Att bli irriterad över ett par dåliga golfslag känns i efterhand väldigt löjligt. Det finns så mycket fruktansvärt som händer i världen. Men när det går helt fel kan jag inte hejda den. Tack och lov har jag lärt mig att inte låta den ta över spelet helt och hållet.

Med ett otroligt varierande golfspel är det faktiskt inte alls konstigt att irritationen når sin kulmen emellanåt. Det händer nog alla golfare någon gång. Jag har alldeles för höga krav på mig själv så mig drabbar det ganska ofta. Man kan ju undra varför jag utsätter mig för den press som golf innebär. Men det är utmaningen och förväntningen på nästa slag som triggar. Väntan på den perfekta svingen och resultatet. När det händer känns det fantastiskt och all tidigare irritation går upp i rök.

Häromdagen var vi på Ystad golfklubb och spelade. Jätte kul att testa en ny bana. Den låg mitt bland får – och grishagar. Väldigt charmigt. Resultatet blev inget vidare. Vid ett hål var jag så frustrerad och arg att tårarna trängde upp i ögonvrån. Då undrar man ju verkligen hur det står till i huvudet. Golf är ju trots allt ”bara” ett spel. Tack och lov avslutade jag med ett snyggt par på sista och kunde åka hem med hedern i behåll. Det visar trots allt att jag faktiskt kan. Ibland.

Två dagar efter blev det en liten tur på Söderslätt. Då lyckades jag äntligen få de extra poängen som bidrar till sänkning av mitt hcp. Två poäng till sen är ett av säsongens mål uppfyllt och jag kan känna mig nöjd. I alla fall för stunden.//Filosoftanten