Resursbrist

Visste ni att mer än var 26:e pojke mellan 10 och 19 år i Sverige får det narkotikaklassade metylfenidat som läkemedel mot adhd?
Förskrivningen på detta läkemedel har fem-dubbats på sju år.
I Västmanland har diagnoserna för adhd ökat 700 % de senaste 10 åren.
Kan inte låta bli att fundera på vad denna ökning egentligen beror på.

Kanske har det med bättre diagnostiseringsmöjligheter och mer kunskap att göra.
Vissa forskare menar dock att det finns en risk för överdiagonstisering av barn med koncentrationssvårigheter. Dagens skolmiljö bidrar inte alltid till den studiero som behövs. Det gör så klart att stressen på våra barn ökar och de får svårare att slappna av.
Själv tror jag att dataspelandets effekter på framför allt unga pojkar är en bidragande orsak.

Vissa dataspel måste vara otroligt stressande för barns outvecklade hjärnor. Att döda, våldta och misshandla olika karaktärer i dataspelen kan inte vara speciellt lämpligt. Vissa barn har svårt att på ett distinkt sätt skilja på den virtuella världen och den riktiga. Flera timmars spelande varje dag förbättrar ju inte situationen precis.
Samtidigt förstår jag hur svårt det kan vara som förälder att begränsa och bedöma vilka spel som inte lämpliga. Alla andra får ju… Men jag tror man måste vara stenhård och verkligen sätta sig in i vad det är för typ av spel som barnen har.

Jag har absolut ingen kunskap om adhd och vilka kriterier för diagnostisering som finns.
Jag vet dock hur tufft det är för föräldrar och barn som måste kämpa med att få hjälp. Att de barn som verkligen behöver behandling får vänta alldeles för länge.

Om det är som vissa forskare säger en risk för överdiagonstisering på grund av orolig skolmiljö och att att det inte finns tillräckligt med resurser, blir jag lite bekymrad.
Ska alla överaktiva ofokuserade barn behöva en adhd-diagnos för att få lite extra hjälp och stöd i skolan, är något galet. Det kommer kosta massor för samhället. Dessutom kommer det ta ännu längre tid för de barn som verkligen har adhd att få den hjälp och behandling som behövs.
Kanske det är dags för skolan att se över resurserna i form av extra lärare i klassrummen och skapa mindre studiegrupper. Det borde vara betydligt bättre för samhället på sikt. Och framför allt är det bättre för allas våra barn.

Vi föräldrar måste också bli mycket bättre på tydligare gränssättning (gäller så klart inte bara för dataspelande). Att faktiskt säga nej till barnen och stå för det. Oavsett hur alla andra gör. //Filosoftanten

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.