Har under semestern varit i underbara Italien. Vi har bland annat vandrat på “Via dell’Amore”. En mycket suggestiv promenadväg från Riomaggiore till Manarola. Otroligt vackert. Ljudet av vågor som slår mot klipporna och man kan riktigt känna den aura som platsen utstrålar. Här har förmodligen många unga och gamla par, med havet och klipporna som vittne, lovat att älska varandra i nöd och lust. Det var till och med så att jag själv kände mig nyförälskad.
Jag gillar verkligen Italien. Växlande landskap, god mat och faktiskt väldigt mångkulturellt. Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att åka dit igen.
En sak som jag märkte är att oavsett kultur, ålder och ekonomi så har de flesta kvinnor, damer, tjejer och tanter i Italien extremt fina och dyra handväskor. Då menar jag verkligen märkesväskor från de absolut dyraste modehusen i Italien. De flesta Italienska kvinnorna är väldigt enkla men förmodligen prioriterar de just sin handväska väldigt högt och avstår därför förmodligen en del annat.
För mig är märket inte viktigt. Det är känslan och väskan ska vara snygg och praktisk. För några månader sedan hittade jag exakt en sådan handväska som jag verkligen ville ha. Jag hade tur som kunde införskaffa denna i Italien. Den är absolut inte superexklusiv utan egentligen en väldigt vanlig väska dock i äkta skinn. Känner mig nöjd med min investering. Men vad är det egentligen äkta märkesväskor, ja kläder och annat också för den delen, gör med oss kvinnor (och så klart män)? Varför är det ibland så extremt viktigt vilket märke det är? Jag kan förstå att man betalar dyrt om det är en sak man verkligen gått och längtat och suktat efter. Kanske har man sparat extra mycket i några månader för att ha råd. Då kan man faktiskt känna sig nöjd, trots att det svidit rejält i plånboken. Men för vissa människor stannar det inte där. Plötsligt måste allt de äger vara beklätt med exklusiva märken. Risken att tappa bort sig själv mitt i alla ”måste ha” lyxprylar är nog ganska stor. Bara för att man äger kläder, väskor och skor med fina äkta märke betyder ju inte det att man som person är äkta. Den äktheten måste man trots allt bevisa på annat sätt.
Med risk för att låta extremt prosaisk så kommer jag fortsättningsvis hålla mig till min nyinköpta ganska enkla skinnväska. Med en känsla av lyx och med pengar kvar i plånboken vet jag instinktivt att jag gjort rätt val denna gång också. Och nästa gång när jag åker till i Italien måste jag ta med äkta svenskt knäckebröd. // Filosoftanten