Bara en dag eller två

Jag skulle kunna tänka mig att gå i ide, bara en dag eller två. Krypa in i ett hål någonstans och komma ut igen och så är allt lugnare. Både vädermässigt och omvärldsmässigt.

Ja, jag vet att den underbara julen är i antågande och jag borde så klart vara glad och förväntansfull. Men just idag känns det inte så. Känner mig helt enkelt lite för trött och sliten. Jag tänker på allt som pågår runtomkring. Offren från terrorattentat, människor och barn som tvingas fly från hem och sina familjer, vänner som genomgår tuffa behandlingar för sjukdomar som olyckligtvis drabbat just dem. Människor som verkligen har rätt att känna sig trötta och slitna.

Även om det finns många som har det värre, är det ibland ok att tycka synd om sig. Viktigt är bara att inte ta på sig offerkoftan och fastna i självömkan.

Det finns givetvis flera olika anledningar till att jag känner mig trött och sliten. För lite sömn, vilket inte borde vara så svårt att ändra på. Sen har mannen varit bortrest i princip helt under senaste månaden vilket nog tagit hårdare än det brukar. Varför vet jag egentligen inte. Mina långa arbetsdagar och känslan av att inte få så mycket tid hemma gör mig stressad. Har också betydligt mer känningar i  lederna vilket så klart inte bidrar positivt.

Jag är nog ändå mest less på att bli uppringd och ständigt få påpekat att vi måste handla, hämta mediciner, betala räkningar, att glödlamporna är trasiga, jag hittar inte det ena och jag hittar inte det andra, telefonen och TVn fungerar inte som de ska. Saker som måste fixas och som tar mycket tid och kraft. Jag vet att samtalen inte görs med illvilja eller elakhet. Det bara är så. Saker glöms bort och det blir många upprepningar. Givetvis hjälper jag gärna till och fixar men när jag själv inte är på topp blir det extra jobbigt. Förlåt älskade mamma för att jag inte alltid är så entusiastiskt och pigg när du ringer. Det blir snart bättre.

Jag vet att jag har det bra och ÄR väldigt tacksam för allt. Framför allt tacksam för min underbara familj. Likväl måste även jag få beklaga mig ibland utan att få dåligt samvete. I alla fall för en dag eller två, sen får det räcka. Imorgon är det fredag. Mycket vila blir det och jag ser verkligen fram emot den energiboost som helgen händelser kommer bidra till .//Filosoftanten

London

London 2

Under höstlovet var jag och tjejerna tillsammans med min kusin och hennes två killar i London. En fyra dagars resa som kostade mer än jag räknat med. London är verkligen svindyrt. Men måste ju säga att det så klart var värt det. Fantastiskt roligt att få umgås med det här gänget. Att få rå om tjejerna tyckte jag var jätte mysigt. Dessutom var det väldigt spännande att få se London. Äntligen. Engelsmännen är trevliga och väldigt serviceinriktade. Personalen på hotellet var helt fantastisk.

London 5

London 3

Jag var tyvärr lite dåligt förberedd och hade inte läst på om resmålet. Hade därför lite dålig koll på områden och sevärdheter. Jag och min kusin hade bestämt att inte boka in för mycket utan ta saker och ting som det kommer. Vilket visade sig vara ett bra koncept.

London 12

London 7

London 16 London 13

London 14

London 17

Under våra dagar i storstan försökte vi hinna med de sevärdheter som är ett måste. Dock inte på insidan. Det hade vi inte hunnit.  Hur många gånger har man inte sett Tower Bridge, Big Ben och Trafalgar Square på TV. Lite kul att nu har sett det på riktigt. Camden Market var verkligen ett annorlunda och coolt område. Ångrar dock att vi inte tog oss tid till London Dungeon och Madame Tussauds. Väldigt turistigt men hade varit lite kul ändå. Visst saknar jag också upplevelsen av att få vandra runt på National Gallery och Tate Modern, men jag hoppas det kommer fler tillfällen. (Har redan börjat bearbeta min väninna som kan London på sina fem fingrar.)

london 10

London 9

Att resa med tjejer och killar i olika åldrar kan vara lite svårt. Behoven och önskemålen är varierande så vi fick dela på oss emellanåt. Shopping på Victoria Secret är inte så spännande om man är kille. Till och med jag tyckte det tog lite väl lång tid. Men jag förstår för det finns mycket fint och det har verkligen lyckats med sitt koncept.

