Jag somnar sent efter att ha läst om fredagens händelse i Paris. Den staden som jag själv besökt några gånger. Den stad som min äldsta dotter bodde och studerade i under hela förra hösten. Den stad som är så fantastisk på många sätt. Det som hänt vill jag ska kännas långt borta, men det är det inte. Inte alls.

Ännu en gång händer det som inte får hända och det känns helt ofattbart.

Det som hänt i Paris är ett hot mot hela vårt öppna samhälle. Det visar tydligt hur sårbara vi är och hur lätt  det är att slå sönder och sätta skräck i ett helt land. I en hel värld. Idag har vi fått ännu ett bevis på att det finns en agenda någonstans som inte verkar för trygghet, öppenhet och allas lika värde. En agenda som vill förändra det demokratiska samhälle som vi tar för givet. Vem som står för denna agenda vet jag inte och det är heller inget som jag spekulera i. Jag kan bara konstatera att de som gjort detta har haft avsikt att döda oskyldiga män, kvinnor och barn. De har haft avsikt att hota, att skapa rädsla och att skapa panik. Och de lyckades.

När jag går ut med hundarna på morgonen känns allt bara grått och sorgset. Nattens händelse har påverkat mig och jag känner mig plötsligt otrygg och rädd. Jag tänker på alla familjer och anhöriga till de offer som drabbats. Det är många. Alldeles för många.

Jag kan inte längre tänka att denna typ av händelse bara kan ske någon annanstans. Så är det inte. Det som hänt i Paris är bevis på det. //Filosoftanten