Läser en artikel i Sydsvenskan om en ung man som dött på grund av misstänkt spice användning. Och detta är inte den första. Eller den sista.
Spice har varit ett stort problem i flera år.
Spice är ett samlingsnamn för rökmixar som innehåller syntetiska cannabinoider. Drogen ger ett cannabisliknande rus men med mer hyperaktivitet och större centralstimulerande effekt. Vid framställning av torrsubstansen av cannabinoiderna används ofta Aceton.
Varje år klassificeras 15 nya substanser i Sverige och ca 50 nya substanser identifieras i Europa. Detta innebär att de farliga ämnena inte hinner klassificeras och därför kan det ta lång tid innan drogerna blir olagliga.
Det är konstaterat att biverkningar efter intag av spice är fler och allvarligare än för marijuana. Ändå fortsätter användningen att öka. 2012 kontaktades giftinformationscentralen 96 gånger efter fall som krävt sjukhusvård. 2013 var det 236. Vad det blir 2014 återstår att se. Redan nu har flertalet ungdomar kollapsat efter att ha rökt spice.
Jag tycker det är så otroligt skrämmande att ungdomar ens vågar testa. I dagens samhälle kan man inte skylla på okunskap eller brist på information. Alla vet, eller borde veta, att det är livsfarligt.
Ändå visar drogundersökningar, som gjorts bland ungdomar som går andra året på gymnasiet att 42 % redan hade provat spice.
Om det verkligen stämmer att 42 % har testat så innebär ju det nästan varannan 17-åring. Som föräldrar till två tonårstjejer blir jag helt livrädd. Hur ska jag med säkerhet kunna veta att de inte faller för nyfikenheten och grupptrycket? Samtidigt blir jag jävligt förbannad på de människor som tjänar pengar på att sälja denna typ av droger (ja, alla droger) och samtidigt riskera ungdomars liv och hälsa.
Problemet med spice bland ungdomar kommer garanterat inte att minska. Trots all tillgänglig information ökar det och det är svårt för samhället att stoppa så länge alla substanserna inte är klassade som olagliga.
Som förälder kan jag så klart hoppas att samhället kommer ifatt med drogklassificeringen, drogtillverkarna och langarna innan för många ungdomar har fått sätta livet till. Men innerst inne vet jag att det aldrig kommer bli så. Det enda jag verkligen kan hoppas på är att ungdomarna börjar stå på sig och har styrkan att faktiskt säga nej tack! //Filosoftanten