För inte alls så länge sedan, känns det som, packade jag ihop förra årets julpynt och satte upp det på vinden. Precis som året innan, och året innan dess, och året…och varje gång reflekterar jag över att december alltid går så fort. Och att föregående år är passerat och ett nytt orört ligger framför mig. Då i Januari 2020 hade jag lite ångest för att 2019 hade gått så extremt fort. Det var ett fantastiskt år på många sätt. Upplevelser, kalas, resor och middagar avlöste varandra. Men jag hade också det väldigt stressigt på jobbet under hösten, vilket tillsammans resulterade i hjärtflimmer och några veckors sjukskrivning. Jag tänkte då att 2020 behövde bli ett lugnare år med mer tid för återhämtning. Och det blev det, men absolut inte på det sättet jag önskade.

Med nytt jobb på gång och en relativt luftig kalender såg jag fram emot 2020. Jag började planera inför min konstresa till Paris och att få börja mitt nya spännande jobb. Men i början av mars slog bomben ner. Och plötsligt förändrades allt. Mikroskopiskt små partiklar lamslog hela världen, SARS-CoV-2, och Pandemin blev ett faktum. Det kaos som uppstår i spåren efter kommer ge långtgående konsekvenser. Alla är vi drabbade, både indirekt och direkt. Och tyvärr vissa väldigt hårt. Jag är tacksam för varje dag som vi är friska. Även om jag fattar att det snart inte är ”om” utan snarare ”när” vi blir sjuka. Just nu känns det onekligen som att pandemi är nära och långtifrån över.

Om en vecka är det dags att gå upp på vinden igen och plocka ner flyttkartongerna märkta med ”Julsaker” och ”julsaker ömtåligt”. Det är dags att börja förbereda för december månads antågande. Lite märkligt för det känns som det nyss var januari. Men julen 2020 är snart här och Pandemin har bjudit in sig till det årliga efterlängtade julfirandet. En oinbjuden gäst som tvingar oss diktera nya ”måsten” och ”får inte”. Att gå den objudna gästens ärende kan ge oanade konsekvenser. Och vem vågar det? Således gäller det nu att än en gång tänka utanför boxen. Hitta nya sätt och se nya möjligheter. Det kommer bli en fin jul, men den kommer förmodligen inte bli som vanligt.

Om sex veckor när julen packas ner kommer jag återigen reflektera över året som gått. Pandemins år. Samma hemska år som vi förlorade en älskad vän i självmord. Året då antalet döda och anhöriga som drabbats av covid-19, skreks ut på varenda löpsedel. 1000-tals blev av med sina jobb. Det året då en konstant oro tryckte i kroppen och sociala aktiviteter var ”förbjudet”. Men det är också året då vi blev duktiga på att tänka utanför boxen och se nya möjligheter. Året då vi lärde oss att inte ta något eller någon för givet. När vi lärde oss att se det stora sammanhanget i det lilla. Året då vi på riktigt lärde oss vad som är viktigast och att uppskatta det vi har. //Filosoftanten