Att få ett annat perspektiv på livet än det man är van vid är väldigt nyttigt, och lärorikt. Man inser plötsligt hur bra man verkligen har det. 

Igår blev operationen av. Kallelsen kom som sagt med väldigt kort varsel. Kanske bra men ställer till det lite i planeringen. Fast så är livet. Jag måste lära mig att jag inte kan planera allt i detalj. Dessutom kan det som redan är planerat genomföras ändå. Det gäller bara att vara flexibel och inte ställa så höga krav på sig själv. Lärdom 1.

Att bli opererad är verkligen att lämna ut sig själv och släppa kontrollen. Vilket jag har svårt för. Eftersom jag vill veta så mycket som möjligt var jag så klart tvungen att fråga kirurgen hur många operationer han gör varje år…ja, jag vet att det är lite pinsamt. 120 lät helt ok. Han förklarade hur det skulle gå till och sa att hela sköldkörteln inte skulle tas bort. Skönt. Precis vad jag ville höra. Och så blev det. Jag har således oroat mig i onödan. Lärdom 2.

När jag nu spenderat 24 timmar på sjukhus har jag träffat andra medpatienter med sina egna livshistorier. Människor där sjukdomar vänt upp och ner på hela deras liv. Där utgången av operationen inte är helt självklar. Där de inte vet om de få komma hem idag, imorgon eller om en vecka. Livet är skört och det gäller att ta vara på det och inte ta något för givet. Lärdom 3.

Min sjukhusvistelse varade i exakt 24 timmar. Varken mer eller mindre. Vården är verkligen effektiv när den kan vara det. Och kanske speciellt när saker är ganska okomplicerade. Även om jag anser att det jag precis gått igenom är stort för mig, är det ingenting i det stora hela. Lärdom 4.

Är verkligen fascinerad över hur läkare, sjuksköterskor och undersköterskor kämpar på i denna vårdkarusell. De får saker att fungera och är dessutom så trevliga, hjälpsamma och snälla. Jag läser och hör om den bristande svenska sjukvården, vilket förmodligen stämmer. Men sjukvårdspersonalen, de flesta i alla fall, gör allt för sitt jobb och ger av sig själva till oss patienter. Deras förutsättningar är med största sannolikhet  inte alltid de bästa, men de kämpar på så gott de kan. Och de gör det för allas vår skull. Det är så lätt att fokusera på de gånger när sjukvården brister. Men vi får aldrig förringa personalens insats och glömma bort alla de gånger när sjukvårdsaparaten verkligen fungerar. Som det faktiskt gjorde för mig denna gång. Lärdom 5. //Filosoftanten