Har i helgen varit på en konsert med Star for Life.
Att få känna stämningen när alla ungdomar förenas genom takterna och rytmerna som svävar ut i lokalen var helt otroligt.
Under en och en halv timme hade jag gåshud och tårar i ögonen.
Jag är så tacksam att jag fick vara med och för den kunskap jag fått om Star for Life och vad de gör i Sydafrika. Organisationen hjälper till att skapa möjligheter så barn och ungdomar kan få leva sina drömmar. Drömmar om ett tryggt hem, ett jobb och familj. Sådant som mina barn tar för givet.
Det känns bra att min dotter är engagerad och hjälper till. Det ger resultat. Om alla gör lite kan vi hjälpa mycket.
Jag köpte med mig deras skiva. Den kommer att ge mig energi och glädje samtidigt har jag bidragit lite och jag kommer garanterat att bidra igen.//Filosoftanten
Våren är i antågande. Så underbar och efterlängtad av de flesta, tror jag i alla fall.
Har sett att många börjat vår röja i sina trädgårdar. Det känns lite tidigt tycker jag. Nu är jag inte en person som älskar att rensa och röja så jag väntar gärna några veckor till innan det är dags.
Helgen har varit slapp och skön på alla sätt och vis. Vi har varit på stranden och i skogen och bara njutit av att vara ute. Vissa har till och med tagit sitt första dopp i havet detta året. Jag gillar denna tiden på året då allt börja hända. Några veckor till sen kommer tulpaner, påskliljor och andra härliga vårblommor att slå ut.
Hedda har som vanligt fått agera modell ett antal gånger under helgen.
Imorgon är det en stor dag. Min äldsta dotter åker till Sydafrika med Star for Life. Så coolt och vilken upplevelse det kommer att bli för gänget som åker. Det kommer dock att kännas tomt med bara två tjejer här hemma och inte tre. Dessutom kommer jag nog ha väldigt svårt att inte vara orolig. Ser verkligen fram emot när hon kommer hem och det ska bli spännande att få se hennes foto på alla upplevelser hon fått med sig. Inte utan att man är lite avundsjuk. //Filosoftanten
Familjen har tillbringat sportlovet i staden som aldrig sover. New York, en galet stor, fantastisk, hisnande och kontrastrik stad. En vecka känns dock inte tillräckligt. Någon tid till att gå på konstmuseum hade vi inte denna gång. Hoppas dock att jag får möjlighet att åka tillbaka. Jag har lyckats fotografera över 600 bilder under veckan. Det är faktiskt en liten overklighetskänsla som dyker upp när jag sitter och gå igenom alla. Många bra och många mindre bra foto har jag tagit, precis så som det ska vara.
Resan började med över ett dygns försening på grund av 2 inställda och ett trasigt flygplan. Skylten som mötte oss vid flygbolagets servicedesk var inte direkt uppmuntrande, inte för oss i alla fall. Vi fick dock möjlighet att uppleva Düsseldorfs flygplats och även en bit av staden. Att vänta på flygplatsen är otroligt tålamodskrävande och det är viktigt att kunna hitta sysselsättning. Om jag ser det som en merit är tveksamt men våfflorna vi åt i Düsseldorfs Altstadt är nog något av de godaste jag ätit.
Vi har avverkat många av de ”måsten” som finns och New York är verkligen en fascinerande stad på många sätt. Det mest effektiva sättet att se så mycket som möjlighet är så klart att gå, och det har vi verkligen gjort. Flera kilometer varje dag. Alla fyra har haft mer eller mindre ont i sina fötter och jag hoppas innerligt att mina med lite vila kommer att svullna av till hyfsat normal storlek. Vi åkte också en del taxi då det kostade lika mycket som att åka tunnelbana. Enligt de källor jag kollat finns det ca 13 000 registrerade gula taxibilar i NY. Tycker det låter lite för det kryllade av bilar överallt och det var jätte lätt att få skjuts. En av höjdpunkterna var inte bara besöket i Rockerfeller Center utan även Lejonkungen på Broadway. En musikal med en otroligt häftig koreografi, fantastiska artister och enormt coola kostymer. Förståeligt så fick man inte fotografera.
Jag tvingade familjen att promenera ut på Brooklyn Bridge. Hade nämligen läst att det skulle vara ett fantastiskt ställe för fotografering. Kan inte annat än att instämma. Synen av skyskraporna nere vid Battery Park mellan alla stålvajrar var faktiskt ganska häftigt. Bron invigdes 24 maj 1883 och är inkluderad på Nationella listan över historiska platser.
Att komma in i Central Park var så behagligt. Att det kunde bli så tyst och lugnt trodde jag aldrig. Bethesda Terrace var häftigt att se eftersom den figurerar i en del filmer. Det var mycket snö och sjön täckt av is så tyvärr var det lite svårt att se alla detaljer. Det sägs att Terassen är hjärtat i Central park och den färdigställdes 1863. I passagen under terrassen stod några ungdomar och sjöng så vackert att varenda hårstrå på kroppen reste sig.
Tyvärr är inte allt bara glamoröst och häftigt. Det finns en baksida också. Manhattan är otroligt stort och besöks och bebos av miljontals med människor varje dag. Klasskillnaderna är stora och ibland väldigt tydliga. En taxichaufför berättade för oss att hans fru blivit sjuk. Hon var tvungen att besöka sjukhuset för lite provtagning. 3 timmars väntan och ett blodprov resulterade i en räkning på 14 000 kr. Han sa att det är många människor som inte har råd med sjukförsäkring och det är svårt att få sjukvård utan. Många dör utan att få den hjälp som de faktiskt behöver. Jag känner en enorm tacksamhet över vårt sjukvårdsystem i Sverige.
