Det har varit på gång länge. Visdomstanden skulle ut. Jag har våndats och oroat mig för detta hur länge som helst. Nu är det gjort. 

Jag är egentligen ganska smärttålig men när det gäller tänder så blir jag nästan som ett barn. Jag har dock varit förskonad. Detta är första tanden på 46 år som jag drar ut. Så jag ska nog vara rätt tacksam. 

Själva bedövningssprutorna har jag inga problem med. Inte alls faktiskt. Är ju van. Det är ljudet och känslan när man drar och skrapar i tänderna som jag inte gillar. Det obehagliga krasandet som fortplantas genom huvudet och som inte kan fokuseras bort, hur mycket jag än försöker. Dessutom får jag tydligen bara äta flytande kost i två dagar och jag måste ta det lugnt så stygnen inte går upp. Tråkigt så klart. Men det är bara att härda ut och hoppas att det läker snabbt. Känns på något sätt som ett väldigt litet obetydligt problem. Finns värre saker.

Tack och lov går jag till världens bästa tandläkarklinik.  Är glad att de är så professionella och kan sin sak. Det underlättar när man har lite tandläkarskräck. Hoppas att jag aldrig behöver byta.//Filosoftanten