Det är minsann inte så lätt att inse vad som är bäst för en själv och vad man kan göra för att kropp och själ ska må bra. Det är så lätt att bara låta allting rulla på utan att stanna och känna efter åt vilket håll man är väg. Har man otur kan det faktiskt gå riktigt illa om man inte i tid  inser att man är på väg åt fel håll.

När semestern planeras har familjen en hyfsad plan på vart vi ska och vissa delmål är utstakade. Det är självklart att lämna plats åt reflektion och spontanitet. Vi vill ge oss tid att njuta av utsikten över havet, promenaden på klipporna, glassen i den lilla baren på stranden, doften av blommorna, de vackra byggnaderna, den goda maten. Men i vardagen är det ofta, tyvärr, precis tvärt om. Då ska vi hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Detta resulterar i att jag glömmer andas.

Vi alla (eller de flesta) borde tränas i att stanna upp och andas. Titta oss omkring för att fånga de ögonblick som är just nu, precis som våra små barn faktiskt gör. Vi ska inte mana på när de plötsligt stannar upp för att undersöka något som de precis upptäckt. Upptäck tillsammans istället.

Jag har jätte svårt för att vara i nuet och göra en sak i taget. Jag vill helt enkelt lite för mycket och det straffar sig ibland. Det är en hiskelig tur att semestern snart är här. För det är precis vad jag behöver.

Jag har insett att det är dags för en förändring i mitt liv. Och det är lika bra att börja innan jag har glömt vad jag insett därför att jag springer för fort och inte andas.

Det finns så klart många vägar till ett ökat välbefinnande, det gäller ”bara” att bestämma vilken väg som passar en själv bäst. Jag har läst några böcker som kan var till hjälp i min förändringsprocess. 2 böcker om Mindfullness och en bok av Deepak  Chopras, ”Livets sju andliga lagar”. Någonstans i dessa böcker inser jag att vi lever här och vi lever nu. Det som är gjort kan jag inte göra något åt och det som kommer upp på agendan imorgon vet jag inget om. Stress är något som vi skapar genom inställningen till det som ska göras. Således så har jag en stor tilltro   till att reducera min stressnivå genom att ändra mitt sätt att tänka.

Problemet med mig är att när jag väl bestämt mig för något, vill jag se resultat snabbt. Att känslan av stress bara ska rinna av som vatten när man duschar, vore så klart fantastiskt. Men att förändra en tankebana eller ett sätt att vara sker inte på en eftermiddag. Det tar tid återbygga det som rivits ner.

Det viktiga är nu att inte stressa på min ”förnyelseprocess” som jag uppenbarligen bestämt mig för att påbörja. Jag måste låta mina nya tankar blir ordentligt implementerade i vardagen, oavsett om jag är på jobbet eller hemma. Nu ska jag börja andas in min omgivning med en stor medvetenhet och närvaro. //Filosoftanten