Madrid är en av Europas största städer, men konstigt nog så hör man inte så mycket om den. Nu när jag varit där kan jag verkligen inte förstå varför. Min teori är att det inte är en typisk semesterstad med sandstränder och strandpromenader. Samt att Madrid generellt inte är en antik stad med historiska byggnader.
Helt sant är att Madrid inte har varken strand eller strandpromenad, och inte så många gamla byggnader heller. Likväl grundades Madrid redan på 800-talet av morerna. Staden blev Katalansk i slutet på 1000-talet. Så visst har staden en lång historia bakom sig. Stadens hjärta sägs vara det berömda torget, Plaza Mayor, som Filip II planerat, men han dog 1598 och fick aldrig se det färdigt. Torget invigdes drygt 15 år senare, 1619. Tre år efter att Cervantes avslutat Don Quijote (och dog). Över 450 balkonger blickar ner över torget som idag är fullt av caféer och restauranger. Butikerna under valvbågarna är fortfarande aktiva. Under söndagen när vi var där var det Basar. Framför allt gamla mynt och frimärken bytte ägare. Häftig upplevelse att få se alla dessa äldre herrar diskutera och förhandla. Det kändes så genuint att gå igenom de gamla valvbågarna och bara njut av atmosfären.
Det sägs att på grund av Spaniens konstgalna kungar så har Madrid blivit en av världens mest konstrikaste städer. När Filip den II dog hade han samlat på sig över tusen målningar. Många av dem från stora mästare, Tizian, Weyden, Bosch och Durer. Och det var framför allt därför jag och Eva åkte just till Madrid. Att få möjlighet att uppleva några av dessa fantastiska verk på nära håll.
Prado-museet på promenadstråket, Paseo del Prado, innhåller en av världens mest främsta konstsamlingar. Det byggdes 1875 och innehåller mer än 2 200 tavlor. Efter drygt 4 timmars vandrande har man hunnit med en hel del, men ändå långt ifrån allt. En av konstnärerna som vi absolut inte hade fokus på från början var nog den som vi båda ändå blev mest fascinerad av. Hieronymus Bosch. Jag hade sjukt svårt att slita mig från hans tavla ”Lustarnas trädgård (ca 1510). Just det motivet, en tryptik, känns modern men ändå inte. Ett riktigt konstigt konstverk. Även verken ”Adam och Eva” som Tiziano (original) och Rubens (kopia) målat är intressanta att titta på. Efter en skön promenad i El Retiro-parken, lite Cava och kaffe var vi redo för ännu ett konstmuseum, Thyssen-Bornemisza. Ett museum som flyttar oss till mer modern konst. Picasso, Dali, Kandinsky,, Chagall, Monet, Renoir men också så klart några gamla klassiker som Caravaggio, Rembrandt och Rubens.
Är man inte intresserad av konst, finns så klart en massa annat att göra. Parken El Retiro är helt fantastisk. Eftersom våren var ovanligt sen även i Madrid, hade inget slagit ut. Kan dock tänka mig hur vackert det måste vara där nu en månad senare.
Min upplevelse av Madrid blev verkligen långt över förväntan. Vill man bara åka hit för att shoppa och äta gott är staden perfekt. Det känns som att den aldrig sover. Vi bodde mitt i stan, precis på Puerta del Sol. En otroligt viktig och central plats för Madridborna. Här händer precis allt. Visst är det bra att bo mitt i allt, problemet är bara att det också kan inverka på skönhetssömnen. Men viss uppoffring måste man ju göra.
Tack mitt fantastiska resesällskap för alla upplevelser, strapatser, pratstunder, tysta läs och rose’-pauser i solen, och goda drinkar. Detta måste vi göra igen.//Filosoftanten