Äntligen är det här, det efterlängtade jullovet. Jag känner mig som ett litet barn som ska få slippa gå till skolan på ett tag.

Det är verkligen dags för ledighet. När väckarklockan ringer är det helt omöjligt att vakna. Ögonlocken är fastklistrade och det krävs nästan en kofot för att överhuvudtaget kunna öppna ögonen. Kroppen är som förlamad och någon tanke på att stiga ur sängen finns inte. Snooze-knappen på telefonen borde vara helt utsliten.

När jag äntligen dragit mig ur sängen och anlänt till toa för morgonbestyren, vaknar jag i alla fall till på grund av chocken från min egen spegelbild. Den suddiga varelse, gråblå under ögonen och med hår som står åt alla håll kan helt enkelt inte ha någon annan effekt.

Jag ser fram emot att få sova länge, och inte stiga upp förrän det känns helt ok. Förhoppningsvis kommer då spegelbilden visa en pigg och snygg 44-åring istället…eller kanske inte.

Oavsett så kommer jag att njuta av mina sovmorgnar och att bara få göra ingenting. //Filosoftanten