London 15

London 11

London 8

Första kvällen åkte min kusin och hennes killar hem tidigare på kvällen medan vi stannande kvar för att utforska staden vidare. I en storstad som London ska man då det är mörkt definitivt inte ta genvägar. Det är något som är självklart. Men vi gjorde det och råkade hamna i en väldigt mörk gränd där det låg och satt ett 15-tal män som kändes väldigt orepresentabla. Förmodligen har jag förutfattade meningar. Men just då kändes det väldigt fel och osmart att gå där med sina söta tonårsdöttrar. Jag hade inte haft en chans att skydda dem, om det hade behövts. Jag hoppas att det inte bara var jag som tar erfarenheten med mig, utan även tjejerna.Inget hände men nästa gång kanske situationen urartar annorlunda.

Nu är det inga fler resor inplanerade. Tyvärr. Har blivit bortskämd under 2015 då vi hittat på en hel del skojiga saker. Men nu måste kontot laddas på innan nya planer sätts i verket. //Filosoftanten

 

Jag gjorde det

 

Nu ska bara svullnad och överskottsfärg försvinna.
För 20 år sedan gick jag och min kompis Annika in i en tatueringsstudio. Den låg vid Värnhemstorget nere i en källare. Jag minns att lokalen var ganska mörk och kändes lite skum (vilket den säkert inte var). Killen som jobbade där hade rakat huvud, skinnväst och massor med tatueringar.  Den gången blev det ingen tatuering. Jag vågade helt enkelt inte.

För ett par månader sedan gjorde min äldsta dotter sin första tatuering. Något hon pratat och sett fram emot sedan hon var 13 år. Denna tjej är bra mycket modigare och mer självständig än vad jag var i den åldern och säkert någonsin kommer att bli. Givetvis måste man verkligen tänka efter innan man tatuerar sig. Det är trots allt något som kommer sitta där länge. Men min dotter är klok och hade tänkt tillräckligt och det blev jätte bra. Hon är stolt över den och känner sig nöjd. Som förälder är jag glad att motivet är vackra snöflingor och inte en stor döskalle.

Inspirerad av min dotter tog jag mig i kragen och bestämde mig. Mitt livs första tatuering vid 46 års ålder. Jag är stolt och lite förvånad över mig själv. Till slut vågade jag. Plötsligt känns det inte alls osannolikt att det blir fler. Jag förstår min dotters önskan om en till.

När man väl bestämt gäller det att hitta rätt tatuerare, och det är inte så lätt. Det finns många i Skåne. Alla är inte duktiga och pålitliga så det gäller att välja med omsorg. Jag hade tur och fick tag i en tjej i Svedala. Jag vill ha uppriktighet och erfarenhet som kan bidra till att motivet anpassas till den typen av person som jag  är. Det var inte lätt att veta exakt hur det skulle vara och då är det extremt viktigt att den som tatuerar kan hjälpa till. Tack Pernilla på Tattodream i Svedala. Nu har jag två fina fjärilar som symboliserar det som betyder allt för mig. Mina fina fantastiska döttrar.//Filosoftanten

Dagen efter

IMG_2237Och då syftar jag inte på dagen efter en stor fest. Jag tänker fortfarande på fredagens terroattentat i Paris. Chocken börjar lägga sig. Mitt liv kan och kommer att börja återgå till det normala. Det kommer det däremot inte göra för hundratals anhöriga och vittnen. Deras liv kommer aldrig bli som det var innan fredagen den 13 2015.

