För några veckor sedan var jag, Ina och mamma och tittade på Voltige. Herregud vilka tuffa tjejer. Jag som har extrem respekt för hästar (eller snarare livrädd för dem) sitter med hjärtat i halsgropen hela tiden. Det är helt otroligt vad dessa unga tjejerna kan göra på en hästrygg. När det är kusinen Ebbas tur kommer jag på mig själv med att sitta med gråten i halsen och inser att jag kan inte prata ordentligt. Jag var så  imponerad och förmodligen livrädd.

Oavsett om man är rädd eller inte måste jag säga att hästar är otroligt vackra djur, och uppenbarligen nyfikna. Miljön ute i Flyinge är jätte mysig. En riktigt superbra utflykt. Fast fika fick vi vänta med tills vi kom hem. //Filosoftanten

Jag känner att jag måste skriva av mig lite om orden kränkning och att kränka. Ord som förekommer väldigt ofta i alla möjliga sammanhang. Jag blir helt enkelt irriterad när jag läser artiklar och insändare om hur lärare blir behandlade i skolan. Och vilken makt vissa elever har. Samma elever som sedan har mage att säga att de blir kränkta om de fått en tillsägelse.

Innan jag fortsätter vill jag poängtera att jag inte acceptera kränkningar eller kränkande beteende när det är på riktigt. Punkt.

Men vad innebär det egentligen att utföra en kränkande handling eller att känna sig kränkt? Enligt uppgifter som jag hittat på nätet är en kränkning att behandla en person nedsättande i  ord eller handling. Det kan också vara att göra ingrepp i dennes rättigheter eller frihet. Synonymer är att skymfa, förödmjuka eller såra. Utifrån detta perspektiv, skulle i princip allt som någon säger till mig och som motsäger mina egna uppfattningar kunna vara kränkande för mig. Men så är det så klart inte i verkligheten. Jag måste lära mig att vissa saker inte är ok. Det finns regler och lagar. Det finns också vissa normer i samhället som är självklara. Oavsett vad jag vill eller tycker så måste jag rätta mig efter det, utan att för den skull känna mig kränkt. Jag kan inte anse mig kränkt av Polisen för att ha åkt fast för fortkörning. Jag har ju själv valt att köra för fort och bryta mot lagen. Däremot om Polisen säger till mig att jag är en jävla idiot och dessutom extremt ful, kan det ju uppfattas som rätt kränkande. 

För att återgå till skolan. Hur kan det plötsligt ha blivit en kränkande handling när läraren talar om för eleven att han eller hon ska sitta ner och vara tyst på lektionen. Eller att han eller hon inte får springa runt och sparka på sina kompisar. Eller att han eller hon inte får spotta på läraren. Eller att han eller hon inte får kalla sina kompisar för hora. Eller att han eller hon inte får rita på väggen i klassrummet. Listan kan görs oändlig. Hur kan föräldrar försvara sina barn och säga att skolan/läraren har kränkt eleven genom att bara tala om vad som är rätt och fel? Och varför anses då inte elevens agerande som en kränkande handling mot både lärare och klasskompisar? Hur långt ska egentligen elevens rättigheter gå när det gäller dåligt uppförande och att inte följa regler? Ekvationen går inte ihop. Dessa föräldrar gör både sitt barn och samhället en björntjänst. Det är faktiskt min roll som förälder att tidigt lära ut rätt och fel utan att för den skull kränka barnet eller få barnet att känna sig kränkt. Om föräldrar lär sina barn att en befogad tillsägelse är kränkande, så kommer barnen att känna sig kränkta för allt när han eller hon bli vuxen. Jobbig tillvaro. 

Jag tycker ordet kränkt och kräkning börjat används för lätt och i fel sammanhang. Risken är att när det verkligen är befogat, tas det inte på allvar. Och det är nog inte så vi vill ha det egentligen. Det är nog bäst att jag slutar skriva innan jag kränker någon på riktigt. //Filosoftanten