Jag är faktiskt lite trött på media-rapporteringarna av COVID-19. Egentligen inte av viruset i sig självt, för det är ju ändå nödvändigt att med rimlig balans hålla sig uppdaterad, men vinklingen och perspektivet av situationen. I nästan all media graderas och bedöms länderna för sin hantering av pandemin och jag undrar om den verkligen är rättvisande? Och med statistik kan man uppenbarligen få precis den vinklingen som passar bäst för stunden.
Tittar man på länder i Europa så rapporteras antal avlidna olika. Exempelvis så rapporterar inte vissa länder de som avlidit hemma eller på äldreboende. Således är det ju inte så konstigt att deras situation ser statistiskt bättre ut än Sveriges, som faktiskt rapportera alla dödsfall som är kopplade till COVID-19.
Länderna befinner sig dessutom i helt olika faser av pandemin. Så när jag läser medias stora rubriker att Sverige har det högsta dödstalet i hela Europa på en 7-dagarsperiod, känns allt väldigt absurt. Det enda media lyckas med tycker jag är att skrämma upp och ytterligare öka oron hos oss som redan är oroliga, samt att öka misstron till myndigheternas beslut.
Det dyker också upp artiklar som beskriver att gamla och sjuka i Sverige nekas vård och att de får ligga och kvävas till döds i sin ensamhet utan lindring. Förmodligen finns det en viss sanning i detta vilket är fruktansvärt. Men i de allra flesta fall går det inte till så. Jag är helt övertygad om att berörd sjukvårdpersonal gör så gott de kan för att inte låta någon dö ensam eller utan lindring. Vi måste ha med oss att vissa fall inte kan behandlas utan man ger bara symtomlindring. Att påbörja behandling av redan svårt sjuka och svaga som ändå inte skulle överleva, är inte etiskt rätt. Det är svåra ställningstaganden att göra, men sker dagligen i svensk sjukvård oavsett COVID-19 eller inte. Men det räcker med en enda tidningsartikel som beskriver enstaka fall för att media ska bedöma ett helt lands hantering av krisen och av våra gamla.
Det uppfattas utifrån som att vi svenskar lever som vanligt. Vilket inte är helt sant. Företag går på knäna och flera har gått i konkurs eller permitterat personal. Och visst finns det människor som är nonchalanta, men de allra flesta försöker faktiskt göra rätt. Många jobbar hemma, undviker att träffa föräldrar, vänner och släktingar, åker inte och handlar i onödan och tvättar sönder sina händer. Man är orolig för att bli sjuk och man vill minska smittspridning och belastningen på vården.
Artiklar skrivna utifrån andra perspektiv än antalet avlidna, får generellt hård kritik för att vara känslokalla och med fokus på pengar. Men måste man inte se till helheten och även ha en långsiktig strategi i sitt agerande? Att stänga ner länder får enorma konsekvenser. Dessutom kanske en total nedstängning riskerar att ”bara” skjuta pandemin framåt och nedstängda länder får ett ökat antal fall av COVID-19 längre fram. Dessutom kostar det staten ofantliga miljarder. Jag menar inte att det inte är värt varenda krona, men konsekvenserna måste väl ändå tas i beaktning och vara tillåtna att diskuteras. Ett samhälle där arbetslösheten ökar med flera procentenheter inom loppet av några månader påverkar på många plan. Inte minst ökar risken för mental ohälsa, våld i hemmen och alkoholproblem. Framskjuten vård riskerar försenade behandlingar samt att det bygger vårdköer framgent. På något sätt känns det som en ökad risk för komplikationer och högre dödlighet i sjukdomar som faktisk kunde behandlats om man börjat i tid. En svår balansgång mellan nutid och framtid för alla beslutsfattare.
Jag tycker det är tråkigt att vi svenskar får så mycket negativ kritik för den strategi som valts. Ingen vet ju idag vilken strategi som är mest rätt eller minst fel. Det kan bara tiden utvisa. Helt ärligt tror jag inte att något land är bättre än något annat. Det är som alltid lättare att kasta skit på någon annan, än att städa upp på sin egen bakgård. De flesta länder har med största sannolikhet försökt efter bästa förmåga och med de förutsättningar som funnits och finns att göra ”rätt”. Det är lätt att sitta med facit i hand och säga att man skulle gjort si och inte så. I slutändan kommer det kanske trots allt inte bli så stor skillnad länderna emellan.
En sak till som stör mig är att situationen i Stockholmsområdet får vara referens för hela landet. Sverige är mer än 200 mil långt och situationen i olika landskap skiljer sig faktiskt markant. Således borde information och rapportering i media spegla skillnader mycket tydligare.
Jag tror på vår svenska strategi, så klart med lite fasa. Men jag tror nämligen inte att vi hade klarat oss bättre med total nedstängning. Vi hade förmodligen bara skjutit problemen på framtiden.//Filosoftanten