Under höstlovet var jag och tjejerna tillsammans med min kusin och hennes två killar i London. En fyra dagars resa som kostade mer än jag räknat med. London är verkligen svindyrt. Men måste ju säga att det så klart var värt det. Fantastiskt roligt att få umgås med det här gänget. Att få rå om tjejerna tyckte jag var jätte mysigt. Dessutom var det väldigt spännande att få se London. Äntligen. Engelsmännen är trevliga och väldigt serviceinriktade. Personalen på hotellet var helt fantastisk.

Jag var tyvärr lite dåligt förberedd och hade inte läst på om resmålet. Hade därför lite dålig koll på områden och sevärdheter. Jag och min kusin hade bestämt att inte boka in för mycket utan ta saker och ting som det kommer. Vilket visade sig vara ett bra koncept.

Under våra dagar i storstan försökte vi hinna med de sevärdheter som är ett måste. Dock inte på insidan. Det hade vi inte hunnit.  Hur många gånger har man inte sett Tower Bridge, Big Ben och Trafalgar Square på TV. Lite kul att nu har sett det på riktigt. Camden Market var verkligen ett annorlunda och coolt område. Ångrar dock att vi inte tog oss tid till London Dungeon och Madame Tussauds. Väldigt turistigt men hade varit lite kul ändå. Visst saknar jag också upplevelsen av att få vandra runt på National Gallery och Tate Modern, men jag hoppas det kommer fler tillfällen. (Har redan börjat bearbeta min väninna som kan London på sina fem fingrar.)

Att resa med tjejer och killar i olika åldrar kan vara lite svårt. Behoven och önskemålen är varierande så vi fick dela på oss emellanåt. Shopping på Victoria Secret är inte så spännande om man är kille. Till och med jag tyckte det tog lite väl lång tid. Men jag förstår för det finns mycket fint och det har verkligen lyckats med sitt koncept.

Första kvällen åkte min kusin och hennes killar hem tidigare på kvällen medan vi stannande kvar för att utforska staden vidare. I en storstad som London ska man då det är mörkt definitivt inte ta genvägar. Det är något som är självklart. Men vi gjorde det och råkade hamna i en väldigt mörk gränd där det låg och satt ett 15-tal män som kändes väldigt orepresentabla. Förmodligen har jag förutfattade meningar. Men just då kändes det väldigt fel och osmart att gå där med sina söta tonårsdöttrar. Jag hade inte haft en chans att skydda dem, om det hade behövts. Jag hoppas att det inte bara var jag som tar erfarenheten med mig, utan även tjejerna.Inget hände men nästa gång kanske situationen urartar annorlunda.

Nu är det inga fler resor inplanerade. Tyvärr. Har blivit bortskämd under 2015 då vi hittat på en hel del skojiga saker. Men nu måste kontot laddas på innan nya planer sätts i verket. //Filosoftanten

Helt otroligt vilket virrvarr av små gränder, kanaler, broar, båtar och människor. Allt känns totalt oorganiserat och att överhuvudtaget komma dit man tänkt är en liten utmaning. Det är väldigt lätt att den lilla smala gränd man går i plötsligt visar sig vara en återvändsgränd. Men allt detta gör att Venedig, som består av 117 öar och byggd på miljontals pelare av alm, är en stad med otroligt mycket charm och mystik. Att vandra runt väcker stor nyfikenhet och ju mer jag ser desto fler frågor dyker upp i mitt huvud.

Varje år besöks staden av 12 miljoner turister. För att det överhuvudtaget ska fungera måste ju allt från matleveranser till sophantering vara organiserat och också förmodligen väldigt slitsamt. Alla transporter sker med små båtar och kärror som skickligt manövreras genom smala gränder och kraftigt trafikerade kanaler.

På 1800-talet fanns det cirka 10000 gondoler i Venedig. Idag finns enligt obekräftade uppgifter ca 400.  Att antalet gondoler minskat är inte så konstigt. Mängden människor kräver fler effektiva och snabbare transporter. Att åka gondol och underhållas av romantisk dragspelsmusik och sång är ju typiskt Venesianskt och ser väldigt mysigt ut. Ändå var det inget vi valde att lägga varken tid eller pengar på.

Att strosa runt och inte veta riktigt vad som dyker upp runt nästa hörn är spännande. Vi har gått längs åtskilliga gränder och över ett oändligt antal broar och funnit små mysiga ställen att dricka och äta på. Den riktiga Venedig-favoriten är Spritz och priset har verkligen varierat, från 2,50 till 12,50 euro per styck. Och precis så är det, stora prisvariationer på det mesta.

Givetvis har vi avverkat de typiska turistmålen. Basilca Di San Marco, Piazetta San Marco, Palazzo Ducale, Ponte Dei Sospori (Suckarnas bro), Ponte Di Rialto, Gallerie Dell’ Academia, Chiesa Della Salute, Chiesa di S. Geremia (med kvarlevor från Santa Lucia liggandes i en glaskista) och mycket mer. Vi har också varit på Violinkonsert, Vivaldis Quatro Stagioni, i Chiesa Della Pieta. Det var verkligen en fin upplevelse.

Trots att Venedig är en ganska liten stad med så mycket människor känns det aldrig stressigt. Man behöver aldrig se sig om efter bilar och endast ett fåtal gånger har jag hört sirener på långt håll. Jag kan dock inte låta bli att fundera på hur räddningsfordon (brand-, ambulans- och polisbåtar) kommer fram till olycksplatsen. Visst finns många kanaler men de flesta är extremt smala och redan fulla med andra båtar. Dessutom är gränderna på vissa ställen bara axelbreda så att vända runt en bår känns som en ren omöjlighet.

