En region i Södra Italien väl värt ett besök. Många fantastiska platser att uppleva.

Att gå runt bland ruinerna i Pomeiji, vandra längs Vesuvius kraterkant, bada i det kristallklara vattnet utanför Capri, fascineras över alla exklusiva butiker och människor i Capri by, promenera i Sorrentos små gränderna och Amalfi, är väl i de närmaste en drömsemester man kan komma. Givetvis besökte vi Neapel också men det är ingen stad jag fastnade för. Kanske tyvärr. Det finns säkert mycket dolt under den lite skabbiga fasaden, saker som vi helt gått miste om.

Neapel är för mig en stor industristad med en gigantisk hamn där stora fraktfartyg från när och fjärran lägger till för att lossa och lasta. Om jag förstått rätt, passerar nästan alla varor som kommer från Asien hamnen i Neapel innan de lotsas vidare ut i Europa. Även om Neapels gamla stadsdelar är med på Unescos Världsarvslista tror jag till och med att vi missade att se det på riktigt. Vi åkte mycket metro mellan vårt boende och de olika utflykterna vi gjorde. Trots att stationer och tåg var slitna, väl nerklottrade och oftast överfulla så funkade kommunikationen väldigt bra. Kanske beror det på att metron i Neapel är Italiens äldsta.

Neapolitanarna, trots att de kör som galningar, är ändå på något sätt ganska hänsynsfulla i trafiken. De kommunicerar med sina tutor och stannar för gående vi övergångsställe. Positiv överraskning.

Förflytta sig från Neapels hetsiga tempo och komma till Pompeiji var verkligen som att landa i en helt annan värld. Staden begravdes efter Vesuvius utbrott den 24 augusti 79 f.kr. Att så mycket skulle finnas kvar och vara så intakt hade jag aldrig trott. Det som verkligen fascinerar är hur en stad för så länge sedan hade ett så väl fungerade samhälle. Saker som vi tar för givet fanns redan då. Övergångsställe, avloppsledningar, stuprör, snabbmats kök, bad och tvätterier.  Tyvärr lyckades vi inte ta oss igenom hela området på grund av värme och lite dålig planering så vi missade en del. Men känslan av att få gå runt bland hus och gatorna som funnits så länge är speciell. Trots att staden varit begravd av tonvis med aska i flera hundra år, finns mycket kvar av byggnaderna att titta på.

Vesuvius hade sitt senaste utbrott 1944 och man kan tydligt se lavan som runnit längs med bergskammen. Man vet att vulkanen kommer att ha fler utbrott, men inte när. Den informationen är något som verkligen biter sig in i hjärnan när man tittar ner i kratern.

När vi anländer till hotellet i Sorrento är det ett behagligt lugn som infinner sig. Rummet luktar lite sunkigt men tillhörande pool väger upp. Här är precis sådär turistigt som man förväntar sig. Små trånga gränder med massor butiker som trängs vid en stor gata med mer välkända märken. Äntligen dags för lite shopping.

Är vi nu i Kampanien, once in a liftime, var ett besök på Capri ett måste. En ö känd för lyx och celebriteter. Det är en fantastik vacker ö med exklusiva butiker och en fantastisk utsikt, men där är jätte dyrt. 3 små glassar och en flaska vatten kostade 39 euro. Kul att ha varit där men jag åker förmodligen bara hit igen om min ekonomiska situation förändras drastiskt. Båtturen som vi gjorde runt Capri för att få bada och njuta av solen och vinden i håret var helt fantastiskt och värd varenda spenderad euro. Instruktionen vi fick var att inte simma för nära klipporna. Med vågornas hjälp kunde de nämligen vara dödligt vassa. Båtresan var nog semesterns utflyktsmässiga höjdpunkt för hela familjen.

Vår resa var lyckligtvis inte slut här. Efter en vinglande busstur med irriterad busschaufför och överfull buss kom vi alla till slut (efter oplanerat stopp utanför Praiano) fram till kuststaden Amalfi. Jag är glad att bussarna i Italien stannar var som helst och släpper av och på passagerare, annars hade halva familjen bidragat till att bussen skulle saneras och chauffören hade med största sannolikhet blivit ännu mer irriterad. Vi bestämde direkt att resan från Amalfi, några dagar senare, inte skulle ske med buss. Jag är tacksam att det fanns andra alternativ och att vi inte var tvungna att köra bil själva för att komma vidare.

 

Domen i Amalfi är nog den största sevärdheten. Annars är det mest mysiga gränder med restauranger och butiker. Havet på ena sidan och klipporna på andra. Jag har velat åka till Amalfi-kusten länge och nu äntligen har jag varit där och upplevt med egna ögon. Det är en fascinerande plats i Italien och jag förstår varför alla pratar om denna kuststräcka som en av världens vackraste.

Att resa runt och leva compact living, dvs bo i ETT rum med EN toalett,  kan vara lite påfrestande. Det är trångt och definitivt inte stora möjligheter för egentid. Över lag hanterade vi alla detta på ett fantastisk bra sätt. Men det vara ganska skönt att vid hemkomsten kunna låsa in sig på toaletten och få duscha i lugn och ro. Jag kan förstå varför barnen längtade hem till sin egna rum ibland. En av kvällarna kom vi in i en intressant ålders diskussion, eller kanske inte… Kan lugnt konstatera att vi nog, enligt tjejerna, hade våra glansdagar för ca 10 år sedan. Åtminstone i jämförelse med våra 10 år yngre vänner. Har fortfarande inte riktigt bestämt mig hur jag ska hantera detta.

Vid ruinerna i Herculaneum slutar vår resa, nästan i alla fall. Nästa mål är shopping på Kastrup. En längtan som yngsta familjemedlemmen haft under hela resan. Någon ny resa är inte planerad, än. Var någonstans fann Jack Sparrow ungdomens källa?//Filosoftanten