Det finns en djurgrupp som kallas leddjur. De som räknas in i gruppen är insekter, spindeldjur, mångfotingar och kräftdjur. Deras största gemensamma nämnare är facettögon. Dessa facettögon kan ge en 360 graders bild av omgivningen och är ytterst känsliga för rörelser. Synen baseras på flera bilder som sammansmälts till en gemensam med extremt hög upplösning.

I en relation, oavsett typ, skulle man i många fall ha väldigt stor nytta av minst ett facettöga och således förmågan att se saker ur ett 360 graders perspektiv (eller i alla fall 180 grader). Vad det hade underlättat.
Jag själv tycker det är viktigt att vara öppen och rak i en relation, men gränsen för hur tydlig man ska vara är ganska diffus. Egentligen har vi ju ingen rätt att tycka, kritisera och lägga oss i vad som helst, även om man står varandra nära. De flesta val som görs och beslut som fattas är ju ändå upp till var och en. Alla har vi våra egna värderingar, tankar och erfarenheter som avgör hur vi agerar i en viss situation. Om någon annans val eller beslut påverkar min bild av hur saker och ting ska vara, kan det lätt uppstå missförstånd eller meningsskiljaktigheter. Sådant som hade varit lättare att undvika om jag bara haft leddjurets förmåga att se. Detsamma gäller så klart ombytt, att andra kan se på mig och mina beslut med sina fasettögon.

Nu har jag dock inget större önskemål att förvandlas till en fluga eller en spindel för att undvika konflikter eller meningsskiljaktigheter . Verkar jobbigt att ha så många ben att hålla reda på (snubbla tillräckligt ofta ändå). Däremot tänker jag anamma leddjurets synförmåga, vill inte längre gå runt och vara en snigel som bara kan skilja mörkt och ljust. //Filosoftanten