I lördags följde jag uppdateringar och reportage om attentatet under hela dagen. Allt för att försöka förstå hur och varför. Men det är svårt. Jag hör och läser om attentat som sker runtom i världen, och det är fruktansvärt. Det är ju på grund av dessa attentat som så många människor tvingas fly från sina hem. Flyktingar som nu tar sig ända hit till Europa för att överhuvudtaget ha en chans att överleva. Föräldrar som vill kunna se sina barn växa upp utan terrorattentat och konstant rädsla. Men vad är det egentligen för samhälle som de flyr till?  Är det som hände i Paris något som kommer bli en vardag här också?

De våldsmän som terrorisera och dödar i sina hemländer, finns ju uppenbarligen här också. De slåss för sina ideologier som är så långt ifrån våra som man bara kan komma. Ideologier som de tror så stark på att de är beredda att döda sin före detta granne eller sin gamla skolkamrats mamma, oavsett i vilken del av världen de befinner sig. Det är inte konstigt att jag inte förstår.

Jag vill inte känna rädsla för fler liknande händelser. Jag vill kunna leva som vanligt. Visst kommer saker att bli annorlunda. Fredagens händelse har satt spår i oss alla på olika sätt. Samhället, våra politiker och förtroendevalda, måste nu vara ännu mer aktiva i diskussioner kring terrorism och hur man kan arbeta systematiskt för att minska riskerna. Hela Europa måste ha möjlighet att kontrollera och övervaka de individer som misstänks ha inblandning i verksamhet som gynnar terrorism.  Det värsta som kan hända är om samhället (Europa) fastnar  i rädslans klor och börja agera i panik. Även om  en av terroristerna i Paris var från Syrien, men fransk medborgare, innebär det inte att alla människor från Syrien är terrorister. Det måste vi alla ha med oss.  Vi får inte börja generalisera för då kan helt oskyldiga människor, oavsett nationalitet, drabbas. //Filosoftanten

I chock

Paris. 2014Jag somnar sent efter att ha läst om fredagens händelse i Paris. Den staden som jag själv besökt några gånger. Den stad som min äldsta dotter bodde och studerade i under hela förra hösten. Den stad som är så fantastisk på många sätt. Det som hänt vill jag ska kännas långt borta, men det är det inte. Inte alls.

Ännu en gång händer det som inte får hända och det känns helt ofattbart.

Det som hänt i Paris är ett hot mot hela vårt öppna samhälle. Det visar tydligt hur sårbara vi är och hur lätt  det är att slå sönder och sätta skräck i ett helt land. I en hel värld. Idag har vi fått ännu ett bevis på att det finns en agenda någonstans som inte verkar för trygghet, öppenhet och allas lika värde. En agenda som vill förändra det demokratiska samhälle som vi tar för givet. Vem som står för denna agenda vet jag inte och det är heller inget som jag spekulera i. Jag kan bara konstatera att de som gjort detta har haft avsikt att döda oskyldiga män, kvinnor och barn. De har haft avsikt att hota, att skapa rädsla och att skapa panik. Och de lyckades.

När jag går ut med hundarna på morgonen känns allt bara grått och sorgset. Nattens händelse har påverkat mig och jag känner mig plötsligt otrygg och rädd. Jag tänker på alla familjer och anhöriga till de offer som drabbats. Det är många. Alldeles för många.

Jag kan inte längre tänka att denna typ av händelse bara kan ske någon annanstans. Så är det inte. Det som hänt i Paris är bevis på det. //Filosoftanten

Hjärnspöken

Som bekant är golf inte helt lätt. I alla fall inte för mig. Att dessutom spela i dimma gör det normalt inte lättare precis. Kan ju vara lite svårare att planera sitt spel. Fast ibland är det nog faktiskt bättre att inte veta var närmsta vattenhinder eller bunker är.

