Ringmärkning av fåglar har gjorts i Sverige sedan början på 1900-talet. Statistiken säger att ca 11 000  000 fåglar har blivit märkta. 145 000 av dessa har hittats på nytt av privata personer eller via fågelstationer.  Fågeln fångas ofta med hjälp av ett finmaskigt nät och märks med en liten ring av metall eller plast. Ringen sätts oftast runt tarsen (Tarsometatarsus,  dvs mellanfotsbenet).  Vid vissa tillfällen behövs mer detaljerad information om fågelns rörelser. Då använder man en radiosändare som fästs i vingen. Fågeln kan sedan följas via en dator.  Varje dag, dygnet runt.

Detta är onekligen ganska intressant. Vi människor blir ju också ringmärkta. Förhoppningsvis bara en gång i livet, om allt går väl. Det händer att det blir fler gånger, men då byts den gamla ringen ut mot en ny.

I samband med fångsttillfället av fågeln noteras vissa standarduppgifter:

År, Datum, Klockslag, Plats

Individens ögonfärg, ålder, Kön, längd, vikt- och fettklass

Vinglängd (dvs avstånden mellan vingknoge och spetsen på den längsta vingpennan)

Ibland tittar man också på näbblängd och ruggning (dvs byte av fjäderdräkt)

Förundersökningen inför den mänskliga ringmärkningen baseras på ungefär samma kriterier som för fåglar. De stora skillnaderna är själva fångstögonblicket (eftersom man sällan använder finmaskigt nät) samt att ringmärkningen ofta sker en liten tid efter den första bedömningen och inte i direkt anslutning till infångandet. Ringen är också med stor sannolikhet diamantprydd och mycket dyrare (detta ämne ska jag avhandla en annan gång).

Tack och lov så blir vi människor inte försedda med radiosändare i samband med ringmärkningen. Tänk om någon annan skulle kunna följa dina rörelser, varje dag dygnet runt. Nej, då är det är betydligt bättre med frivillig incheckning via mobilen. Detta är numer väldigt vanligt förekommande hos många människor. Ibland önskar jag dock att viss incheckning skulle utebli. Vissa saker är faktiskt bättre att inte veta. //Filosoftanten