Jag brukar inte ha så svårt att finna ord. Efter fredagens händelse i vår vackra huvudstad känns allt väldigt konstigt. En sorg för alla drabbade och för hela vårt Sverige. Det var inte en fråga  om när det skulle ske ett attentat utan snarare när och var. Svaret kom i fredags. Mitt i vår älskade huvudstad. Det finns ingen anledning till att vi svenskar skulle vara mer förskonade och skyddade än något annat land. Även om jag tror att många faktiskt trott det.

Nu är vi här två dagar senare och jag har massor med frågor som jag nog aldrig kommer att få svar på. För många av oss är händelsen ”en knäpp på näsan” och livet går vidare. Hos de som var där och som förlorat någon har händelsen orsakat stora blödande sår i själen. Deras liv kommer aldrig bli som innan. Och jag är så ledsen för deras skull. Vårt samhälle har också fått sig en rejäl törn som kommer ta tid att läka och behandla.

Det som är viktigt nu är att fokusera på rätt saker och inte börja generalisera och öka på misstänksamheten. Vi har nog med främlingsfientlighet redan. Våra kära politiker måste skapa bättre handlingsplaner och se till att det finns lagar anpassade till denna typ av våld. Det måste skapas utrymme att agera förebyggande mot kända hotbilder. 

Jag går och lägger mig ikväll och känner mig uppgiven för hur världen ser ut. Så mycket våld och så mycket lidande. Samtidigt är det viktigt att känna sig tacksam för allt fantastiskt och allt underbart som finns runt omkring oss. Vi får aldrig glömma att det goda är större än det onda.//Filosoftanten 

Antibiotika har varit ett enormt viktigt läkemedel sedan det utvecklades under andra världskriget. Många infektionssjukdomar har kunnat behandlas enkelt och effektivt. Problemet är att det nu pågår en smygande pandemi runt om i världen, antimikrobiell resistens. Om fler och fler bakterier förvärvar resistens finns det risk för att vi kastas tillbaka till 1800-talet då man inte kunde behandla infekterade sår och lunginflammationer. 

Jag vet att det föregår diskussioner om bakteriernas ökade resistens mot antibiotika. Men jag hade ingen aning om att det varje år dör cirka 25 000 människor i infektioner som orsakats av antibiotika resistenta bakterier. Detta bara i Europa. Infektioner som orsakas av multiresistenta bakterier leder till extra sjukvårdskostnader och produktivitetsförluster för upp emot 1,5 miljarder Euro varje år. Antimikrobiell resistens (AMR) sprids via den globala turismen, överföring av patienter mellan vårdinrättningar inom och utanför EU samt genom handel med livsmedel och djur. Om den nuvarande trenden inte förändras, förväntas 300 miljoner människor under de närmaste 35 åren att dö i förtid på grund av läkemedelsresistens. Det jag inte heller hade någon som helst aning om är att EU-kommissionen inlett ett öppet samråd om innehållet i den nya handlingsplanen mot antibiotikaresistens. Syftet är att jobba enligt One Health konceptet där man ser människor, djur och miljön som en tät sammankoppling.  Målet med handlingsplanen är att gemensamt bevara effekten av antibiotika, stärka infektionskontrollerna och stimulera innovation för att hitta nya behandlingssätt.

För mig är det lite märkligt att denna typ av frågeställningar inte kommuniceras mer öppet. Om vi alla får en ökad insikt och kunskap om vilka risker det är med hög antibiotika konsumtion, kanske vi kan vara mer tålmodiga när vi blir sjuka. I och för sig är det inte här i Sverige som de största förändringarna behövs. I många andra länder behandlar man sjukdomar redan i tidigt skede med bred spektra antibiotikum istället för att välja en snällare variant. Med den typen av approach är så klart riskerna mycket större. Men med tanke på den globalisering vi har så kommer resistenta bakterier att sprida sig även till de länder som är mer restriktiva med att ordinera antibiotika. AMR är en global samhällsekonomisk komplex utmaning och kan så klart inte lösas enskilt. Det är viktigt med en holistisk strategi som innefattar flera olika sektorer i samhället. Den allmänna folkhälsan, bättre livsmedelssäkerhet och djurhälsa, mer forskning och utveckling samt ett stort internationellt samarbete.