Här genereras en enorm mängd med sopor och jag undrar var de tar vägen efter upphämtning. Det finns ingen sopsortering utan allt slängs i samma svarta eller vita soppåsar som sätts ut i högar på gatan. Dygnet runt kör sopbilar och säckarna hanteras manuellt. Måste vara många av dessa arbetare som skadas varje år på grund av trasigt glas eller annat vasst som döljs i säckarna.
Besökte vid fd Wold Trade Center, Ground Zero som det kallas, gav verkligen tid för eftertanke. Det är mer än tolv år sedan attentatet mot tvillingtornen och området är i massiv rekonstruktion. Alla namnen på de omkomna är inskrivna i de monument som rests och varje dag placeras det vita rosor vid de personer som skulle haft födelsedag.
Givetvis har det under veckan blivit en hel del affärsbesök och shopping. Mycket är jätte billigt och man kan verkligen fynda om man vill. Själv tycker jag dock att det var lite svårt att se skogen för alla träd och blev faktiskt lite mätt och orkade inte riktigt leta. Jag vet dock att tjejerna är nöjda och de har fått möjlighet att öka ut sina garderober med skor, väskor och kläder.
Att åka till New York har varit en dröm länge. Hade nog inte riktigt våga hoppas att det skulle bli av. Resan bokades i november så det har ändå inte varit många veckors väntan och det är kanske just därför som det känns lite overkligt nu när man är hemma igen.
Nu måste vi ta tag i reklamationen av den försenade flygresan och 2 nyinköpta resväskor som gick sönder under flygresan hem.//Filosoftanten
Svampar kan vara väldigt goda och till och med väldigt vackra. En flugsvamp med sina klara färger är fascinerande och man kan riktigt se hur giftig den är.
Det finns dock andra svampar som definitivt inte är roliga att ha att göra med. De jag pratar om känner nog de flesta kvinnor och tjejer till. De är irriterande och påverkar verkligen välmåendet.
Som tur är finns det bra hjälp att få när man drabbats. Lokal behandling som verkar snabbt och effektivt.
Nu har det tydligen också kommit receptfria tabletter som tas som vanligt, genom munnen. Undrar egentligen hur det kan fungera? Att ta tabletter som innehåller Lactobacillus via munnen och som ska ha effekt lokalt på utsidan där svamparna invaderat, verkar näst intill omöjligt. Hur tusan gör dessa små bacillusarna för att hitta rätt genom hela kroppen? Det finns trots allt ganska många vägar att välja på.
Både kroppen och mediciners samverkan är fantastisk. Det kan dock hända att det blir fel och effekterna av medicinen blir inte alls som förväntat. Som tur är finns det oftast alternativ.
Om jag har oturen att drabbas igen kommer jag ta hjälp av de små bacillusarna och förklara krig från alla håll och kanter mot de objudna invaderarna. Givetvis kommer den goda sidan att vinna till slut. //Filosoftanten
Hittade denna bild på Hedda när hon är i full action. Det är helt annat mot vad jag är just nu.
Foten i högläge efter tre kortisonsprutor. Det är faktiskt rekord för mig att få så många på en gång inom en yta på bara 3-4 cm. Det gör ont i 24 timmar sedan kommer det garanterat att bli bättre.
Tack och lov har jag möjlighet att sitta hemma och jobba vilket underlättar betydligt. Hedda tycker också det är skönt med sällskap men matte kunde ju varit något roligare att ha hemma.//Filosoftanten
Hedda och jag har varit på stranden i Ljunghusen och i Skanör. Vi skulle träna inkallning i långlina. Det gick fantastiskt bra. Visserligen var det inte mycket störningar men det är skönt när både jag och Hedda håller på att lära oss.
Givetvis passade jag på att fotografera lite också.
Bara för skojs skull har jag gjort om bilderna till sepiaton. Lite gammaldags men häftigt tycker jag.//Filosoftanten
Kvällen började med en fantastiskt god middag hos vänner ute på Högstorp.
Nästa anhalt blev Lagerlunden eftersom det var +45 där just den här kvällen. Ett specialarrangemang som de tydligen bara ordnar några gånger om året.
När vi kommer in i foajén så tillhör vi definitivt inte de äldsta som är där. Tack och lov.
Jag fick en tydlig flashback och många minnen från mina utekvällar hemma i Växjö för 25 år sen dök upp. Lite svårt att greppa att det gått så lång tid och det har hänt så mycket på resan hit. Det är en helt annan människa som står i foajén idag. I alla fall på vissa sätt.
Musiken som möter oss är bra. Riktig dansvänlig gammal klassisk disco.
Ute på dansgolvet börjar jag omedvetet att leta efter kända ansikten. Någon av alla de jag umgicks med när jag bodde hemma, måste ju vara här. Men jag ser inte ett enda välbekant ansikte. Alla ser ”gamla” ut och jag inser att oavsett om det var någon som jag känt så skulle jag förmodligen inte känna igen personen i fråga. Och det är garanterat omvänt.
När jag skulle beställa vatten i baren pekar bartendern på ett långbord vid ena änden av rummet. Det kostar inget och man får dricka så mycket man vill. Om det är att äldre har lättare för värmeslag eller om det helt enkelt bara är bra service kan jag inte uttala mig om.
Ordningsvakterna i hörnen verkar ha en lugn kväll och jag kan inte låta bli att tänka att de kanske borde ersatt väktarna med sjukvårdspersonal och hjärtstartare istället.
Vårt sällskap hade jätte trevligt och jag är tacksam att arrangemanget var
slut klockan 01. Det finns ju faktiskt en morgondag också. Något har man ju lärt sig under de senaste 25 åren.//Filosoftanten
filosofier och tankar kring livet i största allmänhet
