Natten den 23 december sitter man och funderar på vad som eventuellt blivit missat att göra eller köpa inför kommande julafton. Detta året, faktiskt ingenting. Jo föreresten, mannen skulle ha en kap för klinkerplattor (något måste man ju göra när man har en extra dag ledigt…)
Alla julklappar var fixade och eftersom vi hade förmånen att fira jul hos svärföräldrarna utan att bidra med något ätbart, kändes allt under kontroll. En mycket ovanlig känsla.

Julafton passarade, juldagen och annandagen likaså och plötsligt är den hett efterlängtade julen över och man undrar vad som hände.
Det känns lika snopet som året innan och året innan dess. Jag hänger inte med.

Ännu mindre hänger jag med på att det snart är nyårsafton och dags att fira in ett nytt år. Att det dessutom är dags att sätta upp nya mål för 2012 känns totalt overkligt. Jag har ju inte ens lyckats leva upp till allt som jag ville med 2011 (eller 2010 för den delen).
Jag undrar allvarligt om någonting är galet med tiden. Den går så jäkla fort. Känns som att jorden snurrar fortare runt solen än för 20 år sedan.  Men så enkelt är det inte. Jordens fart runt solen är konstant. I en hastighet på 30 km/s roterar jorden runt solen på 365,25 dygn, och så har det varit i flera miljoner år.

Det är lika bra att hålla hårt i hatten. 30 km/s är ganska fort och det går inte att stanna eller ens sänka farten. Plötsligt är det dags för jul igen. Förhoppningsvis har vi hunnit med att njuta av en massa små vardagliga upplevelser mitt emellan alla måsten och det tidspressade schemat.

Listan med målen för 2011 kommer kanske att uppdateras med en eller två nya mål, bara för känslans skull. Men några nyårslöften (som att inte äta godis eller liknande) kommer jag inte utmana mig med. Möjligtvis ett enda, fler pauser i vardagen. //Filosoftanten