Idag var ingen bra dag för mamma och mig. Flera småsaker gjorde att mitt tålamod bara försvann. Mammas reaktioner på uppkomna situationer är inte rationella. Idag blev det för mycket och mina känslor tog överhand. Jag blev riktigt arg på henne. En reaktion som jag vet ändå inte tjänar något till. Men eftersom du Mr Alzheimers dundrat in i vår tillvaro, kommer ingen undan.
Du, Mr A, har tagit total kontroll över våra liv och vi har inget att säga till om längre. Mammas liv betyder inget för dig. Du bara tar och tar utan att ge något tillbaka. Allt av värde förstör du. Som en bulldozer far du igenom vår tillvaro och du lämnar bara spillror efter dig. Dina tentakler gräver sig djupare och djupare och det finns ingenting i världen som kan stoppa dig. Ingenting. Vi kan bara stå bredvid och titta på. Det är ditt fel att mamma förlorar sin värdighet och sin intelligens. Det är ditt fel att mitt tålamod är slut och att jag känner mig otillräcklig. Det är ditt fel att jag blir så arg på mamma ibland. Det är ditt fel att jag gråter. Det är ditt fel att det gör så förbaskat ont i mitt hjärtat. Det är du som gör att min kärlek till mamma förändras. Jag kan inte älska likadant längre eftersom allt är så annorlunda. Allt är ditt fel och jag hatar dig. Jag önskar att du aldrig kommit.//Filosoftanten