Det jag däremot redan visste är att man alltid ska äta hela den ordinerade antibiotika kuren. Bryter man mitt i kuren finns risk att vissa bakterier överlever och bli mer resistenta, vilket då kräver ny starkare medicin. Kanske något för alla att tänka på. Tror nämligen att många av oss fuskar för vi anse oss friska och tycker då det är onödigt att ta alla tabletter. Enligt forskare går det inte stoppa den pågående pandemin men med rätt tankesätt och ökade insatser går det förhoppningsvis att minska ökningen. //Filosoftanten

I lördags skulle lilla dottern ut och äta med en kompis i Malmö. Ett jätte trevligt och mysigt initiativ tycker jag. Det jag däremot inte tycker är lika mysigt och trevligt, är oron jag känner av att hon ska ut på stan överhuvudtaget. Det är förmodligen inget som har förändrats från när jag var ung. Min mamma var lika orolig för mig. Speciellt efter min flytt till Malmö då jag var 19. Nu förstår jag det som jag inte förstod då. Det som jag däremot inte förstår när det gäller fr.a. sexuella övergrepp, är om det verkligen blivit värre. Eller är det så att det skrivs mer om det än på 1980- talet? Media och sociala nätverk fanns ju inte på samma sätt då och tillgången till information var mer begränsad. I dagsläget är det förmodligen en större risk att bli överinformerad och det är svårt att veta vad som egentligen är rätt eller fel.

Jag tänker att det som händer nu har alltid hänt, men det har inte skrivits om det. Jag har gått in och läst på Brottsförebyggande rådets hemsida. Det är inte helt lätt att tolka informationen och det är faktiskt inte glasklart hur saker och ting hänger ihop. Att dra slutsatser kan bli hur fel som helst. Beroende på vem det är som tolkar, så kan informationen bli missriktad. Något jag verkligen tycker man ska vara medveten om när man läser tidningar eller på nätet. Allt som står är inte svart eller vitt.

Enligt den Nationella Trygghetsundersökningen uppgav 3,0 procent av kvinnorna (16-79 år) att de utsatts för sexualbrott under 2015. Motsvarande siffra 2010 är 1,2 procent. Generellt är det betydligt fler kvinnor än män som drabbas. Inte så förvånande. Med tanke på att vi faktiskt borde ha nolltolerans mot sexuella övergrepp anser jag att det är en gigantisk ökning. Utsattheten för kvinnor varierar stort inom åldersspannet. Flest övergrepp sker i åldersgruppen 16-24 år och det är också här ökningen är störst. Nära sex av tio sexualbrott (59 procent) sker, enligt Brottsförebyggande rådets statistik, på allmän plats. I majoriteten av fallen sker övergreppet av en helt okänd person (69 procent). Givetvis ska man ta all information och tolka den med en nypa salt. Det är dock väldigt tydligt att anmälningen av brott har ökat under senaste åren. Detta kan så klart bero på flera saker. Fler kvinnor vågar anmäla brott idag, även om mörkertalet fortfarande är stort. Men också att fler typer av sexuellt ofredande numera klassas som övergrepp/våldtäkt. Oavsett så finns en trend, och den verkar definitivt inte gå åt rätt håll. Jag läser också att väldigt få brott klaras upp. Det är extremt tragiskt för de drabbade tjejerna, och för hela samhället.

Jag har lite svårt och förstå varför våra kommuner inte jobbar med nolltolerans mot sexuella övergrepp. Det borde kunna finnas ett etablerat förebyggande arbete. Tydliga handlings- och trygghetsplaner och hårdare straff. Förebyggande arbete handlar inte om att skuldbelägga eller måla ut oskyldiga. Det handlar om att veta var riskerna finns. Att helt enkelt identifiera glöden innan det börjar brinna. Konstigare än så är det ju inte.

Jag tycker att våra politiker måste börja stå upp för våra tjejer och jobba aktivt för ett tryggare och säkrare samhälle. Det är alldeles för ofta som oskyldiga  tjejer får ta konsekvenser, istället för de som verkligen borde göra det. //Filosoftanten