Jag gillar verkligen Stockholm. Skulle dock inte kunna tänka mig att bo där men åker gärna dit på besök lite då och då.

Familjen har precis tillbringat en weekend i huvudstaden för att fira två födelsedagar på samma dag. Minstingen i familjen, som fyllde 13 år, tyckte dock att det kändes lite konstigt att inte få vara hemma på sin födelsedag. Vilket jag kan förstå. Det är ju trots allt ganska stort att fylla år och viktigt att få ha sitt stora familjekalas på den rätta dagen. För min egen del var det skönt att bara vara och inte göra någonting mer än att strosa runt på gatorna och beblanda mig med folkvimlet. Med stigande ålder minskar faktiskt intresset för kalas. Jag tycker dock att  det fortfarande är väldigt roligt med paket och tack och lov har jag en familj som inser detta.

Stockholm är så annorlunda mot hemma. Det är mycket mer av allting. Det är fascinerande att strosa runt bland gångarna på NK eller längs gatorna vid Norrmalmstorg och Stureplan bara för att titta. För titta blir det. Har nämligen svårt att känna tillfredställelse i att handla kläder i så exklusiva butiker. Det är för mycket pengar. Att handla enbart för märkets skull kan jag inte. Är det något som jag verkligen vill ha och ha sparat till kan det kännas ok. Mest fascinerande är att det mitt i klädgångarna på NK finns en liten Rosebar. Lite coolt tycker jag.

Förutom kändisarna vi såg på teatern, lyckades vi fånga en skymt av vår Statsminister som rörde sig i vimlet på Gallerian, men det var allt. Åh andra sidan är ingen i familjen speciellt uppmärksam på vilka som är kändisar eller inte så vi har säkert sett någon, utan att veta om det.

Nästa gång det blir ett besök i storstan vill jag definitivt vara mer kulturell. Ett besök på Fotografiska museet ligger på önskelistan. Har varit där en gång och åker gärna tillbaka. När det blir vet jag inte. Till dess får jag nöja mig med fotografering, fika och shopping på hemmaplan. Men nästa gång jag är ute på stan är det nog läge att byta ut teet och kaffet mot ett glas lyxigt porlande Rosevin. Det tycker jag definitivt att jag är värd. //Filosoftanten