Eftersom det är så mycket vatten överallt gör det att undervåningen i många hus är i lägre nivå än själva vattenytan. Efter några timmars regn var delar av Markusplatsen fylld med vatten och de butiker som låg på den ena sidan hade vattenfyllt. Det verkar dock inte som Italienarna bryr sig så mycket. De är rutinerade. Själv är jag rätt fascinerand över att husen står kvar efter alla år som de har stått i vatten. Trots mycket vatten och fukt luktar det inte unket, vilket jag faktiskt hade förväntat mig att det skulle göra.

Att få komma iväg en långweekend och bara vara, är lyxigt. Att dessutom få kombinera det med trevligt sällskap, god mat, dryck och vacker miljö är fantastiskt.

Eftersom vi bara vandrat över knappt hälften av alla 409 broar som korsar de 150 kanalerna, finns är det otroligt mycket kvar att se i Venedig. Det finns fler gränder att utforska och fler fotografier som kan tas. Fast just nu känner jag mig nöjd med det jag sett. Mina förväntningar jag hade på Venedig har infriats med råge så nu är jag redo för nya äventyr.//Filosoftanten

Milano, Italiens näst största stad. Framför allt känd som en av Europas mode metropoler. Här finns otroligt mycket shopping för dem med lite större plånböcker. För oss andra, var det inte riktigt som jag tänkt. Således inga nya fräcka kläder att ta med hem. Däremot lyckades jag hitta ett par solglasögon. Att unna mig lite mer exklusivt just här i Milano känns faktiskt extra roligt.

När man är i Milano är det vissa saker man inte får missa. Il Duomo är en av dem. Katedralen är en av världens tre största och rymmer 40 000 människor. Det är dock en siffra som jag tar med en nypa salt. För mig känns den betydligt mäktigare på utsidan än på insidan. Så otroligt många tinnar och torn så jag förstår att den tagit mer än 500 år att bygga färdigt.

Vi strosade också längs kanalerna i Navigli. Det är ett ”litet” (90 km) kanalsystem som det tog 35 år att bygga. 1482 fick Leonardo da Vinci uppdraget att fortsätta utveckla kanalerna för att underlätta transport av marmor till bygget av Il Duomo. Trots gammal historia känns området modernt. Fullt med restauranger och pubar längs med vattnet gör att det samlas otroligt mycket människor här. Ett perfekt område att äta gott och bara strosa runt i.

Tyvärr tog vi oss inte tid att se Nattvarden som målades i Santa Maria delle Grazie 1495-1498 av Leonardo da Vinci. Kanske en miss men Rosé-pausen på Gucci’s Café inne på Corso Vittorio Emanuele kändes mer intressant just då. Att sitta och titta på människor som passerar förbi är faktiskt väldigt rogivande. Det finns verkligen oändligt antal stilar. Det blir väldigt uppenbart att man aldrig ska döma hunden efter håren. Och det gäller inte bara människor.

Vi hade hyrt en jätte fin lägenhet i ett bra område i Milano. Supertrevlig och hjälpsam tjej vid incheckning. Det visade sig dock att det fanns andra inneboende där. Kackerlackor. De är ju inte farliga men oerhört äckliga. Det blev extrem sanering av allt när vi kom hem.

Milano är en trevlig stad och det är kul att ha varit där. Det är dock ingen stad som jag känner att jag måste åka tillbaka till. Då väljer jag mycket hellre Florens igen. Den har för mig mycket mer charm och är en sån stad som man aldrig blir riktigt färdig med.

Oavsett var så är maten och vinet underbart. Och ganska snart är det dags igen. Till hösten åker vi med våra vänner till Vendig. Det ska bli så spännande att få uppleva det. //Filosoftanten

Det är med stort vemod som jag lämnar vårt boende i Toscana. En vecka har vi tillbringat på Azienda Tenuta la Casetta i västra Toscana. Det ligger mellan Casiana Terme och Santa Luce. Som vanligt när vi befinner oss i Italien har vi valt ett boende som ligger mitt på en kulle med fantastisk utsikt. Vinodlingar, åkrar, olivträd och solrosor. Inget glamoröst, bara enkelt, lugnt och skönt. Det är verkligen behövligt att få koppla bort all inbyggd stress. Att sitta på pool-kanten utan ljud från bilar och annat sorl är så skönt. Tydligen hade inte semesterperioden kommit igång så vi hade hela poolområdet för oss själva. Lyxigt värre.

När man väljer att bo så här är bil ett måste. I vanliga fall brukar vi köra hela vägen ner, fast inte i år. Vi ”fuskade” och flög till Milano och hyrde bil. Väldigt smidigt faktiskt. Fast egentligen  gillar jag grejen med bilsemester. Fritt och obundet. Men efter förra årets trafik- och väderkaos blev vi lite less.

En vecka går så otroligt fort och jag önskar att vi hade kunnat stanna längre. Men förutom poolhäng har vi hunnit med en hel del. Pisa, Volterra, Lucca, Lajatico, Vada, Lari och några ytterligare små fina byar som vi passerat.

Givetvis har vi också varit på vinprovning. Ett måste när man är i detta område. En lokal liten vingård, Villa Vestri, som bara producerar ca 4000 flaskor om året. Ägarinnan var mycket trevlig och vi fick prova viner från 2006. Väldigt gott. Tyvärr kunde vi inte handla så mycket eftersom vi flyger hem. Det är baksidan med att inte ha egen bil som man kan fylla med massa italienska godsaker.

Jag hoppas det blir fler tillfälle att få komma till Toscana. Det finns helt klart mycket mer att utforska och provsmaka. Arriverdeci Toscana och ciao Milano. /Filosoftanten