De tio ”budord” som Jantelagen består av, präglas av småstadsmentalitet och avundsjuka. Det är den oskrivna lag som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än någon annan.

Går man in och söker på nätet får man fram 10 stycken punkter

Du skall inte tro att du är något.

Du skall inte tro att du är lika god som vi.

Du skall inte tro att du är klokare än vi.

Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.

Du skall inte tro att du vet mer än vi.

Du skall inte tro att du är förmer än vi.

Du skall inte tro att du duger till något.

Du skall inte skratta åt oss.

Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.

Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Egentligen borde det ju vara tvärtom. Varför ska inte jag tro på mig själv och lita på min egen förmåga att klara av saker? Varför ska jag inte tro att någon bry sig?

Jag kan ändå förstå författarens grundtankar på ett sätt. Det finns personer i vår omgivning som ser ner och underskattar andra. De som skrattar bakom ryggen istället för att skratta tillsammans och de som hela tiden ska skryta för andra hur duktiga de själva är. De som inte låter andra växa därför att de själva är rädda för konkurrens. Dessa personer är inte alltid så roliga att ha omkring sig.

Jag vill att mina barn ska växa upp och känna en trygghet i sin egen förmåga att hantera olika situationer som de möter. De ska vara starka individer som vågar säga sina åsikter och stå för dem. De ska våga ta för sig och framför allt våga vara sig själva.

Tyvärr är det idag väldigt tufft, både i skolan och på arbetsmarknaden. Man måste synas och vara framåt för att utvecklas och lära. Man måste ibland vara precis så som Jantelagen säger att man inte ska vara.

Det finns dock något man aldrig får glömma och som man måste ha med sig, ödmjukheten och förmågan att lyssna på andra människor. //Filosoftanten

Ps. ”ikke en jante” betyder på danska ”inte ett rött öre”.