Tydligen är 25 november Internationella dagen mot våld mot kvinnor. Hörde det av en slump på radion idag. I övrigt verkar det vara väldigt tyst om det. Vilket egentligen är rätt märkligt eftersom fler och fler organisationer runt om i världen larmar för att våld i nära relationer ökar i och med pandemin.
Visste ni att det finns en tioårig nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, Skr. 2016/17:10? I den står det bland annat att man ska stärka förutsättningarna för att nå det jämställdhetspolitiska delmålet gällande att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Regeringens arbete inom området ska bedrivas i enlighet med denna tioåriga nationella strategi som särskilt betonar förebyggande insatser. Strategin inkluderar också frågor om hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Intressant läsning!
I dokument står att strategins politiska målsättningar är:
– ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld,
– förbättrad upptäckt av våld och starkare skydd och stöd för
våldsutsatta kvinnor och barn,
– effektivare brottsbekämpning samt
– förbättrad kunskap och metodutveckling.
I tidigare utbredning föreslogs åtta långsiktiga målområden. Det första målområdet avser nationell styrning, organisering, samordning och uppföljning. Övriga målområden rör våldsförebyggande arbete, kunskap, kompetens och forskning, stöd, skydd och behandling för flickor och unga kvinnor, kvinnor och barn som utsätts för våld samt insatser för pojkar och män som utövar våld mot flickor och kvinnor. Ett målområde rör exklusivt rättsväsendet. Till vart och ett av målområdena föreslås också ett antal delmål. Men dessa delmål går jag inte in på.
Vidare står att det under flera år vuxit fram både ideell och offentlig verksamhet mot mäns våld mot kvinnor. Men trots det är våldet fortfarande omfattande och kostsamt, framför allt för den som blir utsatt men också för samhället. Enligt texten har ansträngningar hittills tenderat att hantera våldets konsekvenser snarare än dess orsaker. Regeringens ambition är således att verka för en omorientering, från ett reaktivt till ett proaktivt förhållningssätt. Bra där! Att jobba proaktivt måste väl ändå i de flesta fall anses som en huvudstrategi.
Man ska också främja utvecklingen av effektiva åtgärder för att förhindra både att våld utövas och att våld upprepas. För att åstadkomma detta fordras ett bredare och mer konstruktivt engagemang av män och pojkar än tidigare samt en uppgörelse med normer som rättfärdigar våld och begränsningar av kvinnors och flickors handlingsutrymme och livsval. Självklart!
Dessutom bedömer regeringen att det krävs skarpare och mer träffsäkra åtgärder vad gäller skydd och brottsbekämpning. Självklart igen! Alla samhällssektorer som kommer i kontakt med våldet och dess konsekvenser måste enligt regeringen bli bättre på att upptäcka det. Kunskapen om fungerande arbetssätt, om effekten av insatser samt om våldets utbredning och kostnader över tid behöver öka. Arbetet mot våld ska vara väl samordnat mellan berörda aktörer på samtliga nivåer. Återigen självklart!
Genom denna långsiktiga strategi och ett riktat åtgärdsprogram vill regeringen lägga grunden till ett mer målinriktat och samordnat arbete med mäns våld mot kvinnor samt påskynda utvecklingen av verkningsfulla och förebyggande insatser. Jag har inte läst hela dokumentet utan bara delar av det. Och det låter ju jätte bra. På pappret. Att jobba proaktiv och göra insatser där det behövs innan det är för sent borde vara högprioriterat. Frågan är dock om de resurser och prioriteringar som behövs för att kunna verka enligt strategin, verkligen finns? Svaret är förmodligen nej.
Man vet att våld i stor utsträckning är situationsberonde. På grund av Pandemin tvingas vi till social distansering. Vi spenderar mer tid hemma. Arbetslösheten ökar och även i vissa fall, alkoholkonsumtionen. Så nog är situationen vi befinner oss nu, en tickande bomb. Och desto större anledning att prata ännu mer om det ökande våldet mot kvinnor.
När jag hörde reportern på radion fråga kvinnan hon intervjuade vad vi alla kan göra, svarade kvinnan typ ”Vi måste stötta och hjälpa dem som blir utsatta”. Svaret borde varit, ”Vi måste få män att sluta misshandla. Och män måste vara bra förebilder för andra. Framförallt för sina söner”.//Filosoftanten