När jag arbetar intensivt med ett specifikt projekt som tar mycket tid och engagemang måste jag, precis som många andra, välja bort andra uppgifter som just för stunden inte är lika högprioriterade. Jag blir väldigt fokuserad och kanske till och med lite tråkig. Detta skapar lätt ett visst utanförskap. Det är absolut självvalt och för mig helt ok.
När projektet är avslutat och alla pusselbitar trillat på plats känner jag mig nöjd. I vakumet som uppstår efteråt måste allt bearbetas. Det tar någon dag innan jag är tillbaka i gemenskapen och har samlat ihop mig för att få kontroll på vad som måste göras härnäst.

När ett utanförskap inte är självvalt är det så klart annorlunda. Man kanske inte ens kan säga varför det blev så.

Som tonåring (även för vuxna ibland) är det extremt viktigt att vara som ”alla” andra. Är man inte så som förväntas, passar man kanske inte in. Jag har undrat många gånger varför det är så. Vem är det egentligen som har mandat eller makten att bestämma normen för vad som är ”rätt” eller ”fel” och vem som ska få vara med eller inte? Tyvärr har jag inget svar på det. Här är det många pusselbitar som måste läggas för att förstå. Var och en får nog gå till sig själv och sina egna erfarenheter för att hitta någon form att förklaring.

Som barn/tonåring var det oftast lättast att bara rätta in sig i ledet. Aldrig ifrågasätta sig själv, vad jag ville och vad jag egentligen kände för då hade jag mycket större chans att få vara en del av ”alla andra”, och på så sätt känna en viss gemenskap. Då ville jag ju inte vara den som var utanför. Men det var då.

Idag som vuxen är det mycket lättare. Tack och lov! Mina erfarenheter har gett mig självkänsla och självinsikt som hjälper mig att vara den jag själv vill vara. Vägen hit har inte varit spikrak men otroligt lärorik. Att vara ärlig mot sig själv gör att man också ärlig mot sin omgivning. Det är för mig allra viktigast. Jag har lärt mig att det faktiskt är helt ok att vara lite utanför ibland, oavsett om det är självvalt eller inte.
Under det senaste projektets pågående självvalda utanförskap har listan med jätte viktiga uppdrag definitivt inte minskat. Det är dags att sätta klorna i ett nytt. Kanske blir det inte lika långvarigt eller lika intensivt men garanterat lika lärorikt och ännu en erfarenhet att ta med i bagaget. Jag ska bara försöka att inte bli så tråkigt fokuserad.//Filosoftanten