Är nyss hemkommen efter en fantastisk resa till Florens tillsammans med mannen och goda vänner. Resan har på alla sätt varit perfekt. Alla fyra resenärer har varit synkade i sömn, mat, dryck, vilja att promenera eller att pausa på en mysig Piazza. Batterierna är fulladdade med energi och alla nya intryck och upplevelser ska förhoppningsvis tillföra ny inspiration till vardagen.

Det är verkligen en lyx att få flanera runt och uppleva stadens historia. Florens fångar mig med sin mystik och det finns så många detaljer i allt. De trånga gränderna tar aldrig slut och vid varje gatkorsning finns det något nytt att uppleva. Det är andra gången jag åker till Florens men första gången som jag upplever staden på riktigt. När jag kommer fram till Piazza del Duomo blir jag lika fascinerad som första gången jag var där. En Katedral som på utsidan är så otroligt magnifik. Detaljrikedomen på fasaden är så fantastisk att det inte ens går att föreställa sig detta i den vildaste fantasin. De tagna fotona kan inte alls förmedla i närheten av sanningen. Alla guldsmedsaffärer på Ponte Vecchio är fyllda med glittrande föremål och stilen varierar i det oändliga. För mig är det inte affärerna som intresserar utan känslan av att stå på en bro som är från medeltiden, visserligen ombyggd 1345.

Vill man inte tillbringa tid inomhus på de oräkneliga Museum som finns, kan man bara i egen takt flanera runt i staden och förundras av den konst som är tillgänglig för alla. Det finns otroligt mycket se. För mig kändes det dock viktigt att denna gång få titta på konstverk av Michelangelo, Da Vinci, Botticelli, Rubens, Tiziano och Lippi, inne på Uffizi Gallery. Vi hade tur och fick biljetter utan alltför lång väntan. Det var en upplevelse och det tar ett litet tag att ta in allt och förstå vad det egentligen är som jag sett.

 

Florens är inte bara konst, gammalt och vackert . Där finns också typiska turiststråk med marknader och en del turistfällor. Gatorna för lyxshopping är fulla av flanerande människor och visst borde det väl vara ok att gå in och titta, även för oss vanliga människor? Att bemötas av nonchalans och bli uttittad som en mindre värd varelse, är inte speciellt roligt. I en av affärerna utspelade sig scenen från filmen Pretty Women, på riktigt. Jag kan visst förstå att det är många nyfikna som bara vill titta. Det kan så klart vara irriterande för de som arbetar, men det finns olika sätt att agera på. Tilläggas ska att både jag och min väninna var ganska väl klädda vid tillfället och skulle faktiskt kunna ha varit spekulanter.

Vi tillbringade lite tid på San Lorenzo marknaden och jag förundras över hur de olika stånden samarbetar. De som arbetar där har en bra ansiktskännedom (skulle också kunna beror på att både jag och min kompis är 1,80 m vilket inte är så vanligt i Italien) och hälsar igenkännande efter någon dag. Själv har jag lite svårt att pruta men min shoppingpartner är desto bättre. Vi fyndade och jag känner mig helt nöjd.

För att få uppleva det riktiga Toscana åkte vi med på en guidad vinprovningstur. Väl ute på landsbygden kommer jag ihåg hur fantastiskt det verkligen är. Vackert och rogivande. Att insupa grönskan, ljuset och tystnaden gör att man vill stanna kvar. Möjligheten att få testa olika vinsorter, skinkor, korvar och olivoljor är otroligt spännande och förbättrar på den redan positiva känslan över landskapet. Höjdpunkten var Castello Monteriggioni. En helt fantastisk liten by.

Tiden på resande fot går fort. Väl hemma kan jag redan konstatera att:

– x antal hundra bilder ska sorteras.

– större resväska så att vinet kan packas ordentligt, vilket besparar oro på hemresan.

– koppla upp mig på trådlöst närverk så jag ser exakt vilken typ av väska dottern önskar sig.

– jag definitivt måste läsa fler språkkurser i Italienska och göra läxorna bättre.

– jag redan hoppas på fler weekendresor med samma sällskap.

– jag definitivt kommer åka till Toscana igen.

//Filosoftanten