Nora på upptäcksfärd i årets första riktiga vårsol. Värmen är tydligen efterlängtad av fler än mig.
Hedda ligger ofta och sover i trappan här hemma. Borde vara väldigt obekvämt, men hon gillar att vara i händelsernas centrum. Vet dock inte riktigt om hon gillar sällskapet.
//Filosoftanten
Vår lilla Hedda är makalös på att hitta på både det ena och det andra. Fast denna gång var det i alla fall inget hon kunde hjälpa. Igår var det fjärde gången hon opererade bort en sprucken klo. Det är så tröttsamt. Framförallt för att det gör ont. Man vet ju själv hur det känns när man slår sig med en hammare på tummen (har hänt). Och jag kan tänka mig hur ont det måste göra om någon skulle ta bort min nagel. Men det är inte bara den fysiska smärtan utan det känns rejält i plånboken också.
Vi har haft Hedda i 3 år och de har verkligen varit fantastiska år och inget vi ångrar. Men det har också varit många akuta veterinärbesök och många fakturor. Gjorde en snabb kalkyl i huvudet och kom fram till att vi nog spenderat motsvarande en charterresa med all inklusive för 4 personer på veterinärbesök och omlackering av en motorhuv. I kalkyleringen ingår inte löpande utgifter såsom mat, vaccinationer och försäkring.
Incidenten med motorhuven är helt knäpp. Hedda fick för sig att hon skulle hoppa upp på motorhuven på en bil som stod parkerad framför oss. Hon tyckte själv att hon varit superduktig som klarat av att komma upp på detta något hala hinder inom loppet av ett ögonblick. Vi fick snällt stå på parkeringen och vänta till ägarna kom ut från varuhuset och förklara situationen. Så dum jag kände mig. Men bilägaren, som var en väldigt trevlig småländska, sa bara helt lugnt ”oj då, som det kan bli”. Situationen löstes och vi betalade för omlackeringen. Ännu ett hål i plånboken.
Det jag vill komma till är att när vi köpte Hedda så hade vi så klart tänkt på att det kostar pengar med hund och att veterinärbesök är ett måste, ibland. Det vi inte hade kalkylerat på var att det där ibland, blivit ganska ofta med Hedda. Och omlackering av bil hade vi absolut inte tänk skulle kunna hända. Nu kan vi bara hoppas att resten av 2017 blir lugnt. Om inte så är det ändå värt varenda krona.//Filosoftanten
Fick ett samtal från lilla dottern på eftermiddagen idag. Hörde direkt att hon var lite stressad. Tog några sekunder innan det gick upp för mig vad hon egentligen sagt. Hon hade precis kommit hem från skolan och var på väg ut med Hedda, när hon hittade sönderbiten plast och metall på golvet. Och en stor pöl av kräk. Och det skulle visa sig att det inte var den sista.
Eftersom vi håller på att renovera toaletten där nere har jag lagt diverse saker i lådor på ovanvåningen, bland annat tvålbars och medicinburkar. Under dagen har Hedda lyckats äta upp en tvål och en hel burk med Prednisolon. Därav den stora pölen. Jag blev jätte rädd, och arg. Rädd för hon skulle dö och arg för att hon varit så obota dum. Men också arg på mig själv för att jag inte tänkte på vår ätglada hund. Men hur skulle jag ens kunna gissa mig till detta. Det är ju inte några godsaker precis.
Efter samtal med veterinär och Google blev jag lite lugnare. Trots att Hedda fått i sig minst 400 mg kortison skulle det inte vara någon fara. Det enda var att hon kunde bli dålig i magen. Jo tack. Detsamma gäller tvålen. Jackpot alltså.
När Hedda var liten tuggade hon sönder en del grejer. Agnes bettskena (dyr historia), tidningar, vedträn och skor (men bara Inas). Att lära av sina misstag och förstå konsekvenserna av sina handlingar ligger inte hundars natur. Inte i Heddas i alla fall. Och när jag tänker efter gäller det för vissa människor också.
Det kommer bli en låång natt. Men det är ok, bara Hedda mår bättre imorgon. //Filosoftanten
Finaste Hedda.
//Filosoftanten
Att både ha hund och katt är fantastiskt roligt och ganska ofta tänker jag på hur deras kommunikation skulle kunna vara.
Jag kan få en känsla av att Nora (katten) tittar på Hedda (hunden) och tänker ”du är nog inte så himla smart egentligen”. Likväl kan jag få en känsla av att Hedda tittar på Nora och tänker ”du är allt lite märkvärdig du”.
