Skrev i tidigare inlägg att man måste kunna kompromissa. Jag tycker det är en bra egenskap för att se andra lösningar än det man tänkt från början. Kan man Kompromissa blir man kanske inte lika besviken när ens förväntningarna inte blir helt uppfyllda.

Vid denna tid på året är det många barn och vuxna som har höga förväntningar på den ”perfekta” julen. Allt måste vara klappat och klart till den STORA dagen, julafton.

Jag funderar så klart på vad den ”perfekta” julen är. Är det de hembakade lussebullarna, pepparkakorna med glasyr, det nystädade och julpyntade hemmet, granen och alla dyra stora paket, hembakade julbrödet, att helt komplikationsfritt komma överens om var julen skall firas och de fridfulla barnen som aldrig bråkar…osv.?

Jag läser tidningar, bloggar och ser på TV där julpyssel och julmat in i minsta detalj beskrivs. Barn och föräldrar som lyckligt står och bakar, rullar köttbullar och slår in paket. Bilden som förmedlas är att man helst ska göra allt tillsammans, eller i alla fall så mycket som möjligt, för att få den absolut ultimata och ”perfekta” julstämningen hemma. Jag undrar onekligen hur andra familjer gör för att lyckas med detta utan att det blir diskussion om både det ena och andra. Tiden fram till jul är väldigt begränsad och man måste ju faktiskt jobba också, inte bara julpyssla.

Min familj är inte ens nära den förmedlade bilden av den ”perfekta” julen. Vi hinner helt enkelt inte med och jag måste därför övertyga mig själv att inte ha dåligt samvete.

Det är faktiskt helt ok att köpa färdiga nybakade supergoda lussekatter på byns bageri istället för att baka själv. Eller varför inte köpa färdiga köttbullar. Det går också att sätta fram adventsstaken i fönstret utan att först putsa fönstret. Jag vet, har själv gjort det och staken lyser ändå.
Även vår familj kommer att fira jul. Familjens julklappar kommer att ligga under granen på julaftonsmorgon. Vi har kompromissat på vägen dit, men förväntningarna kommer ändå att uppfyllas. //Filsoftanten