dam som är ute och på promenad med sin hund. Cafe-ägarna börjar lägga ut sina dukar på borden och jag inser att det inte dröjer länge förrän kommersen är i full fart. För mig är det dags att åka hem. Efter 2 veckor i Italien är äventyret slut. Jag har fått uppleva mitt paradis, Toscana, och jag hoppas innerligt att det blir snart igen.//Filosoftanten
För några år sedan tillbringade vi semestern en liten bit utanför Aulla. Staden ligger i norra Toscana och tillhör provinsen Massa-Carrara. Under den resan tog vi oss aldrig tid att besöka staden Carrara. Denna gången ville vi inte göra samma misstag. Staden är väl känd för sin export av högklassig marmor.
De vita bergen, där man sedan 200 år f.kr har brutit marmor, tornar tydligt upp sig en bit från autostradan mellan Genua och Florens. Det går inte att missa dem. Eftersom det var söndag var det mesta stängt. Vi lyckades dock hitta ett trevligt café där de serverade nybakade croissanter och välbehövlig cappuccino. Gatorna och byggnaderna i den lilla staden präglas av den vita stenen uppifrån närliggande berg . På ett av de små torgen står Skultörer och visar upp sina tekniker. Till och med trottoarkanterna var byggda i marmor.
Det var inte helt lätt att hitta rätt på de slingriga vägarna upp mot stenbrotten. Skyltningen var inte helt tydlig och vi var faktiskt på väg att ge upp eftersom vi var lite rädda för att hamna fel. Men vi lyckades till slut. Det var en hisnande känsla att titta ut över bergen. Jag kan inte förstå hur lastbilarna med de flera ton tunga marmorblocken tar sig ner för de slingrande och otroligt smala vägarna. Och hur tusan gjorde dem förr??? Det finns flera kända byggnader, både äldre och nyare, som har byggstenar av marmor härifrån. Santa Maria del Fiore i Florens, Lutande tornet i Pisa, Peterskyrkan i Rom, Operahuset i Oslo, Marble Arch i London för att nämna några.
Michelangelo skapade sitt mästerverk David, 5.17 m hög, i marmor från Carrara. Det sägs att marmorblocket som användes hämtades redan 1464. Det var skulptören Agostino di Duccio som gjorde de första konturerna av överkroppen, benen och fötterna. Hans uppdrag misslyckades. Marmorblocket blev därför liggande ända till Michelangelo fick det officiella uppdraget den 13 september 1501. Han var då bara 26 år gammal. Arbetet pågick fram till 1504.
På vägen ner körde vi genom en tunnel i marmor berget. Måste erkänna att det var en något klaustrofobisk känsla. Tack och lov var den inte så lång och ljuset från andra sidan lyste snabbt upp. Jag är verkligen imponerad över de arbetare som dagligen tillbringar dygnets alla ljusa timmar i de mörka grottorna. Deras fysik, precision och mentala styrka är långt över vad många av oss skulle klara. Det finns mycket mer arbete bakom den vackra David och våra fina polerade köksbänkar än vi kan ana. //Filosoftanten
Vårt boende i närheten av den Franska gränsen gjorde det enkelt att besöka både Nice och Cannes.
Eftersom jag har hört så mycket positivt om Nice hade jag väldigt höga förväntningar. Men just den dagen vi åkte dit var vädret dåligt och allt kändes så grått och trist. Det enda varma känslan var stämningen som Engelska supportergänget frambringade på en pub i gamla stan. Tyvärr blev det inte några foton tagna. Att plocka fram kameran i hällregn känns inte speciellt inspirerande dessutom hade nog inte min kamera mått så bra efteråt.
Olyckligtvis hade vi en del regn även under vår vistelse i Cannes, men det gjorde inte så mycket. Vi var bjudna på lunch till Familjen Leonetti. Att få möjlighet att träffa Agnes blivande au pair familj och få se var hon ska bo under ett års tid, känns helt fantastisk. Vilken underbar familj hon verkar ha fått. Vi hade en jätte trevlig eftermiddag och de bjöd på en härlig sallad och Korsikanska delikatesser.
Jag ser redan fram emot att få åka ner hälsa på igen. Då vill jag lägga tid på att strosa runt i affärer, fotografera och njuta av gott glas vin på en av uteserveringarna längs med Boulevard de la Croissette. Får bara hoppas att Agnes också tycker det är ok. //Filosoftanten
Måste säga att Monte Carlo verkligen var ett häftigt ställe att besöka. Med sina 32 000 invånare är det landet i världen med högst befolkningstäthet, 18 000 per kvadratkilometer. Husen är lyxiga och yachterna ännu lyxigare. Har man inte lust att äga en yacht, kan man ju hyra. För den ”lilla nätta” summan av 160 000 euro och uppåt per vecka, kan man åka längs den Fransk-Italienska Rivieran och njuta av bad i havet eller i den egna polen och ett svalkande glas Bollinger La Grande Annee Brut i loungen på däck. Jag förutsätter att champagnen ingår och att det är fri tillgång.
Casinot i Monte Carlo är ett av världens mest kända Casino. Givetvis gjorde vi ett besök men valde att spara på semesterkassan. Byggnaden designades av Charles Garnier 1863 och invigdes 1878. Enligt hittad information äger inte medborgare i staten Monaco, inklusive furstefamiljen, tillträde till kasinot.
Vi hade lite extra tur under vårt besök. Det visade sig att den årliga TV-festivalen pågick och lite kändisspotting är ju aldrig fel. Fast tyvärr har jag lite dålig koll eftersom jag inte har tid eller direkt intresse av att följa olika serier. Våra tre tjejer hade däremot betydligt bättre koll. Stjärnor från Greys Anatomy, Chicago Med och Law and Order fick vi i alla fall fångat på bild.
Ett litet Zlatan-minne fick vi också med oss hem.
Monte Carlo åker jag gärna tillbaka till. En dag är långt ifrån tillräckligt.//Filosoftanten
filosofier och tankar kring livet i största allmänhet
