Jag hade jätte höga förväntningar inför Rom-resan. Har velat åka dit så länge. Jag och mitt resesällskap hade fantastiskt trevligt.  Att strosa runt bland små gränder, titta i affärer och stanna för en drink lite då och då är perfekt storstadssysselsättning.  Synd att vi inte hade stegmätare. Skulle varit väldigt roligt att veta hur många km vi egentligen gick varje dag.  När det gäller själva staden Rom har jag lite blandade känslor. Ja, egentligen inte om Rom i sig själv, men alla andra som också vistades där samtidigt.

Rom är en fantastisk stad men på något sätt tar allt det turistiga bort lite av charmen. Vid alla de stora ”måste uppleva” platser är det så mycket folk att det är svårt att se det man verkligen vill se. Det går inte riktigt att ta in det vackra och fantastiska. För det är otroligt vackert. Och det är nog just detta som gör mig lite  frusterad. Jag vill så gärna komma nära och andas in kulturen men det går inte riktigt.

Vi har utnyttjat dagarna till max för att hinna uppleva så mycket som möjligt.  Colosseum, eller egentligen Flaviska amfiteatern,  Forum Romanum, Pantheon, Piazza Navona, Fontana di Trevi, Basilica di San Pietro, Musei Vaticani,  Scalinata della Santissima Trinità dei Monti och mycket mer. Ändå finns det massor kvar.  Enligt sägnen kommer man tillbaka om man slänger ett mynt i Fontanin di Trevi över vänster axel. Givetvis gjorde jag det. Hade jag slängt två mynt betyder det att jag skulle träffa kärleken och tre mynt att jag skulle gifta mig. De två sista hoppade jag över. Jag har ju redan hittat den bästa.//Filosoftanten