Jag brukar inte ha så svårt att finna ord. Efter fredagens händelse i vår vackra huvudstad känns allt väldigt konstigt. En sorg för alla drabbade och för hela vårt Sverige. Det var inte en fråga  om när det skulle ske ett attentat utan snarare när och var. Svaret kom i fredags. Mitt i vår älskade huvudstad. Det finns ingen anledning till att vi svenskar skulle vara mer förskonade och skyddade än något annat land. Även om jag tror att många faktiskt trott det.

Nu är vi här två dagar senare och jag har massor med frågor som jag nog aldrig kommer att få svar på. För många av oss är händelsen ”en knäpp på näsan” och livet går vidare. Hos de som var där och som förlorat någon har händelsen orsakat stora blödande sår i själen. Deras liv kommer aldrig bli som innan. Och jag är så ledsen för deras skull. Vårt samhälle har också fått sig en rejäl törn som kommer ta tid att läka och behandla.

Det som är viktigt nu är att fokusera på rätt saker och inte börja generalisera och öka på misstänksamheten. Vi har nog med främlingsfientlighet redan. Våra kära politiker måste skapa bättre handlingsplaner och se till att det finns lagar anpassade till denna typ av våld. Det måste skapas utrymme att agera förebyggande mot kända hotbilder. 

Jag går och lägger mig ikväll och känner mig uppgiven för hur världen ser ut. Så mycket våld och så mycket lidande. Samtidigt är det viktigt att känna sig tacksam för allt fantastiskt och allt underbart som finns runt omkring oss. Vi får aldrig glömma att det goda är större än det onda.//Filosoftanten