Vi hade egentligen inga planer på att skaffa katt. Vi gjorde ett försök för drygt ett år sedan då vi skulle ta hand om en omplaceringskatt på prov. Problemet då var att vi plötsligt var tvugna att ta två eftersom dessa båda kattjejer var så bra kompisar. Det gick inte. Efter ett par dagar med ångest och lååånga vita hår överallt, bestämde vi att de skulle flytta hem till sin matte igen. Jag är helt klart ingen kattmänniska. Har alltid kännt ett visst obehag när de tittar på mig. Efter detta blev det ytterligare bekräftat, någon katt blir det definitivt inte i det Hagströmska hemmet.
I somras var Jonas och jag och spelade golf i Ystad tillsammans med en kompis. Vi sov över i hans fantastiska stuga och hade det riktigt lugnt och skönt. På väg hem bestämde vi att köra en tur via Simrishamn och Kivik. Och Kölleröd som ligger mellan Hörby och Kivik. Jag hade läst att de hade en riktigt charmig loppis- och antik lada där samt ett cafe med enbart hemlagade alster. Tyckte att det passade bra att åka dit när vi ändå var på tur. Det var där jag träffade Nora. En liten, liten kolsvart kattunge som spatserade runt på gården och som ingen annan velat ha. Jag som inte ens gillar katter, blev förälskad. Ja, det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Jag kunde helt enkelt inte slita mig.
Efter en stunds dividerande stående i regnet på gårdsplanen, bestämde vi oss för att ta med henne hem. Priset var 100 kr tassen. Vi hade egentligen ingen aning om vad vi gav oss in i. Tidigare erfarenhet var ju inte av det positiva slaget precis. Men det spelade ingen roll. Hon var den absolut sötaste och mysigaste lilla katt jag någonsin träffat (har dock inte så mycket att jämföra med). När jag satte mig i bilen tänkte jag att det här blir nog en tuff bilresa. Tänk så fel jag hade. Efter att hon suttit i mitt knä och försökt att sträcka sig upp mot fönstret under två minuter, somnande hon ihoprullad som en liten tennisboll och sov hela vägen hem. Många tankar for genom mitt huvud. Farmför allt tänkte jag på Hedda. Nu har det gått 3 månader och jag måste säga att det faktiskt gått över förväntan. Hedda och Nora sover inte i samma korg, men de accepterar helt klart varandras närvaro. Och det är faktiskt fullt tillräckligt just nu. Jag tror dock att Hedda tycker det är lite orättvis att Nora får ligga i soffan (och sängen) men inte hon.//Filosoftanten
När jag och Hedda träffade våra vänner igår efter en lång tids uppehåll, blir det väldigt uppenbart hur mycket vi har saknat dem. En härlig promenad på stranden i Ljunghusen en vanlig söndag var precis vad vi behövde. Jag och min kompis fick ventilera tankar medan Hedda och Sassa badade och rusade som galningar längs stranden. Mersmak.//Filosoftanten
Inte trodde jag att en liten gul 12-årig labrador skulle beröra mig så mycket. Hon skulle egentligen bara bo här i några veckor men det blev nästan 6 månader. Det har varit väldigt mysiga månader. En mer tillgiven hund med sån otroligt skön personlighet får man nog leta efter.
Agnes träffade Peppar på hunddagiset där hon jobbar. Peppar hade kommit dit i samband med att hennes matte fått en stroke och hamnat på sjukhus. Ingen visste riktigt vad som skulle hända med henne och hur lång tid det skulle ta tills hon fick komma hem igen. Planen var att peppar skulle bo på pensionatet tillsvidare. När Agnes kom hem och frågade om inte Peppar kunde vara hos oss istället var jag väldigt skeptisk. Vi har ju redan Hedda och att plötsligt ha två hundar blir ju lite mycket. Men när jag väl träffade Peppar var det så det skulle bli. Och det är jag tacksam för. Det har varit jätte roligt. Familjens lilla skotjuv. Jag kommer sakna hennes höga snarkningar och de välkomnande grymtande ljuden när jag kommer hem från jobbet.
Idag har Peppar äntligen fått komma hem till sin matte i Lund De har inte setts på 6 månader. Lång tid för en matte och en liten hund att vara ifrån varandra. Skulle varit roligt att få se det återseendet. Önskar både Peppar och hennes matte lycka till./Filosoftanten
