Dags att börja med sprutor, igen.
Har haft uppehåll sedan i somras då jag slutade med Cimzia.

Under tiden jag tog Cimzia-sprutorna kände jag att de inte riktigt passade mig. För ledernas skull var de nog ok men jag hade huvudvärk och en konstig metallsmak i munnen nästan hela tiden. Något som jag faktiskt aldrig upplevt innan jag började med dem.
Efter 15 månader slutade jag och vi (jag och min doktor) bestämde att det nog skulle räcka med 6 tabletter Metatrexate. Det gjorde det. I fyra månader.

Uppenbarligen fungerar inte mina leder utan sprutorna. Nu har jag provat. Svullnaden och smärtan har på nytt gjort sitt intåg i flertalet leder i min kropp. Det påverkar mig och det är svårt att göra saker. Låsa dörren, knyta skorna, knäppa knappar, vrida om bilnyckeln och att bara gå. Jag jobbar som vanligt fortfarande men om vi inte gör något nu kommer jag kanske bli tvungen att gå ner i tid. Det vill jag inte.

80 000 har jag sparat åt statskassan eftersom jag har haft uppehåll med sprutorna. Och ytterligare pengar kommer att sparas i och med att jag får hjälp i tid och kan fortsätta jobba.
Men framför allt sparar jag mig själv och mina leder mot ytterligare nedbrytning. Tanken är trots allt att kroppen ska fungera en lång tid framöver.

Jag hoppas att sprutorna kommer fungera lika bra som första gången jag fick dem och att effekten är snabb.
Har nämligen konstaterat idag att man använder sina tummar mycket mer än man tror. När dessa båda fingrar inte alls fungerar inser man plötsligt hur värdefulla de faktiskt är.//Filosoftanten