IMG_6897.JPG

Det var första gången jag spelade i Trelleborg så jag hade ingen aning om vad som väntade. Ändå gick det betydligt bättre i dimman.  Desto bättre vädret blev desto mer konstigheter hittade jag på. Ja, inte medvetet förstås. Bollen hamnade plötsligt bara där den inte skulle hamna. I bunker, i vattnet eller i tjocka ruffen. Plötsligt började jag tänka på vad som fanns framför mig och det klassiska hjärnspöket tog  över.  Precis så som jag tänkte, blev det. Att ordet inte inte uppfattas av hjärnan blev så uppenbart. Golf och hjärnspöken är väldigt intressant. 

Oavsett det katastrofalt dåliga resultatet då vädret klarnat, var det en underbart trevlig golfrunda. Tack Svärmor för ditt sällskap och ditt tålamod! (Mannen spelade bara de första nio och slapp se det värsta eländet). //Filosoftanten

Hmm….undrar hur det här gick till…

Strålning

  

Jag läste på strålskyddstiftelsen hemsida att elektromagnetiska fält (EMF) och mobilstrålning orsakar oxidativ stress i våra celler. Denna oxidativa stress är bevisat vara nära kopplad till många olika sjukdomar, såsom exempelvis cancer och Alzheimers.

Forskare har sett att råttor som långtids exponeras för mobilstrålning, får förhöjda nivåer av samma protein som också är förhöjt vid Alzheimers. Resultaten indikerar att kronisk exponering för mobilstrålning kan leda till neurologiska skador. Redan från 2003 finns det studier som visar att möss som utsätts för mobilstrålning (under gällande gränsvärden) får ökad nervcellsdöd och sämre minne.  I maj 2015 gick 190 experter ihop i en appell för att uppmana FN och WHO att bättre skydda människor mot hälsorisker från strålning från trådlös teknik. Enligt appellen påvisar allt fler vetenskapliga studier biologiska effekter och hälsorisker, såsom ökad cancerrisk, ökad bildning av skadliga fria radikaler, genetiska skador, försämring av inlärning och minne, neurologiska sjukdomar samt negativa effekter på välbefinnande. Samtidigt fortsätter WHO att rekommendera riktlinjer som saknar skydd mot dessa hälsorisker. Det finns kanske  en anledning till att mobiler inte få användas på hela flygresan. 

Är EMF och mobilstrålning så farligt som vissa studier visar, går vi en skrämmande framtid tillmötes. Jag hoppas vi inte sitter här om 25-30 och undrar vad vi kunde gjort annorlunda.

Vi som är födda på 60-70 talet har vuxit upp i ett samhälle där EMF och mobilstrålning inte varit så vida utbrett. Vi har förmodligen lite bättre motståndskraft. Eller det är i alla fall vad jag vill tro. Värre är det för våra barn. De exponeras hela tiden. Konstant uppkopplade till olika medier och alltid anträffbara. Det finns många små barn som sitter med sina trådlöst uppkopplade surfplattor i tid och otid och jag kan inte låta bli att ifrågasätta vilken effekt det har på deras små icke färdigväxta hjärnor. Strålskyddsstiftelsen har faktiskt tagit fram ett separat dokument om hur mobiler och dator påverkar just barns hjärnor. Mycket intressant läsning.

Det som jag funderar på är varför det skrivs så lite om detta i media. Förmodligen för att just mobilanvändandet är så extremt kommersiellt. Vi alla borde dock bli mer upplysta och informerade om eventuella risker. Detta för att lättare förstå vad man själv kan göra för att minimera dem.  Det finns trots allt väldigt många positiva användningsområde med mobilteknik.  Det gäller bara att hitta en bra balansgång. Jag är själv flitig användare av mobil men efter att ha läst de artiklar jag gjort, kommer jag definitivt att tänka efter mer än vad jag gjort innan.//Filosoftanten

 

filosofier och tankar kring livet i största allmänhet