Förra året satte jag upp som mål att komma ner till 30 i hcp. Ett ganska realistiskt mål, men ändå utmanande. Jag stannade på 30,7. Även om jag själv anser att 30,7 kan ses som måluppfyllelse, har  min kära man inte samma åsikt.  30 är 30 och inte 30,7. Kanske har han lite rätt…

Förra året slutade vår golf säsong redan i september. Varför vet jag inte. Förmodligen var vädret en bidragande orsak och tiden som inte gick att få ihop. I år har jag därför bestämt mig att helt enkelt fortsätta där jag slutade. 30,7 borde kunna bli 25…det kan ju inte vara helt omöjligt. Inte ens för mig. 

Förra helgen kom vi igång med en 9-håls runda. Hyfsat väder och med en härlig aning om att våren är nära. Trodde jag. I måndags när vi spelade årets första golftävling fick vi göra det i 3-4 plusgrader och rejäl blåst. Definitivt inga vårkänslor. Men jag tog mig runt alla 18 hålen. Vissa stunder ville jag faktiskt ge upp, men det är ju inte riktigt min grej. Tur att J är så säker i sitt spel. Hade han haft en annan tävlingspartner, hade  slutresultatet med största sannolikhet blivit betydligt bättre. Men huvudsaken är att jag kommit igång. Med denna kalla inte så lyckade start, kan det ju bara bli bättre. Och jag är minsann redo. //Filosoftanten