Efter lite mer än tre veckors resande genom en ganska lång tunnel och med massa nödvändiga stopp har jag faktiskt passerat igenom. Jag har kommit ut på andra sidan av tunneln utan att fastna där det varit trångt och svårgenomträngligt. Något har hänt och jag kan på nytt se mig omkring. Det jag upptäcker är att allt är ljust och behagligt.

Beskrivningen om ljuset i tunneln låter som en väldigt nära döden upplevelse och det vill jag inte säga att jag varit med om, inte alls. Men ändå nästan, mentalt i alla fall. Jag har fått ytterligare en erfarenhet att lägga i mitt bagage.

Men resandet slutar inte nu. Häromdagen satt jag på bussen på väg in till stan. Eftersom jag oftast kör bil är det en ganska ny efarenhet att åka stadsbuss. In kliver en dam, svårt att säga ålder, 65-70 års åldern. Hon såg pigg ut men ändå upplevde jag henne som äldre. Bussen var väldigt full och flera personer fick stå och så också damen i fråga. Jag var på väg att resa mig upp för att erbjuda henne min plats, men hejdade mig. När är det egentligen ok att resa sig upp och erbjuda en annan resande sin plats? Man vill ju liksom inte riskera att förolämpa någon. Tveksamt satt jag kvar utan att titta mer åt damens håll. Mycket lättare att låtsas som om man inte ser…
Ett par busshållplatser senare klev det på en annan dam. Hon var väldigt gammal (tror jag i alla fall). Eftersom jag förra gången tvekade, reste jag mig raskt upp och bad damen att sätta sig. Hon nickade uppskattande, satte sig ned och andades ut. Mitt dåliga samvete för den första damen försvann. Egentligen borde jag så klart rest mig när dam 1 klev på bussen.
Undrar ändå vilken risk som är störst, förolämpa någon för att man tror att personen är äldre eller förolämpa för att man är nochalant och oartig? Det kan ju bli fel hur man än gör. Man vet ju aldrig hur motparten tolkar handlingen…

Det är intressant att förflytta sig på andra sätt än man är van vid. Att upptäcka nya hållplatser och saker som ger andra perspektiv än man är van vid, är nyttigt. Att ändra på invanda beteende är ofta svårt och man tar för givet att saker bara ska fortsätta som det alltid varit. Jag har fått strukturera om mitt dagliga resande en hel del, så jag talar av erfarenhet.

Damerna på bussen har säkert varit ute på flera resor, både korta och långa.
Jag hoppas verkligen när jag rest lika länge att någon erbjuder mig sin plats om jag ser trött och sliten ut. När det händer kommer jag definitivt inte att bli förolämpad. Såvida det inte händer på nästa busstur in till stan.// Filosoftanten