Helt otroligt vilket virrvarr av små gränder, kanaler, broar, båtar och människor. Allt känns totalt oorganiserat och att överhuvudtaget komma dit man tänkt är en liten utmaning. Det är väldigt lätt att den lilla smala gränd man går i plötsligt visar sig vara en återvändsgränd. Men allt detta gör att Venedig, som består av 117 öar och byggd på miljontals pelare av alm, är en stad med otroligt mycket charm och mystik. Att vandra runt väcker stor nyfikenhet och ju mer jag ser desto fler frågor dyker upp i mitt huvud.

Varje år besöks staden av 12 miljoner turister. För att det överhuvudtaget ska fungera måste ju allt från matleveranser till sophantering vara organiserat och också förmodligen väldigt slitsamt. Alla transporter sker med små båtar och kärror som skickligt manövreras genom smala gränder och kraftigt trafikerade kanaler.

På 1800-talet fanns det cirka 10000 gondoler i Venedig. Idag finns enligt obekräftade uppgifter ca 400.  Att antalet gondoler minskat är inte så konstigt. Mängden människor kräver fler effektiva och snabbare transporter. Att åka gondol och underhållas av romantisk dragspelsmusik och sång är ju typiskt Venesianskt och ser väldigt mysigt ut. Ändå var det inget vi valde att lägga varken tid eller pengar på.

Att strosa runt och inte veta riktigt vad som dyker upp runt nästa hörn är spännande. Vi har gått längs åtskilliga gränder och över ett oändligt antal broar och funnit små mysiga ställen att dricka och äta på. Den riktiga Venedig-favoriten är Spritz och priset har verkligen varierat, från 2,50 till 12,50 euro per styck. Och precis så är det, stora prisvariationer på det mesta.

Givetvis har vi avverkat de typiska turistmålen. Basilca Di San Marco, Piazetta San Marco, Palazzo Ducale, Ponte Dei Sospori (Suckarnas bro), Ponte Di Rialto, Gallerie Dell’ Academia, Chiesa Della Salute, Chiesa di S. Geremia (med kvarlevor från Santa Lucia liggandes i en glaskista) och mycket mer. Vi har också varit på Violinkonsert, Vivaldis Quatro Stagioni, i Chiesa Della Pieta. Det var verkligen en fin upplevelse.

Trots att Venedig är en ganska liten stad med så mycket människor känns det aldrig stressigt. Man behöver aldrig se sig om efter bilar och endast ett fåtal gånger har jag hört sirener på långt håll. Jag kan dock inte låta bli att fundera på hur räddningsfordon (brand-, ambulans- och polisbåtar) kommer fram till olycksplatsen. Visst finns många kanaler men de flesta är extremt smala och redan fulla med andra båtar. Dessutom är gränderna på vissa ställen bara axelbreda så att vända runt en bår känns som en ren omöjlighet.

Eftersom det är så mycket vatten överallt gör det att undervåningen i många hus är i lägre nivå än själva vattenytan. Efter några timmars regn var delar av Markusplatsen fylld med vatten och de butiker som låg på den ena sidan hade vattenfyllt. Det verkar dock inte som Italienarna bryr sig så mycket. De är rutinerade. Själv är jag rätt fascinerand över att husen står kvar efter alla år som de har stått i vatten. Trots mycket vatten och fukt luktar det inte unket, vilket jag faktiskt hade förväntat mig att det skulle göra.

Att få komma iväg en långweekend och bara vara, är lyxigt. Att dessutom få kombinera det med trevligt sällskap, god mat, dryck och vacker miljö är fantastiskt.

Eftersom vi bara vandrat över knappt hälften av alla 409 broar som korsar de 150 kanalerna, finns är det otroligt mycket kvar att se i Venedig. Det finns fler gränder att utforska och fler fotografier som kan tas. Fast just nu känner jag mig nöjd med det jag sett. Mina förväntningar jag hade på Venedig har infriats med råge så nu är jag redo för nya äventyr.//Filosoftanten