Vi har förmånen att få passa världens gosigaste chokladbruna hund (jag älskar choklad). Hon är absolut inte den som alltid lyssnar uppmärksamt. Nejdå, hon går helt klart sina egna vägar och lossas helt enkelt att vi inte finns, precis sådär som hundar gör ibland. Hon tittar upp, vänder bort blicken och man kan riktigt se i hennes ögon att hon struntar i vad matte eller husse säger. Just nu extra mycket.

Hundägandet har verkligen dubbla sidor.

Jätte roligt men ibland också jobbigt. Skönt med morgonpromenad men tungt att stiga ur sängen när det regnar. Bra att hon skäller när hon hör något skumt utanför men inte så kul när det blåser och det låter hela tiden. Det syns väldigt väl när man dammsugit, fast känslan av ny städat är väldigt kort. Det är mysigt när hon kommer och lägger huvudet i knäet för att gosa men kanske inte lika mysigt när man plötsligt har tre fjärdedelar av en lekfull nafsande Hedda i soffan.

Det är verkligen utmanande och underbart att ha hund. Givetvis har vi diskussioner i familjen om vems tur det är att gå ut, leka eller träna henne. Hela familjen har mycket på olika håll men alla är med och tar ansvar och hjälper till. Utan gemensamt synsätt och samarbete skulle det aldrig fungera. Hon knyter  samman familjen.

Vi älskar vår fyrbenta dubbelsidiga chokladbit oavsett vad hon gör men vi älskar kanske inte alltid just det hon gör. //Filosoftanten