Hur kan man på bästa möjliga sätt förmedla att någon faktiskt behöver duscha och byta kläder?  Hur man än gör blir det ju en ren förolämpning mot personen i fråga.

Jag vill med detta inlägg inte på något sätt sätta min mamma i dålig dager, men delar av den personliga hygienen har blivit ett bekymmer. När jag vill stoppa hennes väl använda kläder i tvättmaskinen blir hon väldigt arg. Hon ser inte längre hur det egentligen är, vilket gör mig så sorgsen. Jag vet att det är typiskt för sjukdomen och det blir så klart värre ju starkare grepp Herr Alzheimers får om mamma. Det som varit självklart blir plötsligt så obegripligt och svårt.

Kommunens handläggare har pratat med mamma, och med mig, om utökad hjälp i hemmet. Vilket är väldigt bra. Tyvärr funkar det inte riktigt. Det har inte kommit igång trots att det var en månad sedan vi pratade. Jag vet att jag måste ringa och ifrågasätta, men får inte tummarna loss.  I de flesta fall är jag ganska företagsam men när det kommer till detta skjuter jag det gärna till morgondagen. Pallar inte riktigt och vill nog inte riktigt acceptera det som är så väldigt uppenbart.

I samband med att vi tog beslut om utökad hjälp diskuterade handläggaren med mamma (inte med mig) om hon behövde hjälp med personlig hygien dvs tvätta och duscha. Givetvis klargör mamma väldigt tydligt att hon absolut inte behöver hjälp utan att hon har full koll. Det är ju mammas bild. En bild som tyvärr inte stämmer med verkligheten. Jag har full förståelse att man måste fråga vad vårdtagaren vill. Det handlar om respekt och personlig integritet. Det blir dock väldigt fel eftersom en person med Alzheimers inte kan fatta egna välgrundade beslut. I och med att mamma sagt blankt nej får/kan inte hemtjänstpersonalen göra något. De måste ha vårdtagarens medgivande, oavsett vårdtagarens status. Och oavsett vad vi anhöriga säger. Det innebär att vi som anhöriga måste trixa och fixa för att det ska bli så bra som möjligt. För att slippa diskussion och irritation får jag hämta mammas kläder i lägenheten när hon inte är där och tvätta dem hos mig. Det går men lösningen är inte optimal. Det är svårt att få en regelbundenhet. När det gäller duschningen är det än mer komplicerat. Frågar man henne så duschar hon minst varannan kväll, men tyvärr tror jag inte det är riktigt sant. Jag anser att hon hade behövt lite hjälp. Någon som talar om att hon ska gå och duscha och som är där som ett stöd utanför.  Visst kan jag göra det ibland men det hade varit väldigt skönt om ansvaret låg på hemtjänsten eftersom de inte har någon personlig relation. Det är väldigt jobbigt att faktiskt bli mamma till sin mamma. Det är ju inte så det ska vara.

Problemet med att upprätthålla sin personliga hygien och allt var det innebär är ett vanligt bekymmer för många personer med demens och för deras anhöriga. Det är svårt att prata om det därför att man har olika bilder av verkligheten.  För hemtjänstpersonalen gäller det att tolka de bilder som förmedlas och göra rätt bedömning. Ibland måste man kanske gå emot vårdtagaren och lyssna på de anhöriga. Vi har ju trots allt bilden från både före och efter Herr Alzheimers. Det är nog dags att ringa handläggaren. //Filosoftanten