Nu har vi levt i spåret av Covid-19 under mer än ett år. En overklig verklighet som påverkar oss alla på ett eller annat sätt. Under året har många ord skrivits och sagts om pandemin. Det har varit dödsrapporteringar, gnäll och smutskastning om vartannat. I medias ögon har nästan inget varit tillräckligt bra. Gjorts tillräckligt fort eller inte hanterats överhuvudtaget. Nivåerna har stundtals varit så låga att till och med etablerade forskare har lagt ner sin forskning på grund personliga påhopp. Vilket är skrämmande. För är det något vi behöver är det väletablerad forskning som grundas på fakta, kunskap och erfarenhet. Med bra forskning är samhället bättre rustat för de svårigheter och utmaningar som inte minst covid-19 innebär. Både i nutid och framför allt i framtiden. Och nu är det väl dags att vi börja titta framåt? Hur kommer det se ut på andra sidan av pandemin? Hur gör vi för att vara rustade för de nya krav som ställs på mig som individ och på samhället? Är det någon som överhuvudtaget pratar om framtidstro och nya möjligheter?

Mina tjejer har tagit studenten och fortsatt ut i jobb och vidare studier, men jag hör från annat håll att många skolungdomar mår dåligt. Det har tappat sin motivation och framtidstro. Jag tror vi är många som kan relatera till hur det känns när motivationen och energin sinar. Men som vuxna har vi nog lite fler verktyg för att kunna hantera detta till skillnad från våra ungdomar. Att tillbringa halva sin gymnasieutbildning ensam på sitt rum, utan fysisk interaktion med lärare och kompisar kan få vem som helst i psykisk obalans. Om inte samhället tar tag i detta och börja jobba med att stärka ungdomars självkänsla, motivation och ingjuta hopp, kommer vi få stora problem framöver. Det är trots allt dem som ska ta över stafettpinnen så småningom.

Vi har ett klimat i Sverige just nu där vi hellre skäller och gnäller än berömmer och coachar, vilket på sikt skadar tilltron till varandra och gör oss uppgivna. Just nu skulle jag önska att dem i Sveriges högsta ledning börjar samarbeta och tillsammans pratar ihop sig om framtiden. De behöver prata öppet och positivt om strategier och planer för hur samhället kan och ska börja återgå till det nya normala. De behöver berätta att det finns en plan för att stärka upp de områden där pandemins eftersläpningar kommer slå hårt, förmodligen bland annat, i skolan och vården. Vi vet att pandemin har kostat, och det kommer fortsätta att kosta ofantliga summor för att bygga upp Sverige igen. Men genom att planera framåt och vara proaktiv kan kostnaderna förhoppningsvis begränsas.

Vi är många som blivit oerhört luttrade och vana att röra oss i digitala miljöer, och hitta nya vägar att kommunicera och samarbeta. Således tänker jag att det måste vara samma sak för våra folkvalda. Det är dags att de börjar kommunicera och visa handlingskraft. De behöver kommunicera att det finns ett liv utan pandemins begränsningar. Coacha oss att göra det lilla extra som krävs och att vi snart når målet om alla hjälper till. Jag vet att det finns människor som levt på som vanligt och det finns vi som levt med stor försiktighet. Oavsett vilket val vi gjort behöver alla få höra att vi är på väg framåt. Inte minst våra ungdomar som är Sveriges nyckel till fortsatt framgång//Filosoftanten