Än en gång har vi åkt upp till Växjö för att få ihop saker inför mammas flytt. Det närmar sig och fast man tycker att det inte är så mycket kvar, är det en hel del saker till som ska packas.

Denna gång var det bara jag och mannen som körde upp. Flickorna ville ta det lugnt hemma med pizza och tv. Inte alls dumt och jag hade gärna gjort dem sällskap.

Det tar sin lilla stund att köra med släp så det gäller att passa på och diskutera familjeangelägenheter när man får tillbringa flera timmar med mannen på tu man hand. Det händer verkligen inte så ofta.
Nu har vi lite koll på vad som kommer och vilka projekt som måste prioriteras. Skönt.
Problemet är bara att den där projektplanen med största sannolikhet måste revideras innan vi ens hunnit hem igen.

Likadant är det hemma hos mamma just nu. Det som redan är planerat och organiserat måste planeras om. Mamma har nämligen en otrolig förmåga att strukturera om det som en gång strukturerats.
Visst är det bra med engagemang. Ibland är det dock bättre att låta saker och ting vara och bara avvakta i lugn och ro. Detta är dock otroligt svårt för en envis och handlingskraftig mamma.

Det gäller dock att se framåt. Oavsett reviderade projektplaner eller ofrivilliga omstruktureringar så kommer projekten att bli klara och mammas flytt avslutad. Det blir bara inte exakt så som man tänkte från början.//Filosoftanten